Aktuell kommentar: Är vi beredda att kämpa för vårt vatten?

Det har blivit ett av sommarens största samtalsämnen – och bekymmer. Vi vet alla att det råder vattenbrist. Vi vet alla vad som behöver göras. Men långt ifrån alla vet vem som ska göra vad och varför.

Årets skörd har varit fruktansvärt dåligt, på många stränder finns inte längre vatten i duscharna och i tusentals hushåll är vattnet avstängt nattetid. Det är vattenrestriktioner gäller. Det drabbar allt fler och restriktionerna kommer att bli strängare och strängar – särskilt om det inte faller något regn de kommande månaderna.

Lösningen på vattenbristen som råder sägs vara avsaltningsanläggningar, och jag är säker på att det också är så, men det är lättare sagt än gjort. Låt oss gå in lite mer på djupet i det stora maskineriet.

De enorma anläggningarna

När man producerar sötvatten genom att avsalta havsvatten finns det två tekniker som är vanliga. Den vanligaste och den mest lämpliga för ett land i Medelhavsområdet kallas omvänd osmos (Reverse Osmosis). Detta är en process där saltvattnet med stort tryck pressas genom ett membran, som bara låter vattenmolekylerna att passera. Metoden kräver starka pumpar och den är energikrävande, detta då vattnet måste tvingas genom membranet mot det osmotiska trycket.

Eftersom energiförbrukningen beror på salthalten i vattnet kräver denna metod mycket el –särskilt när vatten från Medelhavet ska avsaltas, då just detta vatten innehåller mycket salt. De modernaste avsaltningsanläggningarna drivs dock delvis med solenergi, vilket sänker driftskostnaderna.

Gemensamt ansvar

Det är varje enskild kommun som ansvarar för vattenförsörjningen till kommunens hushåll och offentliga anläggningar. Detta görs nästan alltid via ett helt eller delvis kommunalt ägt företag. I t ex Málaga heter företaget. Emasa. Fuengirola har Gestagua. I Marbella heter företaget Hidralia och i Nerja heter det Aguas de Narixa. Varje kommun har sin egen förvaltning och fattar sina egna beslut. Det är därför som det under sommaren på Costa del Sol har funnits olika restriktioner mellan kustens olika städer.

Det är dock inte kommunernas ansvar att garantera vattenförsörjningen till den enskilda kommunen. Det är nämligen Junta de Andalucía i Sevilla som ska säkerställa infrastrukturen och logistiken så att vattnet når kommunerna. Det är också därför det är Junta de Andalucías ansvar att bygga och finansiera avsaltningsanläggningarna. Men det tar tid och det är ett stort ansvar – särskilt ekonomiskt.

De ömma punkterna

Dagens moderna avsaltningsanläggningar kostar mer än 100 miljoner euro – plus underhålls- och driftskostnader. Och det är här som skon klämmer. Alla regionalregeringar i Spanien, inklusive Junta de Andalucía, kan be regeringen i Madrid om hjälp om uppgiften är särskilt viktig och om man inte själv mäktar med att lösa den. I denna fråga har Junta de Andalucías president Juan Moreno & Co inte låtit deras stolthet stå i vägen för att be om hjälp. Juntan har talat med Madrid och hjälp kommer – någon gång. I Madrid klämmen nämligen skon också. Alla vet dock att man inte har råd att vänta längre. Det ska investeras i nya, stora och moderna avsaltningsanläggningar. Det är ganska anmärkningsvärt att det redan finns 700 (!) anläggningar jämnt fördelade över hela landet. Nästan alla av dessa är dessvärre omoderna, mycket små och klarar bara av att försörja totalt åtta miljoner invånare med vatten. Det finns i dag 48 miljoner invånare i Spanien, plus många turister och ett jordbruk samt en industri som också är i stort behov av vatten. Så vägen fram är lång – även för miljön. Flera experter (inte miljöaktivister) uttrycker nämligen oro över de stora mängder salt som hälls tillbaka i havet från avsaltningsanläggningarna. För saltet skadar nämligen livet i havet – både växterna och djuren. Något som är ytterligare öm punkt.

Dags för anpassning

Alla är överens om att allt onekligen skulle vara lättare om det bara regnade lite mer. Men (nästan) alla är också överens om att det inte längre duger med att bara hålla tummarna och vänta. De kommande månaderna blir avgörande för framtiden.

Grundpelarna till framtidens avsaltningsanläggningar måste sättas och resurserna måste användas med omsorg. Samtidigt måste vi andra visa att vi har förmåga att anpassa oss. Under de kommande månaderna kan det handla om att vi måste ta superkorta duschar, att kranarna är tomma på vatten vissa tider på dygnet och att gamla förråd görs om till privata reservlager för källvatten.

Vi är i behov av stora mängder regn och nya avsaltningsanläggningar. Nu!