Jimena de la Frontera

Jimena de la Frontera ligger på ”El campo de Gibraltar”, ca 40 km norr om den jättestora klippan, och det är en vacker stad som rymmer mycket historia och charm. Staden ligger väldigt vackert vid sidan av en bergstopp och helt uppe på toppen tronar en fin borg upp sig, vars ursprung sträcker tillbaka ända till feniciernas tid. Uppe från bergstoppen kan man i söder se dels Gibraltarklippan och dels Rifbergen i Marocko. Det är en fascinerande syn.
Mjuka kullar omger staden och mellan dem ligger vackra apelsinlundar. Det hela är väldigt idylliskt, varför det kan vara svårt att föreställa sig att detta område, under flera hundra år, präglades av det krig, som härjade till och från över landskapet. En gång låg nämligen ”la frontera” (gränsen) mellan de kristna och de arabiska herradömena här i denna stad och det var sällan som det rådde lugn och ro.

Fortfarande idag är det en hel del städer i området, som heter ”de la frontera” i ”efternamn”. Det kan tyckas lite underligt, att det namnet fortfarande hänger kvar, mer än 500 år efter att det arabiska herradömet upphörde. Hur det än är, så är Jimena värt ett besök. När staden dessutom huserar ett alldeles speciellt hostal ”El Anon” samt möjligheter till föryngrande vandringsturer i El parque natural de los Alcornocales och längs med floden ”Hozgarganta”, ja då är det bara ge sig av dit.
Hostal ”El Anon” (www.hostalanon.com) är ett kapitel för sig, och bara hostalet i sig en bra orsak till att besöka staden. Det är ett alldeles speciellt, mysigt och charmerande hostal, som drivs av en amerikansk kvinna, Suzana Odell, som verkligen har sinne för detaljer. Hostalet har funnits i mer än 20 år och Suzana har köpt hela 6 hus i den gamla stadsdelen. Med tiden har hon alltså byggt ut sitt hostal så att det nu har 15 rum, en fin rest-aurang, en väldigt speciell bar, en fantastisk takterrass, där man kan äta, ett fint poolområde och ett bra kök. Ett dubbelrum kostar 65 euro med frukost och Suzana står själv och pressar färska apelsiner till juice åt sina gäster. Rummen är rustika, men stämningsfulla, och ligger med utsikt mot fina patior med mycket växter – ja, det är en idyll för alla pengarna på hostal Anon, dessutom äter man också riktigt bra i restaurangen.
Man börjar naturligtvis med att promenera runt lite i den gamla stadsdelen för att njuta av synen av de branta gatorna och de fina gamla husen. På det centrala torget står man en stund och beundrar utsikten ned mot Gibraltarklippan, som skymtas i fjärran. Efter det vänder man sig om för att titta på det roliga tornet som står mitt på torget. Det är också från torget som den första av våra två vandringar börjar.
Denna vandring tar oss med ut ur staden i nordlig riktning, då vi går upp längst gatan till höger om torget. På vägen upp passerar vi ett ganska nytt hostal, ”Casa Henrietta, på höger sida. Det är inrättat i en gammal läkarbostad och har mycket fina rum med utsikt över slätten i norr. Även här kostar ett rum 65 euro med frukost, och det är ett fint alternativ, om El Anon skulle vara fullbokat. Se:
www.casahenrietta.com
Strax efteråt passerar vi Olof Palmes torg, som i skulpturform visar en kopia av de grottmålningar som har hittat i La Cueva de Laja Alta nära Jimena, och som vittnar om att det har bott människor längst med Hozgargantaflod-en sedan urminnes tider. Det är sannerligen ett historiskt landskap, som vi besöker. Nu följer vi bara skyltarna ut ur staden mot campingplatsen, och passerar snart den fina campingen, som ligger strax intill floden. Vi fortsätter lite till tills vi kommer till ett vägskäl. Där finns det en skylt varpå det står Sendero Vereda Ubrique – Las Asomadillas,. Här ska vi följa en liten stig som går uppåt och som är kullerstensbelagd. Vi går uppför i nästan en halv timmes tid innan vi kommer fram till en grusväg. Här ska vi svänga av till höger och precis därefter ska vi in genom en grind till vänster. Vi kan ana stigen som går lite uppför, innan vi kommer fram till en skylt varpå det står Sendero till vänster och Ubrique rakt fram. Vi tar stigen till vänster och går genom en skuggig lund med fina gamla barrträd ”piñoneros”, vilket betyder att det är av den sorten som ger pinjenötskärnor.
