Utnyttjar Ryanair sina kunder?

Massmedia har nyligen spritt nyheten om en banbrytande dom från en domstol i Barcelona. Domen ogiltigförklarar den förpliktelse som Ryanair ålägger sina kunder och som består i att kunderna själva måste skriva ut sina boardingkort, eller annars tvingas betala en straffavgift på 40 €.

Nämnda förpliktelse återfinns på flygbolag-ets webbsida under de allmäna villkoren för transport. Detta innebär i princip att Ryanair informerar sina kunder om förpliktelsen och konsekvenserna av att inte uppfylla den (även om detta nämns ”finstilt”). Användaren måste klicka i ett fält som anger att han har läst och accepterat alla villkor, innan han bekräftar köpet av biljetten.

Men för att nämnda klausul ska vara godtagbar, räcker det inte med föregående information till kunden. Det krävs att klausulen inte bryter mot någon rättsregel och/eller att den inte är oskälig.

I detta fall argumenterar domstolen att transportören (flygbolaget) har en skyldighet att utfärda en biljett till passageraren och att flygbolaget inte kan låta kunden stå för kostnaden för att uppfylla denna skyldighet. Flygbolagets skyldighet anges både i den internationella rätten (1999 års Montrealkonvension), EU-rätten (Förordning 261/2004 av den 11 februari) och den nationella rätten (Ley de navegación Aérea de 1960, d.v.s. den spanska luftfartslagen). Sistnämnda lag fastställer tydligt i artikel 92 följande:
”I transportavtal med passagerare är transport-ören skyldig att utfärda biljetten”.

Om man skulle följa samma argumentation som Ryanair, skulle man kunna införa en obegränsad rad av nya oskäliga belopp som borde vara inkluderade i det totala priset som passageraren betalar för sin biljett. Exempel-vis, inom den allmänna skyldigheten att transportera personer som varje flygbolag har, skulle flygbolagen möjligtvis börja ta betalt för användande av sittplats i flygplanet (sittplatsen slits varje gång en passagerare sätter sig). Även detta skulle förklaras ogiltigt p.g.a. oskälighet.

När allt kommer omkring skulle vi tycka att det vore märkligt om bagaren bad oss om en euro för en baguette och ytterligare tio cent för den proportionella delen av el som förbrukats i tillverkningsprocessen. I så fall skulle vi kunna säga till bagaren: ”Eftersom Din huvudsakliga förpliktelse är att ge mig en baguette som är klar att äta och Du vill ha 1,10 € för varje baguette så behöver Du bara ange det totala priset (1,10 €) från början i prislistan”. På så vis får konsumenten chans att jämföra priset hos alla brödförsäljare i staden och sedan bestämma var denne får den bästa kvaliteten i förhållande till priset.

Vi måste hålla med om att uppkomsten av lågprisflygbolag har inneburit en revolution inom flygtransporten och att de därmed har gjort den tillgänglig för en större del av befolkningen, eftersom det har blivit mer konkurrens i branschen. Men denna handelspolitik, som visserligen är fullständigt legitim, kan inte rättfärdiga kravet på att konsumenterna ska betala extra för en tjänst som i själva verket aldrig har utförts.

Vi anser att straffavgiften på 40 € är oskälig och orimlig och i själva verket är det en extra inkomstkälla för Ryanair på bekostnad av passagerarnas förhastade handlingar, säkerligen i förvissning om att ytterst få av de drabbade konsumenterna kommer att reklamera.

Skyddet av konsumenternas rättigheter i allmänhet och konsumentskyddet i flygbranschen i synnerhet har nått kulmen den senaste tiden. Detta för att ett stort och okänt antal personer har drabbats och även på grund av den förvirring och hjälplöshet som de drabbade upplever, då de känner sig maktlösa i dessa situationer som utnyttjandet från flygbolagens sida innebär.