Möt Isa och Pepe från Plan INFOCA - Andalusiens regionala skogsbrandförsvar

Klimatförändringar orsakar flera extrema meteorologiska fenomen som värmeböljor, kraftiga stormar och långvariga torka. Det här är saker som vi som bor i Andalusien måste vänja oss vid att leva med. Bland konsekvenserna av klimatförändringarna finns det dessutom en som kan hota både människor och natur mer än något annat.

Det handlar om skogsbränder, som under de senaste åren har ökat betydligt. Bränderna i Kanada är nästan osläckbara och den luftburna askan från dessa bränder har nått hela vägen till Europa, och även skogsbränder här hemma har blivit svårare att kontrollera.

En Suecos utsända har träffat ett beundransvärt par som arbetar för det andalusiska skogsbrandförsvaret i västra Málaga. Isabel María Moreno Jiménez (52 är) och José del Río González (54 år), eller Isa och Pepe som de också kallas, bekämpar och förhindrar skogsbränder samt andra naturkatastrofer – hon som beredskapsledare inom brandförsvaret och han som tekniskt ansvarig för brandoperationer.

Jag följde med dem en dag på jobbet och fick veta mer om beredskapsplanen och alla utmaningar som dagens skogsbrandmän möter.

Den historiska Sierra Bermeja-branden

Onsdagen den 8 september 2021. Klockan är snart 22.00 och Isa och Pepe har just satts sig till bords för att äta middag när larmet går om en brand i Sierra Bermeja, i närheten av Estepona. Inom bara ett par minuter är båda på väg i full mundering, Pepe i Infoca-jeepen med radiokontakt med provinsens operationscenter i Málaga och Isa med sin enhet. Så snart de närmar sig platsen för branden ser de ett hav av lågor mot den mörka natthimlen. Vid denna tidpunkt var det ingen som visste att just denna brand skulle förstöra 8 401 hektar skog och döda en brandman, vilket gjorde den till en av de värsta bränderna i Málagaprovinsens historia. Trots en besättning på flera tusen personer, som arbetade dygnet runt, spred sig lågorna till sju kommuner i provinsen – Estepona, Casares, Jubrique, Genalguacil, Júzcar, Faraján och Benahavís – där 2 670 personer tvingades evakuera. Branden rasade i sex dagar innan den förklarades ”under kontroll”, men efterföljande pågick arbetet i inte mindre än 46 dagar innan den officiellt förklarades som släckt.

Vad är Plan Infoca

Andalusiens regionala skogsbrandhanteringsplan, Plan Infoca, antogs 1985 och innehåller åtgärder och system för att förebygga och släcka skogsbränder samt återställa drabbade områden.

År 2025 mobiliserar planen den största enheten i regionens historia med en budget på 257 miljoner euro, med 43,2 procent som går till släckningsarbete och 56,8 procent som går till förebyggande arbete. För att garantera maximal täckning och snabb respons inkluderar detta över 4 700 yrkesverksamma, ett regionalt operationscenter, åtta provinsiella operationscenter, 23 skogsförsvarscenter, tio undercenter, tre specialbrigadbaser, 186 vaktstugor, 40 flygplan, 28 helikopterplattor, elva landningsbanor, 1 011 fordon, 119 skogsbrandbilar och 2 200 vattenbassänger.

Från barnmorska till att släcka bränder

Varken Isa eller Pepe hade planer på att arbeta med brandbekämpning, men slumpen förde dem samman och sedan dess har räddningstjänsten varit deras andra hem.

”När jag var ung ville jag bli CAD-ritare, men efter att ha avslutat mina studier och arbetat i ett år, saknade jag att vara ute i naturen. Jag har alltid tyckt om att vandra i bergen, så i stället för att fortsätta min arkitektutbildning bestämde jag mig för att bli skogsingenjör, så jag gick en kurs för att ändra mitt studieområde”, berättar Pepe.

”Min familj har alltid jobbat med skogsbruk och jordbruk. Min ungdomsdröm var dock att bli barnmorska. Jag behövde poäng för att komma in på programmet och behövde således läsa några extrakurser, och det var där jag träffade Pepe. Jag ändrade mina planer och började läsa skogsteknik, eftersom karriären täcker ett mycket brett område och gör att man kan jobba med många olika saker”, förklarar Isa.

