Ny artikelserie: Ett besök i staden tillsammans med borgmästaren

Isabel María Jiménez Pérez – Cartajima

”Cartajima är som en dold pärla som bara väntar på att bli upptäckt,
men för att världen ska hitta hit måste vi först visa vägen.”

Den här månaden börjar vi denna nya artikelserie Ett besök i staden tillsammans med borgmästaren. När vi promenerar längs gatorna och pratar med borgmästaren får du som läsare en inblick i mindre kända andalusiska städer och byar.

Den första kommunen som vi besöker är Cartajima i Genal-dalen, som ligger cirka 40 minuters bilresa från Costa del Sol. Känner du inte till denna by, är du inte ensam om det – det är bara ett fåtal som gör ett besök här. Så vad väntar vi på?!

Cartajima – i korthet:

Kommun i Valle de Genal, Serranía de Ronda.
Provins: Málaga.
Antal invånare: 206 (december 2025).
Borgmästare: Isabel María Jiménez Pérez.

Från kopparfärger till smaragdgrönt

Oavsett om man kommer från kusten eller inlandet är den slingrande vägen till Cartajima ett äventyr i sig. Byn ligger på en sluttning under Los Riscos de Cartajimas karga bergstoppar – bergsformationer som påminner om El Torcal i Antequera. På hösten omges byn av kopparfärgade kastanjeskogar, medan våren färgar landskapet smaragdgrönt, och det är denna naturskatt som är huvudattraktionen i just dessa trakter.

Jag är aningen tidig till mitt möte med borgmästaren och tar därför tillfället i akt att ta en titt på byn. Liksom andra pueblos blancos har Cartajima en egen karaktär. För det första ser man inga turister här. Och eftersom tunga, mörka moln hotar med regn just denna dag möter jag bara ett fåtal lokala invånare, som hälsar vänligt och lite nyfiket. Utöver det stöter jag på en önskebrunn, och det sägs att man ska vara försiktig med vad man önskar sig – för det kan gå i uppfyllelse.

By-charmen finns överallt, som den handskrivna lappen på dörren till stadens enda hotell, som anger att ringklockan finns gömd bakom citronträdet. De smala gatorna är utsmyckade med handgjorda dekorationer och väggmålningar som visar stadens många traditioner. Området har en lång historia. Här har man bland annat hittat rester av en romersk väg som ledde förbi denna plats på sträckan mellan Ronda och Cádiz.

På 1700-talet bodde närmare 1 500 invånare i denna by, men i dag hotas Cartajima inte bara av utvandring utan även av total avfolkning. Därför ser jag fram emot att höra mer om vad borgmästaren har för projekt och planer.

Jag träffar Isabel María Jiménez Pérez (53 år), eller Isa bland vänner, på hennes kontor i kommunhuset. Under den timme som hon har avsatt för vår intervju har hon inte bara tid att svara på frågor, utan också till att visa mig byn samt köra ut till en vandringsled. Samtidigt presenterar hon mig för ett par medlemmar i kommunfullmäktige, hälsar på alla vi möter och frågar om deras familjer, poserar framför kameran i ”kysshörnan” och stannar till för en snabb överblick av byfesten som kommer att äga rum samma eftermiddag. Att vara borgmästare i en liten by kräver något helt annat än att ha en sådan roll i en större kommun.

Varför du blev borgmästare i Cartajima?

”Jag har aldrig deltagit i politiskt arbete tidigare, men jag tackade ja på grund av min vilja att tjäna samhället. Jag är diplomerad ekonom och civilekonom inom marknadsföring och marknadsundersökning,och tidigare har jag huvudsakligen arbetat inom arbetsrätt, skatt, redovisning, statsbidrag och företagsrådgivning. På många sätt var det en ren slump att jag hamnade här. Mitt främsta mål som borgmästare är att lyssna på invånarna och förbättra deras livskvalitet. Cartajima är en av Genal-dalens 15 by-kommuner som ligger i nationalparken Sierra de las Nieves och Serranía de Ronda. Cartajima är verkligen charmig, men ganska isolerad. Vi är som en dold pärla som bara väntar på att bli upptäckt, men för att världen ska hitta hit måste vi först visa vägen.”

Vilka förändringar har du gjort sedan du blev borgmästare 2023?

”Vårt team har åstadkommit en hel del. Sedan april har vi haft läkarvakt med sjukvårdsambulans 365 dagar om året – något som är ett stort framsteg för dalen. Vi har lyckats få provinsstyrelsen att bygga ut byns vattenreservoar och så har vi installerat avkalkningssystem, en vattenpump, solpaneler på kommunala byggnader, nedgrävda avfallsbehållare och laddstationer för elbilar. En del gator är kullerstensbelagda, utomhusbelysningen har moderniserats och den slingrande vägen som förbinder byn med huvudvägen har fått förbättrade vägrenar. Vi har renoverat kyrkogården, planterat träd och satt upp bänkar, öppnat en ungdomsgård, byggt ett nytt gym och restaurerat stadens 26 väggmålningar – målade av två lokala systrar som är konstnärer. Vi har investerat i ett brett utbud av kurser och kultur- och fritidsaktiviteter såsom gratis musiklektioner för barn, hantverkskurser och kulturresor. Dessutom har skolgården fått en klättervägg, sandlåda och träd, och kyrkan är nu tillgänglig även för dem som inte kan gå i trappor. År 2026 kommer La Senda Perdida att färdigställas med tre originalskulpturer av den lokala konstnären Diego Guerrero. Då arbetsmarknaden i byn är så begränsad försöker vi alltid anställa lokalt, så att kommunala medel stannar här. Vi har också ett par stora och spännande projekt på gång som kommer att ge sysselsättning till hela dalen, men för tillfället kan jag inte avslöja något om det. Ja, jag tror att det är allt.”

