En fin och vild vandring mellan de två vackra stränderna Cañuelo och Cantarriján

Dessa två stränder ligger på varsin sida om gränsen mellan provinserna Málaga och Granada – Playa el Cañuelo i Málaga och Playa de Cantarriján i Granada. Gränsen markeras av bäcken Arroyo de Cantarriján, och det är längs denna lilla bäck som vår vandring går denna gång. Bäcken har gjort ett ihärdigt grävarbete, så att gå upp till huvudvägen är en utmaning, men inte värre än att man klarar av det med bra vandringsskor och stavar. Promenaden ner till Cañuelo-stranden är både lätt och trevlig, men det är tufft att gå upp igen när vi ska tillbaka mot Cantarriján. Följ med på denna fantastiska vandring, under vilken man kan träffa på både bergsgetter och se delfiner i havet. På Cantarriján-stranden kan man dessutom bada naken i de blå vågorna och få hungern stillad på någon av de två chiringuitoerna (strandrestauranger). Även på Cañuelo-stranden finns det två chiringuitoer. Det här är en utflykt som man aldrig glömmer.

Man hittar till Cantarriján-stranden genom att köra längs N-340 från Nerja mot La Herradura. Precis innan tunneln vid Cerro Gordo finns det en skylt på höger sida som visar mot Playa de Cantarriján. Här kör man in och följer den lilla, slingrande vägen ner till stranden. Här kommer man fram till en stor parkeringsplats, där man kan parkera. När det är sommar är det så mycket människor här så att vägen är avstängd för privata fordon. I stället är det en shuttlebuss som kör mellan huvudvägen och stranden. Då får man ju lov att ta den, men det påverkar inte vandringen. Turen som vi nu ger oss ut på är 6 km med cirka 200 höjdmeter, och den tar cirka 3 timmar.

Vi börjar nere vid flodbädden i den västra änden av Cantarriján-stranden och så går vi uppåt i själva flodbädden. Här och där ligger det stora stenblock som vi måste klättra runt, så den här vandringen passar inte personer som har svårt att gå. För det mesta går stigen trots allt jämnt uppåt utan problem. Av och till finns det vass som hänger över stigen, och då får man lov att ducka. På en plats kommer vi fram till någon slags tunnel av vass, och här ser vi en stig på vänster sida. Härifrån kan man inte längre gå i flodbädden, för här har bäcken grävt en djup ränna, som är helt oframkomlig. Så nu får vi snällt fatta tag i stavarna och gå upp för stigen som klättrar uppför bergssidan. Nu följer vi bara denna väg, som på en del platser leder förbi några elstolpar. Skulle man nu tveka på hur man ska gå, är det bara att följa elledningarna. Snart kommer vi fram till en vacker plats där marken är helt platt och där det växer fruktträd. Här ser vi en grön vattentank till höger, som vi styr stegen mot. Härifrån följer vi en fin och bred stig som försiktigt leder uppåt, med utsikt över motorvägen som svävar över landskapet framför oss. Stigen svänger nu till vänster och vi fortsätter att följa den uppåt. Snart kommer vi fram till en mäktig grind som blockerar vägen, men vi kravlar bara över vägrenen och kommer nu ut vid rondellen på N-340, därifrån det går en väg upp till vänster till parkeringen vid Cañuelo.

Precis efter parkeringen ser vi en skylt på vilken det står ”Sendero: Bajada al Cañuelo” (Stig ner till Cañuelo). Vi följer stigen och skyltarna, och det är en trevlig och lätt promenad ner till stranden. Det första vi stöter på när vi kommer fram till stranden är en chiringuito, men just denna dag har vi matsäck med oss, så vi letar redan på en skuggig plats på stranden, där vi sätter oss ner för att äta.

Därefter fortsätter vi mot den östra delen av stranden, och precis innan en stor klippa mot vilken vattnet skvalpar, fortsätter vår stig upp mot vänster. Nu måste jag ge en liten varning: stigen är mycket brant och är ingenting för personer med svaga nerver. Denna stig har dock fördelen att trots att den är brant är det lätt att få fotfäste. Kom dock ihåg stavar och inte minst ordentliga vandringsskor.

Snart kommer vi i alla fall upp till en platå, och nu går det mer eller mindre rakt fram. Stigen är smal och det är långt ner. Kom ihåg att hela tiden följa den tydligaste stigen. Gör man inte det är det lätt att gå fel.

Ner till höger ser vi en liten halvö med några ruiner. Dessa har en gång i tiden tillhört Guardia Civil, som höll ett öga på denna kuststräcka. Det är dock mycket länge sedan och i dag är ruinerna helt övervuxna. Det är en lustig plats och vill man så kan man gå ner dit.

Det gör inte vi, utan vi fortsätter i stället längs stigen, som snart når fram till en brant ravin. Här svänger stigen till vänster och fortsätter utmed ravinkanten. Lite längre fram går vår stig ihop med en välmarkerad stig med både röda och vita markeringar och blå prickar. Denna stig går ner i ravinen, där den vänder och följer den andra sidan av ravinen en kort sträcka.

När stigen delar sig kan man välja att gå rakt fram, och då kommer man fram till lämningarna av ett vakttorn som ligger vackert nära havet. Det gör dock inte vi, utan vi fortsätter till vänster. Stigen till vänster är vacker, och här möter vi ofta bergsgetter, som håller till här. Dessa bergsgetter (Cabra montés) ligger överst på listan över skyddade djur i Spanien, och dem som vi möter tillhör den enda flocken i hela Spanien som lever nära kusten. Efterhand har dessa blivit så vana vid människor att de inte är särskilt skygga, i stället är de bara nyfiken på vilken typ av underliga varelser vi är.

Nu går stigen nedanför bergväggen La Caleta, som verkligen är imponerande då den är helt vertikal. I havet här utanför har vi många gånger sett delfiner som lekfullt simmar förbi. Det är en underbar plats i hjärtat av orörd natur. Sedan fortsätter det uppåt till dess att vi når en stenig platå, och kort därefter leder stigen ner mot Cantarriján-stranden. Här har vi någon gång mött alldeles nakna vandrare, som missat att de har lämnat nudiststranden. Oss gör det inget, för om en liten stund är det kanske vi själva som klär av oss nakna och kastar oss i vågorna.