Costa Blanca – den vackra, vita kusten

En annan mycket intressant sevärdhet i Alicante är den gamla borgen ”Castillo de Santa Bárbara”, som ligger på 166 m hög, vit klippa precis bakom hamnen

 

Namnet Costa Blanca ”uppfanns” 1957 när British Airways lanserade en ny rutt från London till Valencia, och de valde säkert namnet på grund av strändernas fina, vita sand. I dag besöks området av speciellt engelska och tyska turister, även om det också finns en ganska stor grupp skandinaver här, speciellt i Torrevieja. Costa Blanca utmärker sig med att denna kust har lä för västanvinden (den här på Costa del Sol så beryktade ”pontiente”), vilket betyder att det är fler vindstilla dagar än vad vi är vana vid. Och jag måste få lov att säga att vädret är sublimt i slutet av oktober. Faktiskt måste jag säga att kuststräckan Costa Blanca är härlig.

 

Ett besök på Costa Blanca bör börja vid huvudstaden Alicante, som är en mycket fin stad med 335 000 invånare. Mitt i staden hittas hamnen, som först och främst är en lustbåtshamn, men utöver det har hamnen också blivit platsen för en replik av en av den spanska historiens mest berömda skepp, La Santa Trinidad, byggd 1769. Detta skepp var då det byggdes världens största (63 m långt och 17 m brett), det hade det tyngsta eldkraften (140 kanoner) och en besättning på 1 160 man. Skeppet deltog i flera berömda sjöslag som den spanska armadans flaggskepp. Men så sjönk det under slaget vid Trafalgar 1805. Sänkningen av det blev symbolen för slutet av den spanska armadans storhetstid och för Spanien som stormakt på världshaven.
Bygget av kopian av La Santísima Trinidad har kostat 4 miljoner euro och jag tycker att den var intressant att se, även om jag tvivlar på att investeringen någonsin kommer att löna sig, det var nämligen bara ett fåtal besökare. Inne i skeppet finns det ”scener” om livet ombord och i det stora hela får man en imponerande historisk inblick när man besöker det. Se: www.eltrinidad.es

 

En annan mycket intressant sevärdhet i Alicante är den gamla borgen ”Castillo de Santa Bárbara”, som ligger på 166 m hög, vit klippa precis bakom hamnen. Det var naturligtvis kring denna klippa som staden växte fram och det har hittats lämningar från både bronsåldern, ibererna, fenicierna och romarna där. Det var dock araberna som byggde borgen och dess betydelse var mycket strategisk då man kunde se hela Alicantebukten samt slätten bakom staden däruppifrån.  Klippan blev belägrad av araberna ca år 715 och låg i deras händer i över 500 år. År 1248 återerövrades den av de kristna, anförda av Alfonso av Kastilien. Överräckandet ägde rum den 4 december, Santa Bárbaras helgdag, och därför uppkallades borgen efter henne.

 

Ett besök i borgen börjar med att man besöker en av de jättestora vattendepåerna som araberna byggde för att säkra dricksvattenförsörjningen. Man går in i botten av en av de stora behållarna och ett speciellt ljus får en att tro att man är omgiven av vatten. En ganska underlig upplevelse. Någon gång i mitten av 1800-talet förlorade borgen sin militära betydelse och användes därefter som fängelse, bland annat under inbördeskriget då åtskilliga republikanska fångar tvingades tillbringa eländiga år i borgens mörka fängelsehålor. Den enda ljusstunden var nog toalettbesöken då latrinerna var några hål rakt ut över klippan. Från dessa hål hade man en fabelaktig utsikt över havet, så det var verkligen en toalett med vy.

 

Besöket omfattar både besök i fängelset med tortyrredskap, toaletterna samt rummen, där soldaterna inkvarterades. Till slut tar man en hiss upp till borgens topp varifrån utsikten är alldeles formidabel. Det är verkligen en upplevelse. När man blickar norrut ser man det fina berget Puig Campana, som med sina 1 410 m är ett av provinsens högsta. Berget ligger precis bakom Benidorm och kan bestigas på en 11 km lång vandring.

 

Därutöver har Alicante ett av Spaniens finaste arkeologiska museum samt ett museum med modern konst, en fin palmkantad paseo längs med hamnen med 650 000 marmorplattor, en mycket fin lokal marknad och ett spännande gammalt kvarter, Santa Cruz, som ligger precis nedanför borgen.

