Labyrintus Park och Laguna de Fuente Piedra

Labyrinter har varit kända sedan antiken och den mest kända låg på Kreta flera århundraden före Kristus. Vad är så tanken med en labyrint? Jo, det ska vara både roligt och utmanande att gå i en labyrint, och utmaningen ligger i att man varje gång som man kommer till ett vägskäl, måste välja åt vilket håll man ska fortsätta för att ta sig igenom labyrinten. Kommer man till en ”återvändsgränd” måste man gå tillbaka och välja om. Och så håller det på, och det kan vara ganska förvirrande. När vi besöker Labyrintus Park hörs det dock en massa skratt överallt, för vem tycker inte en utmaning? Parken är vacker och i gångarna finns det till och med tio frågor om spanska djur som man ska besvara. Och så är detta det den enda biotekniska labyrinten i världen.

Bara 6 km från labyrinten ligger dessutom den fina sjön Laguna de Fuente Piedra, som är känd för sina många flamingor och många andra fåglar. Så på denna utflykt slår vi två roliga flugor i en smäll, så följ med på en utflykt till norr om Málaga.

Labyrinten ligger i den lilla byn Mollina, 67 km norr om Málaga, och det är motorväg hela vägen dit. Man skriver bara in Labyrintus Park i GPS:n och så hittar den vägen själv. Webbplats: https://www.laberintuspark.com/ (både på spanska och engelska). Parken har designats av Adrian Fischer, som är en av världens mest kända labyrintdesigners och den täcker 4 hektar. Den öppnades 22 februari 2025, och arbetet med den hade då pågått i sex år. Det tar ju trots allt tid för häckar att växa. I dag står parken vacker och inbjudande. Inträdet kostar 8 euro och det är det värt.

Labyrinten är inte bara för skoj, utan den har också en pedagogisk aspekt då den lär besökarna om bioteknik. Och eftersom vi är helt nybörjare på detta område tycker vi att det är mycket intressant. Bioteknik är många saker, men just här illustrerar man hur växter genererar el när man rör vid dem. Man har valt ut bestämda växtarter som är särskilt känsliga för mänsklig beröring, och energin som alstras illustreras på så sätt att energin är tillräckligt stark för att ge liv åt en liten högtalare, som tydligen får växten att tala. Det är så guiden förklarar det, men det är den genererade energin som startar ett förinspelat ljudklipp. Man pratar alltså inte med växten och frågar hur den mår. Det skulle ju å andra sidan ha varit kul. I det stora tornet, som är labyrintens slutmål, illustreras energin som skapas genom beröring av ett vackert naturfoto som projiceras på väggen.

För oss tar besöket en timme, och då har vi letat febrilt efter de tio frågorna som vi skulle besvara för att vara med i dragningen för att kunna vinna 50 euro till labyrintens lilla souvenirbutik. Vi lyckas dock aldrig hitta alla tio, men inte hänger vi läpp för det, för vi är överens om att vi kan leva utan souvenirerna. Oavsett frågor eller inte tycker vi att det är trevligt att gå i parken, för vi möter många trevliga människor, som gärna pratar om hur förträfflig parken är, och vi får till och med se en del av parken som annars inte är öppen för allmänheten, nämligen den del där det odlas lavendel. Sommartid hålls här ”lavendeldoftande kvällar” med både musik och föreställningar. Då sitter publiken på stolar mellan raderna av lavendel och njuter av doften, musiken och den ljumma kvällen. På parkens webbplats kan man se mer om när det hålls evenemang i parken.

 Laguna de Fuente Piedra

Muntra och glada kör vi nu vidare 6 km till den kända sjön Laguna de Fuente Piedra, som är särskilt känd för sin stora population av flamingor. När vi är här den här gången är sjön full med vatten, tack vare allt det regn som har fallit 2025, och vatten är något som fåglarna tycker om, så det finns mycket att se. Det har byggts ett trevligt besökscenter strax utanför den lilla byn Laguna de Fuente Piedra men vi måste rusa dit, för centret stänger kl. 14, och öppnar igen först kl. 16. Vi hinner med nöd och näppe kila igenom centret innan vi tvingas ut igen, för kl. 14 ska ju personalen åka hem och äta. Lite utmattad sätter vi oss ner på några stora stenar utanför centret för att äta. Vi har matsäck med oss, för annars måste vi spendera alldeles för mycket tid på att hitta en restaurang och beställa mat.

Vid sjön finns det olika vandringsleder, men då en i vår grupp har lite svårt att gå, väljer vi några av de kortare promenaderna, som börjar på den sidan av centret som ligger nere vid sjön. Här kommer vi till två fågelskådningsstugor, där vi länge sitter och beundrar fågellivet. Ett tips är att ta med kikare för att verkligen få ut det mesta av besöket. Vår ornitolog Tue blir väldigt glad när han ser en blåand, som är något som han spanat efter i många år. Vi får också se den sällsynta marmoranden. Och flamingor finns det gott om, både i den lilla sjön som man kör förbi när man närmar sig platsen, liksom även i själva lagunen. Dock är det nästan omöjligt att fotografera dem, för de är alldeles för långt bort. Här bör det nämnas att flamingoungar är vita och svarta. Den karaktäristiska rosa färgen får de först efter att de har ätit tillräckligt med räkor och andra kräftdjur. Färgen kantaxantin kommer alltså från deras föda och är inte genetisk.

Vi tror att vi såg följande fåglar: kopparand (malvasia cabesiblanca), rödhuvad anka (pato colorado),

brunand (porron comun), skedand (cuchara comun), gräsand och den berömda marmorand, som är Europas mest hotade and och kan ses här https://www.cerceta-pardilla.es/. Den är vacker.

Vi såg också andra fåglar som flamingor, styltlöpare, skärfläcka och örnar. Och vi kan också ha sett gravand och bläsand. Det kan vara svårt att alltid avgöra vad för fågel det är man ser, även för en ornitolog.

Oavsett vad, så utgör dessa två sevärdheter en härlig utflykt, och om man kan gå bra skulle jag tipsa om att man väljer att ta någon av de längre vandringarna vid lagunen, som har flera markerade rutter. Ha så kul!