Franco, grodor och en astronaut på en dag i det vackra Salamanca

Salamanca är en av Spaniens vackraste städer. Kanske den mest charmerande och eleganta. Oavsett om det är solljus eller kvällsbelysning som kastar sitt speciella sken över stadens monument och gator, som reflekteras i och förstärks av den gyllene sandstenen, så är det någonting magiskt över staden.

 

Storkarna flockas som en svart sol över Salamanca, huvudstaden i provinsen med samma namn i Kastilien och León, drygt 200 kilometer nordväst om Madrid. Och även studenter flockas till staden, som är en av landets största universitetsstäder och även den äldsta, där många av de största spanska författarna har gått genom åren, och så vimlar det av utlänningar som studerar spanska, i staden där reglerna för den spanska grammatiken blev vedertagna och stadsfästa. Alla studenter skänker staden en ungdomlig prägel som utöver en ganska höga ljudnivå, tillsammans med de gamla monumentala byggnaderna, skapar en unik stämning.
Följ med på en tur runt i Salamanca.

 

Juan Carlos, Unamuno och Franco på samma plats
Vi är omgivna av nästan alla kända spanjorer. Jag ser kung Juan Carlos, längre bort filosofen Miguel de Unamuno, en av stadens alumner och rektorer, och tro det eller ej om inte till och med diktator Francisco Franco finns här i det nordöstliga hörnet – en paradox eftersom symbolerna av den gamla diktatorn annars har tagits bort i resten av landet. Det är en annan historia; här på Plaza Mayor finns det några slags medaljer med hans och flera hundra andra personligheters ansikten. Franco kallade även platsen för Spaniens vackraste, den är från 1700-talet och det är ett barockt, asymmetriskt utställningsfönster omgivet av restauranger och caféer, butiker och ett gammalt apotek.
Här i centrum hölls det faktiskt tjurfäktningar långt in på 1800-talet men arenan har för länge sedan flyttat till stadens utkant, men det kommer nog att dröja alltför länge innan den försvinner helt från detta, Kastiliens högborg, omgivet av gräsmarker där många sysselsätter sig med tjuravel.
Vi får också veta att diktatorn paketeras in i plast varje år den 20 november, hans dödsdag, då hans opponenter och vanliga motståndare av diktatorn kastar ägg och avfall på medaljen. Plasten underlättar en del av städningen.

 

 

Två katedraler och en astronaut
Efter Plaza Mayor ska vi ned till katedralen. Eller rättare sagt ska vi se på två, då det här finns både en såkallad ny, som stäcker sig himmelshögt över staden, och en gammal katedral.
Den nya stod färdig på 1700-talet efter några hundra års arbete och den ligger mitt emot den gamla katedralen från mellan 1100- till 1400-talet. Båda är, som ju allting annat, byggda i den för området kännetecknande gyllene sandsten.
Catedral Vieja, som även heter Santa María de la Sede, är ett bombastiskt romerskt byggnadsverk som färdigställdes i gotisk stil, vilket ju är fallet med så många byggnader som byggdes under så många år att trenderna inom byggnadsstilarna ändrades. Det visar sig även i altaret, som är från 1400-talet, och som är ett av de vackraste renässansaltare utanför Italien. Medan orgeln, en av de äldsta i Europa, går i mudejár-stil.
Catedral Nueva, med efternamnet De la Asunción de la Virgen, är byggd och dekorerad av bland annat José Churriguera. Han har förövrigt gett namn till en egen byggstil, churrigueresco, som är en form av utsmyckad barockstil. Kyrkan har ett imponerande inre med rikt utsmyckade korstolar och ett konstfyllt tak. Men det är också värt att stanna upp utanför, och det gör vi. Det är vid Puerta de Ramos, som ligger vid Plaza de Anaya, som den stora porten är utsmyckad med bland annat en liten och något trött groda, som sitter gömd ovanpå ett kranium. Det är en av de nya studenternas utmaning att hitta denna groda vilket har lett till att man ser alla möjliga sorters grodor i stadens inte så få suvenirbutiker.
Den västliga fasaden pryds bland annat av den gigantiska Puerta del Nacimiento med ännu fler figurer av stadens och Spaniens kända och historiska personligheter. Dörren restaurerades 1992 och den ansvariga stenhuggaren sa då att man, för att avspegla den tidsålder när restaureringen utfördes, skulle tillföra en nutida figur. Valet föll på en astronaut.
Pedro Duque? Jag får inget svar på min fråga, så jag får fritt tolka att figuren föreställer honom.

