Vi ligger helt uppe i toppen när det talas om soltimmar, gastronomi och livskvalitet. Handlar det i stället om ekonomi, tillväxt och sysselsättningsgrad ligger vi i botten av fjärde division – både nationellt och i EU. Andalusien och Extremadura har alltid kämpat hårt om att undvika den sorgliga bottenplatsen när de ekonomiska nyckeltalen ska presenteras.
Så har det alltid varit. Och det har alltid förvånat mig. I Andalusien ser jag nämligen en region med en jättestor outnyttjad potential, som sträcker sig långt över de två klassiska hjulen i den lokala ekonomin: turism och konstruktion. Tillskillnad från stora delar av Spanien har Andalusien massa billig, byggfärdig mark redo för industrin. Infrastrukturen är bättre än någonsin. Det samma gäller arbetskraften – och lusten – för ingen är som andalusierna i dag, villiga att ta i*. Bra planering och ledning har däremot alltid varit en bristvara, men det är det nu en god chans till att det blir ändring på.
Det har länge pratats om det men nu kan det äntligen dokumenteras. Orsaken till mycket ont i Andalusien finns hela vägen upp i toppen av systemet, nämligen i det andalusiska parlamentet Junta de Andalucía. Det är verkligen ingen barnvänlig läsning, inte heller lämpar den sig för känsliga själar, när man ser vad den nya regionalregeringen har hittat i arkiven under städningen efter fyra decennier med socialistiskt styre. I början av året framkom det att PSOE har manipulerat väntelistorna till de offentliga sjukhusen. Listorna i sig var det inget fel på. Ingen hade varken sämre förutsättningar än någon annan fått lov att gå före i kön. Däremot hade man, i all blygsamhet, plockat bort minst 250 000 invånare från listorna, för att dölja hur oerhört långa väntelistorna verkligen var samt det dåliga offentliga ledarskapet. Bara tack vare en nödinsats från den nya regionalregeringen kan 100 000 av de ”glömda” på väntelistorna redan innan årsskiftet få sina sedan länge väntade operationer. Andra roliga saker har också dykt upp i arkiven, men det mest uppseendeväckande är, utan like, de 4 367 projekt som aldrig varken behandlats eller besvarats. Bakom varje projekt ligger en ansökan, en investering samt ett initiativ, som kan skapa tillväxt och sysselsättning. Den totala summan av investeringarna bakom de ”glömda” projekten uppgår till några blygsamma 6 500 miljoner euro, som den nya Partido Popular/Ciudadanos-regeringen har kalkylerat skulle kunna ha skapat 92 000 nya arbetstillfällen – ja, det ska sägas att det räknas på att alla projekten hade blivit av, eller blir av.
Det är lätt att frestas till att tro att den tidigare så röda Juntan i Sevilla medvetet lagt nya initiativ från de blå kommunerna på is, någonting som annars är en mycket känd barnlek bland flera spanska politiker. Men så är inte fallet här. Det är mycket värre! Tystnad har nämligen varit svaret på nya projekt. Det gäller även det aldrig tidigare skådat ambitiösa hamnprojektet i Sevilla, som omfattar renovering och utbyggnad med kontorslandskap och industrilokaler. Det är exakt sådana sorters initiativ som skapar långsiktig tillväxt och sysselsättning, tillskillnad från säsongspräglad turism och en starkt konjunkturspräglad byggbransch. I högen med obehandlade projekt finns det, enligt den nya regeringen, massor av projekt för industri och speciellt mängden av nya projekt för solenergi och återanvändbar energi sticker i ögonen. Det är verkligen sorgligt att Junta de Andalucías huvudsäte utvecklats till en ogenomtränglig Berlinmur under de senaste decennierna. På den positiva sidan ses i alla fall att intresset lever för att investera och skapa nytt i Andalusien. Den nya Juntan garanterar att det tillsats en grupp som nu arbetar för fullt för att återuppbygga kontakten med alla de nationella och internationella investerarna som tidigare förgäves försökt få igenom sina projekt. Detta sker samtidigt som man för nästa år avsätter 2 350 miljoner euro till verksamhetsstöd i Andalusien. Det är mer än någonsin tidigare. Med landets näst högsta arbetslöshet och minimala tillväxt är utmaningarna för den nya regionalregeringen enorma. Men viljan finns och attityden har förändrats. Man vet att man bara har fram till nästa val på sig att visa vad man går för, och valet är om tre och ett halvt år. Så ska kuttingen vändas så ska det göras nu.
Av Henrik Andersen, Henrik@norrbom.com