 

Under vårt besök bodde vi på Hotel Abba mitt i staden. Det är ett mycket fint hotell och ett dubbelrum kostar ca 70 euro. Se: www.abbacentrumalicante.com
Vill man gå ut och äta fina tapas en kväll kan El Rincóon del Sibarita i centrum rekommenderas.

 

Ca 15 km söder om staden ligger den lilla ön Tabarca och under ett besök i Alicante bör man ta en färja ut till denna ö. Det går båtar från hamnen i Alicante och från strandstaden Santa Pola (14 km söder om Alicante) ut till Tabarca. Den kortaste resan är från Santa Pola, därifrån det bara är 6 km till ön.

 

Tabarca är 1,75 km lång och 300 m bred på det bredaste stället. Det är alltså en pytteliten ö, som man kan vandra runt på bara en timme. Vintertid bor här ca 20 personer men om sommaren många fler. Det finns även ett par hotell, bland annat ett fint ”boutique hotel”, några B&B och åtskilliga restauranger. Tabarca är delat som ett timglas och i den ena änden liggen en stad med slingrande gator, som grundades på 1700-talet när ön befästes för att skydda kusten mot pirater. I dag ligger gatorna här likt de gjorde förr och fortfarande kan man se en del gamla militärbyggnader samt stadsmuren och en kyrka. Det finns även ett litet museum. Mitt på ”timglaset” är ön bara 15-20 m bred, men så blir den bredare igen, och den södra delen är helt obebodd, likt en semiöken.

Det som har gjort Tabarca känt är utan tvivel dess marina reservat. Hela kusten och havet runt ön är skyddat, vattnet är kristallklart och alla former av fiske är absolut förbjudet. Det är ett fantastiskt blandat marint liv som utspelar sig mellan klipporna utanför ön och det är ett måste att ge sig ut och snorkla, när man nu är där. Jag är annars inte så mycket för det våta elementet men med mycket press på mig och utan några bra bortförklaringar fick jag på mig snorkelmasken samt simfötterna och hoppade ut från den hyrda gummibåten. Vattnet var inte alls kallt och till min stora förvåning njöt jag mycket under denna ”dykning” då havet var fyllt med färglada fiskar i alla olika storlekar. Det fanns många stim av guldrandiga fiskar, det fanns blårandiga och silverrandiga, en sur en med stort underbett, en massa olika sjögräs och tång. Ja, det var som om man var ute på det stora barriärrevet.  Jag var helt stum när jag kom upp efter 20 minuter. Det var en jättefin upplevelse, som inte får missas. Vi åkte ut från Santa Pola med företaget Anthias (www.anthias.es) som arrangerar dykningar med och utan tuber. När det handlar om marinreservat måste man ha tillstånd att dyka, och det kan arrangeras av Anthias.

Tabarca har en liten hamn på öns östra sida och där bör man besöka en av restaurangerna för att få en äkta alicantinsk måltid, som domineras av allt gott från havet. På restaurangen La Almadraba åt vi en rätt som bestod av bitar av skivad fisk kokt tillsammans med potatis i sin egen buljong med en massa kryddor. Ovanpå allting hade det kluttats ut en massa alioli och i ena änden av fatet låg fiskens huvud och såg argt ut. En stark upplevelse som avslutades med en risrätt (provinsen är känd som risrätternas moder) kokt i buljongen från fisken. Och så ska det sägas att det alltid först serveras rostat bröd med riven tomat och alioli under en måltid i Alicante. Smaken är himmelsk så man får passa sig så att man inte äter sig mätt innan den riktiga maten serveras. Det alicantinska köket skiljer sig ganska mycket från det som vi är vana med från Costa del Sol, det smakar mer, speciellt av fisk.

 

Costa Blanca är även känt för sina fina stränder. Nu vet jag gott och väl att vi också har stränder här i Andalusien men inte lika fina som i Alicante. För där är det fin, vit sand över hela stränderna och ända ut i havet. Badskor behövs inte och om man tycker om sand mellan tårna är det bara helt rätt. Återigen måste jag av ren begeistring ta mig utanför min bekvämlighetszon och ge mig ut på vattnet i en kajak längs stränderna utanför Arenales del Sol, strax söder om staden.

 

Ja, där kan man se vad Alicante kan göra för en. ”Alicante es la leche!”