På ”turistutflykt” i det autentiska Spanien – en gastronomiupplevelse i Alfarnatejo

 

 

 

 

 

Det är tidig morgon när jag hämtas upp av den bekväma turistbussen på en i förväg avtalad upphämtningsplats i Fuengirola. Framför mig väntar en alldeles speciell dag. Vi ska nämligen hälsa på några lokala spanska familjer och äta gott. Men först ska det hämtas upp fler personer längs kusten.

När vår turistgrupp är fulltalig styr bussen inåt landet och efter en viss tids körning och en massa höjdmeter parkerar bussen på i byn Colmenar. Det är förhållandevis tidigt men Miguel har sörjt för att byns churrosbar väntar på oss turister, redo med färska churros som friteras precis framför våra ögon. María, som churros-damen heter, svänger rutinerat runt smeten i den stora grytan med het olja, så att det på bara några sekunder finns färdiga läckerheter till oss alla. Naturligtvis serveras det även varm choklad till, som vi kan doppa våra churros i, på äkta spanskt manér. Ett par tyska damer jämför smeten med klenäter, men det har jag svårt att hålla med om. Mätta på churros stuvar vi in oss i bussen igen – vi har flera stopp som väntar.

 

På väg till nästa destination stannar vi vid en olivoljefabrik där vi får provsmaka deras produkter och köpa olja direkt från fabriken, medan det informeras om tillverkningen. Själv köper jag mig en liter olja på glasflaska, för smakproverna smakade fantastiskt.

 

Tillslut kommer vi fram till Miguels hus i Alfarnatejo, som mest liknar ett museum. Innanför dörrarna är det uppdukat med smakprover av fikon, mandlar och likör. Alla produkter är lokala och några av dem kan man dessutom köpa av Miguel, vilket många också gör.

 

Utanför står fyra damer i flamencoprickiga förkläden och ler. Det är dagens kockar och de har utan tvekan stått vid spisen under det mesta av förmiddagen.

 

Allteftersom folk kommer ut från Miguels hus samlas de i grupper efter språk och nationalitet varefter vardera grupp får följa med varsin dam, som visar vägen till sitt hus. Den sista gruppen är den som jag ingår i och framför oss står en förklädesklädd dam kvar. Miguel lägger armen om Mari Trini, som damen heter, och säger: ”Detta är en av mina allra bästa mat-damer. Hon kommer ta väl hand om er.” Så ler han stort och låter oss gå iväg tillsammans med Mari Trini, som leder oss igenom den lilla byn, liksom en gåsamor med sina gässlingar.

 

Hemma hos Mari Trini har det dukats upp vid ett långbord. Det är tydligt att vi inte befinner oss på en restaurang. Runt omkring oss på väggarna hänger det nämligen bilder på familjens favoriter – från de många ramarna på väggarna ler två flickor i fina kjolar och med håret uppsatt åt oss. Vi befinner oss i familjens matrum och efter att ha tittat runt lite sätter vi oss till bords.

Mari Trini dukar fram läcker sallad, en kyckling- och kikärtssoppa och fläskfilé. Bordet dignar under mat och dryck och det känns som om det bara fortsätter att komma in fler och fler fat på bordet. Vi, som är gäster i huset, reser oss upp och hjälper Mari Trini att duka av tallrikarna och de halvtomma faten. Hon står glatt och ler ute i köket och det verkar inte vara någon match alls för en rutinerad husmor att servera en 5-rättersmeny till tolv personer såhär en söndagseftermiddag. Tallrikarna diskas i ett nafs – för hand – under tiden som nästa rätt står och kokar på spisen.

 

Efter maten serveras det kaffe, kaka och frukt, och ihop med det även en hemgjord likör på kvitten (membrillo) och anislilkör (anís). Det smakar himmelskt.

 

När det blir dags att säga tack till vår värdinna är vi så mätta att vi nästan inte kan resa oss upp ur stolarna. Mari Trini följer oss ut till bussen, på vilken vi alla sedan sitter och däser hela vägen tillbaka till kusten.

 

”Det hela började av en ren tillfällighet”, berättar Miguel Guitérrez, när jag får tillfälle att prata med honom, som själv kommer från Alfarnatejo. Det var för mer än 20 år sedan som en av Miguels vänner, som arbetade som guide, hamnade i knipa då han hade lovat att arrangera en autentisk utflykt åt en grupp amerikaner. Han berättade om sin situation för Miguel, som kom på att visa runt amerikanerna i sin hemby Alfarnatejo samt i sitt eget hus, varefter de avslutade med hemgjorda bocadillos på torget i byn.
”Jag tänkte inte att det var någonting speciellt men när jag en vecka senare träffade min vän var han helt till sig. Det hade uppenbarligen varit en fantastisk upplevelse för turisterna”, berättar Miguel.
I detta föddes tanken om turistutflykter under vilka man besöker spanska hem. Men det kom att gå två år innan idén blev verklighet. Miguel fortsätter skrattande att berätta: ”Tänk dig, jag skulle inte bara övertala damerna om att öppna deras hem, jag skulle också övertala männen!” Det sistnämnda gjorde han på byns bar, där det var lättare att få männen att acceptera idén medan de drack en kall öl.
”Folk från småbyar är ju lite annorlunda. De är oerhört vänliga och låter dörrarna till huset och bilen stå olåsta, då de ju känner allt och alla i byn, så att de skulle ha en grupp främlingar hemma hos sig, främmande folk som inte ens talar deras språk, var en lite galen idé”, säger Miguel och tillägger att dessa damer inte tar språkbarriärerna så allvarligt, och han förklarar: ”För att äta bra behöver man inte förstå varandra, säger de.”

 

Nu för tiden har Miguel 17 damer som lagar vardagsmat till de inbjudna turisterna.
”Några av de damer som var med när vi började med dessa utflykter finns inte längre med oss, men då har i stället några av döttrarna tagit över”, berättar Miguel, som är mycket stolt över damerna som öppnar upp sina hem åt besökarna.
”Det handlar inte om att gå på restaurang. Här äter man hemma i familjens hus, med familjens service i deras helt vanliga hem”, förklarar Miguel som också säger att gästerna får äta och dricka så mycket som de vill och det mesta tillagas av lokala råvaror. Orsaken till det sistnämnda är inte ideologiskt grundad utan det är bara så att kvinnorna handlar det mesta på marknaden i byn.

 

Alla husen ligger inom 10 minuters promenadväg från bussen. Skulle man dock ha svårt att gå blir man bara enkelt placerad i ett av de hus som ligger närmast där bussen parkerar, så att man inte behöver gå så långt.

 

Miguel arrangerar gärna resor för grupper på 20 personer eller fler, men är man färre är det bäst att kontakta en av de researrangörer som Miguel samarbetar med. Det arrangeras utflykter varje söndag och du kan boka utflykten, som heter ”Gastro Experience, Alfarnatejo a taste of Andalucía”, hos de flesta researrangörer på kusten.

 

”Det var min svärmor som brukade göra det och när hon slutade så tog jag över”, berättar Mari Trini, som bara lagar mat åt turister en gång i veckan, då hon även arbetar som butiksbiträde.
”Här i byn förstår folk utmärkt vad det handlar om men andra spanjorer kan nog ha svårt att förstå vad det är jag gör”, skrattar Mari Trini och sträcker på ryggen, och så fortsätter hon: ”Turisterna som kommer hit, in i mitt hem, är alltid glada, och de som kan lite spanska säger ofta att maten de får här är den bästa de fått i Spanien.”