Las Minas de Bédar

För att komma till vandringens början kör vi mot Los Gallardos från rondellen nedanför Mojácar. I utkanten av Los Gallardos hittar vi väg AL 6109 mot Bédar, som leder oss under motorvägen A7. Nu ska vi hålla koll på kilometermärkena för mellan kilometer 3 och 4, för ca halvvägs ska vi nämligen svänga vänster, där det står ”Ruta de la Minería”. Vi befinner oss nu vid en lastkaj där mineralerna lastades på vagnar. Denna plats heter Tres Amigos och ligger precis utanför en tunnel. Här är det dags att parkera och så ser vi att det finns en stor skylt som visar en del av vandringsleden som vi ska gå.

 

Leden är ovanligt välmärkt så vi börjar helt enkelt gå längs med tunnels yttersida. Efter ca 200 meter svänger leden till vänster och nu går det uppför, som att det är tänkt att väcka benen lite. Den korta uppförsbacken är bara en av två-tre uppförsbackar längs vandringsleden, som av just denna anledning betecknats som fácil (lätt). Och i detta ger vi vandringsledsbeskrivarna rätt; det är inte mer än 280 höjdmeter upp och ned längs hela vandringen, så det är en härlig, spännande och lätt led i vandringsparadiset Andalusien. Håller ni inte med?!

 

Efter en halvtimmes vandring kommer vi till den första tunneln, som är över 200 m lång och heter Túnel del Servalico. Det rekommenderas att man tar med sig ficklampor, så det har vi gjort, men ska sanningen fram är det inte riktigt nödvändigt. Dock ska det sägas: vill man gärna se underlaget man går på i mitten av tunneln så är det naturligtvis en bra idé med ficklampor.

En gång i tiden användes denna tunnel till transport av järn och bly som utvanns ur bergen. Till det anlade man en smalspårig bana med tippvagn, och det är denna bana som vi ska följa under en del av vandringen.

 

När vi kommer ut ur den första tunneln kommer vi till en korsning. Om vi här tittar upp till höger ser vi några fina villor samt en väg som leder ned från dem och möter vår stig på den nedlagda järnvägen. Denna väg kommer vi gå när det är dags att vandra tillbaka. Men just nu ska vi bara fortsätta rakt fram och följa skyltarna. Vägen går lite uppför och vi kommer upp till en plats därifrån vi har en fin utsikt ned över en fin dal, där det finns tydliga spår av gruvdrift. Vägen följer dalen, men plötsligt svänger vår led skarpt in till höger och här kommer vi fram till vandringens andra tunnel – Túnel de San Manuel. Denna tunnel har lägst takhöjd av de fyra tunnlarna vi kommer gå igenom under dagen och det finns även information som visar att den bara är 1,3 m hög. Detta är nog lite att ta i för vi kan alla nästa stå rakt inne i tunneln. Då denna tunnel inte är speciellt lång behövs inte ficklampor här heller. När man kommer ut ur tunneln på andra sidan står man mitt i ett vilt vulkanlandskap, och denna del av leden kallas också Vía Vulcana. Nu blir stigen smal och så är den anlagd på en utbyggd kant på sidan av en brant till en ravin. Rester av slipers skvallrar om att det gått en smal järnväg även här.

 

Vandringens mest spännande del går längs denna smala men trots det behagliga stig, som ligger på kanten av ravinen som ses till vänster. Efter en liten stund kommer vi fram till den tredje tunneln, som heter Túnel de la Vía Vulcana, som är rätt smal och så är den kort. Den fjärde tunneln, å sin del, är lite svår att komma till, så det finns kedjor monterade som man kan hålla fast sig i om man känner för utmaningen, men ingen av oss känner att detta är nödvändigt. Efter tunneln går vi förbi en plats där det ligger en byggnad där det förvarats malm och där man kan se de mynningar därifrån malmen hälldes på tippvagnarna.

 

 

Nu ska vi över vandringens enda bro, som heter Puente del Barranco de los Lobos (vargdalens bro). Det är en smal och fin bro som leder över ravinen som vi har till vänster. Efter bron går vi uppför och lämnar gruvlandskapet. Stigen är nu bred och leder oss lite uppåt. Framför oss ser vi nu ett litet samhälle och det är utkanten av en urbanisation som heter Los Pinos. Efter en del kurvor och uppförsbackar ser vi plötsligt en skylt som pekar mot höger, mot Hoyo Júpiter – alltså Jupiters hål. Dit måste vi för att se vad det är. Efter bara 100 m står vi vid hålet, som är mycket brant och spektakulärt.

 

Vi går tillbaka till stigen och fortsätter med gott humör. Snart når vi fram till den lilla byn La Serena. Detta är en liten sömning by vars enda attraktion är en gammal fontän. Här i denna by slutar de annars så fina markeringarna av vandringsleden och vi måste fråga en dam som beskär rosor i sin trädgård var La Ruta de la Minería fortsätter. Hon pekar bara ned mot vägen, och så ser vi att det finns stora pilar tecknade på asfalten… Vi är alltså inte de första som inte förstår varför markeringarna slutat.

 

Nu bör man göra följande: sätta sig vid fontänen och dricka lite vatten samt eventuellt fylla på sina vattenflaskor. Sedan ska man kontrollera vad ens km-räknare (Garmin, Endomondo eller Wikiloc) står på. Från källan är det nämligen ca 800 m till korsningen där vi ska svänga av från asfaltsvägen. Korsningen går inte att missa och är man osäker ska man bara observera ett litet öppet betongskåp med en grön rand målad nedtill. Då vet man att det är rätt ställe. Här svänger vi alltså till höger och fortsätter vägen fram. Vid en tidpunkt kommer vi till en urbanisation med de fina husen som vi såg nedifrån leden, precis efter den första tunneln. Vi går bland annat förbi huset La Lagartijas och vägen leder nu nedåt. Innan vi hinner blinka är vi nere på stigen och nu ska vi bara svänga till vänster och gå igenom den första tunneln, Túnel del Servalico.

 

När vi kommer ut ur tunneln är det bara ca 1 km kvar av vandringen och snart är vi framme vid bilen, efter en spännande utflykt. Nu är vi sugna på kaffe och glass, så vi kör tillbaka till kusten och hittar, strax efter Mojácar-stranden på väg ned mot Carboneras, en härlig glassbar på höger sida om vägen. Här har de berg av glass och de verkar vara riktiga glassentusiaster. På en skylt står det: ”Skinny people are easier to kidnap… Stay safe… Eat Ice cream…” Och det gör vi, för vi vill ju inte riskera att bli kidnappade nu efter strapatserna på La Ruta de la Minería.