Efter examen ansökte båda två till Infoca i sin hemstad Ronda, men eftersom de saknade arbetslivserfarenhet blev det att de i stället jobbade två år med brandbekämpning i Toledo samt ett år på en helikopterbas, innan de äntligen fick jobb på skogsförsvarscentret (CEDEFO) i Ronda 2004.

”Här började jag som brandspecialist, men efter bara några månader blev jag gravid. Det var omöjligt att vi båda två skulle kunna fortsätta att jobba med detta samtidigt som vi hade småbarn, så jag slutade till dess att barnen blev större. 2019 behövde Infoca folk så de kontaktade mig. Jag klarade proven, fick ett par längre vikariat och i höstas blev jag erbjuden en fast tjänst. I min nuvarande position ansvarar jag bland annat för vaktstugorna i vårt område och logistiken vid utryckningar. Samtidigt ansvarar jag över brandstudier där vi tar prover av vegetation för att mäta fuktighet samt avgöra hur stor brandfaran är i ett bestämt område”, berättar Isa.

Pepe är en av tre drifttekniker som ansvarar för skogsbrandsenheten i Ronda och som leder släckningsarbetena i västra Málaga. De arbetar med ett kontinuerligt roterande schema där en person har ledigt, en har tjänst i 24 timmar och en står redo vid helikoptern ifall larmet skulle gå.

”När en brand bryter ut i vårt område är det mitt jobb som tekniskt ansvarig att avgöra vilka resurser som ska fördelas i varje enskild nödsituation. Om branden sprider sig och vi måste ringa in enheter från andra områden tar operationscentret i Málaga över ledningsarbetet. Helikoptern släpper av mig och teamet vid branden, så att jag kan göra en utvärdering av situationen. Samtidigt har vi en tekniskt ansvarig i luften som avgör var det ska släppas vatten. Arbetet är en samordnad insats – markpersonalen kan inte göra någonting utan vatten och luftresurserna är beroende av teamet på marken för att kunna bearbeta terrängen och släcka lågorna”, förklarar Pepe.

Inte ett jobb för alla

De flesta brandmän har en bakgrund inom jord- eller skogsbruk, men enligt Isa och Pepe är det viktigaste att man förstår allvaret i jobbet, är stark både fysiskt och mentalt, och att man inte är lättskrämd.

”Jag känner inte oro på jobbet men jag förstår att vissa kan bli överväldigade när de står inför en skogsbrand för första gången. En kollega blev helt förlamad av skräck vid den stora branden i Sierra Bermeja. Han hade jobbat vid skogsbrandförsvaret i ett par år, men han hade nog aldrig upplevt något liknande”, säger Isa, och Pepe fortsätter: ”Jag är aldrig rädd varken i luften eller på marken, men det som oroar mig är det ansvar jag har för enheterna. Infocas säkerhetssystem fungerar väldigt bra, men naturen kan man inte kontrollera. Markpersonalen jobbar i allmänhet bara på flankerna och på läsidan av elden, men vad händer om vinden plötsligt vänder och en enhet blir omringad av lågorna?”

Att arbeta i skogsbrandförsvaret passar inte alla. Det är få kvinnor som jobbar inom yrket och Isa är fortfarande den enda kvinnliga brandmannen på operationscentret i Ronda. Saker och ting håller dock på att förändras. Staden har nu en linje på gymnasienivå för räddningsarbete och allt fler unga söker jobb och vill göra sin praktik hos Infoca.

”Förr i tiden, om det uppstod en brand, gick man ut i byarna och hämta folk som kunde hjälpa till med arbetet, men i dag krävs det specialutbildning, träning och inträdesprov. Vi är den enda delen inom räddningstjänsten där kraven är de samma för män och kvinnor, vilket även inkluderar fysiska och psykotekniska prov. Fast anställda utvärderas årligen, och om de inte uppfyller kraven får de en varning. Normalt förflyttas äldre anställda så småningom till mindre fysiskt krävande tjänster som övervakningsposter eller förare”, förklarar Isa.

Arbetet inom Infoca omfattar inte längre bara skogsbränder. Förra året etablerades en andalusisk byrå för säkerhet och omfattande krishantering – EMA. Detta inkluderar alla strukturer för civilskydd i nödsituationer och täcker alla sorters naturkatastrofer och nödsituationer, som t ex översvämningar och sökandet efter människor som har försvunnit i naturen. Ett exempel på detta är att Infoca aktivt deltog i hjälparbetet under översvämningskatastrofen i Valencia 2024, då de skickade veckovisa konvojer till de drabbade områdena.