 

Utsikt och universitet skrivet i blod
Vi ska se allting från ovan och beger oss därför av till den nya katedralen Puerta de la Torre. Här leder en trappa upp genom tornet och tar oss genom en labyrint med utställningar över katedralens skatter och krimskrams, varefter man kommer ut på en slags svalgång som går längs med både den gamla och den nya katedralen. Härifrån ses de gyllene murarna i all deras prakt och slitage, de röda taken och universitetet. Universitetet, denna lärdomens högborg, grundades redan 1218 och är Spaniens äldsta, och det tredje äldsta i Europa, alltså av dem som fortfarande existerar. Även universitetets fasad pryds av figurer, mytiska personer och religiösa scener, samt en relief av de katolska monarkerna Isabel och Ferdinand – ja, vi är i det tidiga, det så kallade gamla Spanien där man fortfarande är stolt över det enade landet.
1486 tog de katolska monarkerna Isabella och Ferdinand emot en viss Krisoffer Columbus på universitetet i staden då han var på jakt efter sponsorer. Visserligen avvisade de honom inte men de var upptagna med andra saker, som att återerövra Granada, men tillslut, året var 1492, fick sjöfararen grönt ljus för sin resa.
De studerande sätter också ett värde i deras utbildningar och under åren har det varit en tradition att efter sin examen skriva sitt namn som graffiti på Salamancas mur. Förr skrevs namnen i tjurblod blandat med örter och olivolja, men sedan målarfärgen uppfanns gör man inte det längre, dock kan många av de gamla namnen i blod fortfarande ses.

 

 

Snäckskal och marknad
Blod är det också på Salamancas marknad, Mercedo Central, dit vi nu beger oss. På vägen, inklusive ett par avstickare, går vi förbi en pärlrad med monument, kyrkor och kloster samt andra byggnader varav ett är Duquesa de Albas hem, Palacio de Monterrey, där hon har 1 000 kvadratmeter palats från 1500-talet att vältra sig i.
Omöjligt att missa, och varför skulle man göra det, är också snäckskalshuset, eller Casa de las Conchas, som är både kärt och mycket speciell. I husets mur kan man se snäckskal och det sägs att der beror på den tidigare ägaren, en Rodrigo Maldonado de Talavera, var läkare vid drottning Isabellas hov och medlem av Santiago-orden, som menade att ordens och pilgrimernas symbol skulle fästas på byggnaden. Vi har fått höra att man inte får missa det och det gjorde vi inte heller, och det är en mycket charmerande gård med balkonger, som nu huserar ett av stadens bibliotek.
Kanske kan det tyckas att studenter och nyfikna turister som oss själva är det som idag präglar Salamancas livliga stadsbild men på marknaden, stadens saluhall, är det herr och fru Salamanca som samlas kring bodarna med Kastilien och Leóns gastronomiska utbud. Musslor i alla varianter, svampar i alla storlekar. Säsongens frukter. Kastiliens skinkor och cecina. Oxkött från de lokala raserna Morucha de Salamanca och Avileña Negra. Och från regionens många floder och vattendrag kommer grodor, som inte bara är en lek för studenter utan som även en populär maträtt. Vi behöver ingen utmaning på denna front och vänder således tillbaka till Plaza Mayor, där kvällsbelysningen har tänts och tapasbarerna och restaurangerna står redo att hälsa oss välkomna. Det är mycket vackert.

 

 

 

Fakta om Salamanca

Invånare:
Drygt 150 000 (med omnejd 228 000).

Spanska studenter:
Majoriteten av året 30 000.

Utländska studenter:
4 000, som huvudsakligen kommer hit för att studera spanska.

Salmantina/o eller salamanquina/o:
Kallas en kvinna/man från staden.

Skyddshelgon:
San Juan de Sahagún, som firas den 12 juni och Virgen de la Vega, vars dag är den 8 september.

Historia:
Omkring 400 år f.Kr. ska kelterna ha grundat staden, som de då kallade Helmantika. Kelterna drevs på flykt av Hanibal från Kartago, som i sin tur förlorade området till romarna, som bytte namn på staden till Salamantica. Under Romarriket låg staden på Silvervägen som korsade den iberiska halvön från norr till söder.

UNESCO:
I 1988 blev Salamancas centrum upptaget på den internationella organisationens världsarvslista.