Till vänster har vi en alldeles bedårande utsikt ned mot Jimena, de mjuka kullarna, floden och Gibraltar i fjärran. På stigen ser vi emellanåt några gröna pilar, som har målats på sten-arna, och dem ska vi följa. På ett ställe visar en grön pil att vi ska vända tvärt till vänster. Vi följer nu vägen ned mot El mirador de Las Asomadillas. Miradoren är en träkonstruktion som man får krypa upp i. Därifrån har man en fantastisk utsikt över floden Hozgargantas lopp och hela det fantastiska landskapet. Från miradoren följer vi sedan bara stigen nedåt och efter ett tag når man fram till en asfalterad väg. Den asfalterade vägen tar en strax tillbaka till Jimena, om man vill det. Men vi korsar vägen och följer nu en stig som går ned mot floden. Vi hade planerat att korsa floden och vandra tillbaka till Jimena på andra sidan floden, men när vi nu kommer fram ser vi till vår förtret att det enda sättet att ta sig över till andra sida är att simma. Några av de stora stenarna som, som placerades ut för några år sedan, som man kunde kliva på, har försvunnit i den brusande strömmen och det spelar ingen roll hur mycket vi letar efter en plats att vada över, vi får hoppa i eller vända om.
Lite besvikna vänder vi om och klättrar tillbaka upp längs flodsidan till asfaltsvägen. Nu är stegen lätta tillbaka mot Jimena efter denna vackra vandring på 10 km.
Efter en liten tupplur är det nu borgen som ska besökas. Då den ligger precis ovanför hostalet är det bara en liten utflykt som vi ska ut på. Jimenas turistkontor ligger i en nedlagd kyrka. Platsen den ligger på har tidigare varit platsen för stadens moské, när staden var under arabiskt herradöme. Naturligtvis hoppas vi att turistkontoret är öppet, så att vi får tillfälle att beskåda kyrkrummet. Men ack – turistkontoret är stäng och vi ser ingen information om öppettider.
Vi fortsätter upp mot borgen och går igenom den gamla porten. Porten är byggd i arabisk stil, men borgen uppfördes faktiskt av fenicierna som senare övertogs av romarna. På den tiden hette Jimena Oba. Man har funnit romerska mynt präglade i Oba och på borgen finns det massor av stenar med romerska inskriptioner. En av dessa stenar har araberna använt när de byggde porten, så på portens vänstra sida kan man, en bit upp, se en stor sten med romersk skrift – stenen är vänd, så bokstäverna är upp och ned. En underlig syn.
Vid borgen kan man se det gamla tornet och de omkringliggande ruinerna samt de fortfarande delvis intakta vattenreservoarerna – ”las cisternas”. Det finns rester av en stor dopfunt från det 10:e århundradet, ”El baño de la reina mora”, och här uppe på toppen, i andra änden av borgen, ligger även stadens kyrkogård.
Det finaste här uppe är utan tvivel utsikten. Vi är här på kvällen, och det är helt klart, så vi kan tydligt se Gibraltarklippan och bakom den, konturerna av Rifbergen i Marocko. Det är en förtrollande syn.
Nu väntar en härlig måltid på Hostal Anon och en välbehövd vila efter dagens upplevelser.
Nästa dag ska vi ned och gå längs med flod-en. Det är bara att ta stigen precis nedanför hostalet och sedan till höger i första korsningen. Nere vid floden kan man se lämningarna av den kanonkulefabrik som anlades här av Carlos III på 1700-talet. Då hade engelsmännen ockuperat Gibraltarklippan, vilket irriterade spanjorerna. De belägrade klippan mellan 1779 – 83, och för att fördriva ”engelsmannen” var man i behov av stora mängder krut och kulor. Då man funnit järn i närheten av Jimena, och floden Hozgarganta kunde förse ammunitionsfabriken med vatten, blev fabriken anlagd just nedanför Jimena. Man byggde en 650 m lång kanal som skulle föra vattnet till fabriken och med järnet lyckades man smida omkring 85 000 kanonkulor, som allesammans blev avfyrade mot Gibraltar – dock gav inte engelsmännen vika för det. Som vi alla vet sitter de ju där fortfarande idag.
Det är roligt att se resterna av kanalen och där den slutar fortsätter en fin stig utmed floden. Vi går längs med stigen ända fram till en plats där det finns stenar utplacerade som för en över till andra sidan. Här är alla stenar intakta, så det är inga svårigheter att korsa floden. Vi fortsätter längs floden till platsen där vi inte kunde komma över dagen innan och förundras över vilken kraft floden har haft som har lyckats flytta de tontunga stenarna, som vi kan se ligga spridda längst med flodbredden som legoklossar. Efter ytterligare en vacker vandringstur på små 10 km är det nu tid att vända näsan hemåt efter den föryngrande och fina utflykten till Jimena de la Frontera.