En dag på Infoca-basen

Infocas operationscenter i Ronda ligger i ett bevakat parkområde utanför staden och detta är ett av de största och mest välutrustade centren i Andalusien.

”Alla provinser i Andalusien har två eller tre skogsförsvarscenter, beroende på hur mycket skog det finns i provinsen. Málaga har två – ett i Ronda och ett nordost om Málaga, i Colmenar. Centret här i Ronda omfattar över 30 kommuner, från Serranía de Ronda till Costa del Sol. Vi har tillgång till 21 enheter, var och en med en besättning på sju personer, plus fordon och utrustning, och så har vi också personer i tjänst 24 timmar om dygnet. När en brand rapporteras måste enheterna vara på plats i helikoptern inom tio minuter. Infoca kan också skicka oss till skogsbränder utanför regionen eller till och med utomlands”, berättar Pepe.

Centralt på basen finns det en stor helikopterplatta där en ljusgul helikopter alltid står redo att lyfta. Bredvid helipaden finns en bassäng med vatten där helikoptrarna kan flyga in och fylla på sina slungor (de kallas Bambi) som rymmer upp till 1 300 liter vatten. Ett par tankbilar garanterar att helikoptrarna aldrig får slut på bränsle, och en mekaniker kontrollerar dagligen att maskinerierna är i ordning.

Pepe fortsätter: ”Vilka luftfarkoster som används i släckningsarbetet beror på omständigheterna. Fokkerplanen som hämtar vatten från hav och sjöar kan bära upp till 5 500 liter vatten, men de kan inte manövreras på samma sätt som helikoptrar. Brandflyg används ofta i brandfronten, medan helikoptrar arbetar längs flankerna och i områden som är mer svårtillgängliga. Vi använder också mindre flygplan och i dem tillsätts det ett rött flamskyddsmedel i vattnet. Detta impregnerar vegetationen och visar markpersonalen och andra flygplan var de har släppt vattnet.”

Solen börjar gå ner, vilket innebär att helikoptrar och flygplan inte längre kan användas förrän nästa morgon. Därför är det nu dags för två av operationscentrets vänliga helikopterpiloter, en från Bolivia och en från Portugal, att åka hem.

”Helikoptrar används bara när en brand är under kontroll och det har bekräftats att det är behov av luftfarkost. I Kanada, där skogsmassorna är enorma, använder man sig av luftpatruller för att upptäcka bränder, men vi har inte lika stora områden, så vi använder övervakningsnätet med vaktstugorna. Det är också väldigt dyrt att ha helikoptrarna i luften, och skulle vi flyga runt för att spana efter bränder skulle vi riskera att inte kunna flyga när det verkligen behövs, eftersom piloterna måste ta 20 minuters paus efter två timmars flygning. Vid större bränder använder vi oss också av drönare för att exakt kunna avgöra omkretsen och för att med infraröd strålning kunna upptäcka andra områden med brandrisk – så länge drönarna inte stör andra luftfarkoster. Nattetid, när de inte kan flyga, sker släckningsarbetet med hjälp av markpersonal med brandslangar och kraftfulla terrängfordon som kan manövreras i branta landskap”, förtydligar Pepe, och Isa säger: ”Vi lyckas faktiskt få gjort mycket släckningsarbete nattetid, detta då temperaturen sjunker och luftfuktigheten ökar. Samtidigt kan vi lättare se var lågorna är.”

Brandorsaker och brandutveckling

Under dagar när det råder hög brandrisk är det mycket troligt att det uppstår en brand någonstans i västra delen av Málagaprovinsen, särskilt på Costa del Sol, som ju är torrare, har fler människor, fler bostadsområden och motorvägar som kan leda till skogsbränder.

”De flesta bränder orsakas av oansvariga handlingar och oaktsamhet. Under årstider med hög risk för skogsbrand är det förbjudet att tända eldar, grilla och bränna avfall och liknande i jordbruket liksom att det även är förbjudet att använda motoriserade maskiner i skogsområden. Dessa kan orsaka en gnista, och det kan räcka”, säger Pepe.

Infocas skogsbrandförsvar kan ange ganska exakt var en brand har börjat, men vet ofta inte varför eller hur.