Allt? Det är mycket imponerande! Du måste ha ett bra team runt dig?

”Ja, vi har ett otroligt engagerat team, annars skulle det inte fungera. Även om man kanske inte skulle tro det, är det fortfarande svårt att vara kvinna här. Det här är en mansdominerad värld där machismo fortfarande existerar. När jag började var jag ibland tvungen att säga: ’Om jag hade varit man skulle du aldrig ha pratat så till mig’. Det är synd att man fortfarande måste det i vår tid. Det är därför vi måste arbeta extremt hårt för att få saker gjorda, med en filosofi där teamwork står i centrum.”

Det låter som ett stort ansvar. Hur ser en vanlig dag ut för dig som borgmästare i Cartajima?

”Jag bor i Ronda, 20 minuter bort, och kör fram och tillbaka minst en gång om dagen. Innan jag kom hit i dag handlade jag åt grannarna, för här finns ju ingenting. Jag tänker alltid: ’Tänk om det var min egen mamma som behövde något?’ Oavsett om det är klädnypor eller vad som helst, så tar jag med det. I morse åkte jag till la mercería för att hämta några band som jag hade beställt åt en granne. Därefter hämtade jag en stege till kommunhuset, och fyra hinkar målarfärg – men de var så stora att jag bara fick plats med en i bilen. De andra får jag lov att hämta en annan dag. Jo, jag plockade också upp saltat kött och blommor till byfesten. På senare tid har vi erbjudit kurser i att torka blommor, förgyllning och dukning, och just nu är det jag som arrangerar och håller i kurserna. Utöver det har jag naturligtvis alla vanliga uppgifter som följer rollen som borgmästare.”

Hur påverkas byn av att folk flyttar härifrån?

”Förra fredagen var 206 personer folkbokförda i byn, men till vardags bor det bara mellan 70 och 90 personer här. Vi har en liten skola med totalt tolv elever, från förskola till grundskola, som undervisas av samma lärare i ett enda klassrum. Många som har lämnat byn på grund av jobb besöker sin familj på helgerna, vid jul och andra helgdagar, men turismen är fortfarande låg. För att lyfta kommunens möjligheter har vi behov av både besökare och nya företag. Människor reser till platser därifrån de ser foton på Instagram, så vi jobbar aktivt med att stärka vår närvaro på sociala medier. Situationen här är mycket komplicerat, särskilt för ungdomar, och när de inte kan hitta jobb här flyttar de till större städer, vilket försvagar det lokala samhället ännu mer. Stadens näringsliv består av ett kastanjeföretag, en restaurang vid infarten till byn, några casas rurales och boutiquehotellet Los Castaños, som drivs av tyskar. Det är allt.”

Vad gör kommunfullmäktige för att locka folk till staden?

”Just nu söker vi efter mötesplatser för att attrahera digitala nomader och främja co-living och co-working. Kanske finns det någon som får lust att öppna en liten butik i byn? Det är precis det som vi behöver. Små kommuner dör om förvaltningen inte satsar på infrastruktur och service, eftersom de kommunala budgetarna är mycket begränsade. Byarna här omkring ligger bara några kilometer ifrån varandra och kan besökas under en och samma utflykt. Just därför bör vi etablera en gemensam turistprofil. Ensamma är vi osynliga för omvärlden, men tillsammans är jag säker på att vi kan uppnå stordåd. Vi måste vända vår isolering till vår styrka och erbjuda en kombination av bra infrastruktur, jobb och utbud till turister, annars kommer vi att försvinna. Samtidigt vill vi lyfta fram de spektakulära naturresurserna som vi har. 2023 påbörjade vi arbetet med vandringsleden La Senda Perdida, som kommer att slutföras 2026, men det finns också rutter till Los Riscos som aldrig har utnyttjats på rätt sätt. Det är fantastiskt att kunna vandra utan att möta en levande själ. Vi önskar besök av människor som kommer just för att uppleva den naturliga miljön som vi har turen att leva i.”

När skulle du rekommendera våra läsare att besöka Cartajima?

”Naturen är som allra vackrast på hösten och våren. När det gäller firanden så är påsken något som man definitivt bör uppleva här. Lokalbefolkningen är enormt engagerad och processionerna skiljer sig från dem i andra byar och städer. Processionen Soledad, som hålls på påskdagen, äger rum i totalt mörker. All elektrisk belysning i byn släcks, så det enda ljuset som finns kommer från stearinljus. Detta är ett firande som är erkänt som en folkfest av särskilt turistintresse. Andra festligheter inkluderar La Romería del Niño Jesús som firas första helgen i juni, stadens feria och kulturvecka den 15 augusti, Virgen del Rosario den 7 oktober och den traditionella musto-festen som alltid firas den sista helgen i november. Men det är naturomgivningarna som ger alla våra evenemang en extra spektakulär touch.”

Om man skulle skapa en slogan till by, vad skulle den vara?

”Det här är en imponerande dal med hög livskvalitet, så sloganen ska vara:
’Välkommen till paradiset! Sol och natur året runt. Cartajima – en livsstil’.”