”Om en brand startas med en tändare lämnas inga bevis, till skillnad från cigarettfimpar, glasskärvor eller ett blixtnedslag. När vi jobbade i Toledo visade miljöombudet platsen där en brand hade startat, och där kunde vi se en perfekt utbränd tändsticka! Förr var det fler anlagda bränder, särskilt orsakade av byggföretag som ville bygga i skogsområden, men nu har lagen som tur är ändrats. Till och med helt nedbrända skogsområden får inte återplanteras på minst tio år. Lagen förbjuder också användning av bränt material, så att ingen bränner skogar av den anledningen längre. Brandrester ska lämnas på platsen så att naturen kan återhämta sig. Det är bara i händelse av exceptionellt stora skogsbränder som Junta de Andalucía lägger ut dessa på offentlig auktion som en del av en återuppbyggnadsplan för det drabbade området”, säger Isa.

Skogsbränder har en dygnscykel, med störst risk att starta när det är som varmast under dagen. Samtidigt har klimatförändringarna med längre somrar och kortare vintrar förlängt säsongen för skogsbränder.

”Klimatet är inte den enda anledningen till att skogsbränder är kraftigare i dag. Förr använde människor skogen och tog vara på nedfallna grenar till ved. Djur från lantbruk fördes ut på sommarbete i bergen, där de åt buskarna som växte under träden, som nu i stället växer vilt och kan ’mata’ bränder. Vi har stora övergivna skogsområden. Ett av de få undantagen är korkskogarna i Andalusien, där den omgivande vegetationen hålls under kontroll tack vare korkskörden. Därför är det färre skogsbränder i dessa områden. Att använda skogen räcker inte längre för att en familj ska leva på den, och allt kräver tillstånd. Myndigheterna har försökt införa en del åtgärder såsom subventioner för uppfödare av får och getter som låter sina djur beta och hålla brandgatorna rena. Annars växer de mycket snabbt igen”, säger Pepe, och så berättar Isa mer om deras arbete: ”Vintertid jobbar vi med förebyggande insatser, som till exempel underhåll av brandgator. Det är nästan omöjligt att en brandgata kan stoppa lågorna om det handlar om en toppbrand. Men om elden rör sig långsamt är de verkligen effektiva. De fungerar även som flyktzoner för släckningsarbetare och en säkrare plats för oss att jobba på.”

Det bästa sättet att hjälpa till på är att hålla sig borta

Som yrkesverksamma inom brandbekämpningstjänsten är Isa och Pepe tacksamma för att människor vill hjälpa till vid en skogsbrand, men deras råd är tydligt: Ser du en brand, ring 112 och se själv till att kom undan så snabbt som möjligt.

”Problemet i dag är att alla ringer 112 för varje litet rökmoln. Vi får oräkneliga samtal från San Pedro-vägen där ’bränderna’ ofta visar sig vara människor som bränner kastanjeskal, för andalusiska bönder bränner växtavfall på hösten”, berättar Isa, och så fortsätter Pepe: ”112-tjänsten har tagit oss ett stort steg framåt, men Infoca måste bekräfta om det verkligen handlar om en brand eller inte. Vi skickar ut närmaste enhet med ett utryckningsfordon, och handlar det då om en liten brand kan de eller den lokala brandkåren släcka den. Finns det däremot minsta tvivel, rycker vi ut med helikoptern.”

Människor parkerar ofta nära bränder för att se vad det är som sker. Dessvärre kan det göra så att utryckningsfordon får problem med att komma fram. Det är inte baramänniskor som kommer för att de är nyfikna och för att ta foton, som kan orsaka problem i en nödsituation.

”Många ser en brand och tänker omedelbart: ’Jag vill hjälpa till!’ Det är naturligt att tänka så när man ser bergen runt sin hemstad brinna, men om man inte vet vad man ska göra i brandsituation är man bara, rätt och slätt, ett problem. Det är viktigt att man inte är i vägen för brandmännen. Jag förstår att människor vill hjälpa till, men för att släcka skogsbränder krävs det experter”, säger Isa, och Pepe förklarar: ”Om en person går in i ett nödområde för att ’hjälpa’, måste jag ignorera branden – som ju är orsaken till att jag är där – för att ta hand om den här personen som inte borde vara där. Så i stället för att hantera nödsituationen måste vi ta hand om den här personen. Vår första prioritet är att skydda människors liv, därefter bostäder och tillgångar, och till sist skogar och mark. Därför är det bäst att hålla sig borta och låta oss göra vårt jobb.”