Pensionerade sig - och blev mango-odlare

Det var mest en slump. Efter 35 intensiva år som utlandsarbetare över hela världen blev de mango-odlare i Spanien.
– Jag fick ett mejl från Torbjörn; – Vad tror du om mango-odling?
Låter kul, sade jag fast jag inte hade sett området och inte visste någonting om mango-odling, säger Monika Eriksson.

Det var i mars 2000. Elva år senare sitter vi på Finca MonTor och blickar ut över dalen ner mot byn Frigiliana, fem mil öster om Málaga. Framför oss hänger hundratals klasar med halvkilos tunga mangos som snart ska plockas och skickas iväg.
– Jag räknade till 900 träd när vi hade köpt tomten. Vi hade förstås ingen aning om hur man sköter och skördar mango. Men vi lärde oss rätt snabbt, berättar Torbjörn.

Han berättar ingående om de olika sorterna, hur de växer, hur de smakar, konsistens ("sorten Lippens smälter i munnen, inga sega fibrer"), bästa sättet att äta ("med grönmögelost och pepparkaka") och hur de från början fick leverera alla frukterna till en grossist.
– Då höll vi nästan på att ge upp, det var otroligt slitsamt. Nu har vi en grossist som kommer hit och hämtar våra lådor, säger han.

Det här handlar alltså om två personer som skulle "pensionera" sig efter mer än 35 år som utlandsarbetare. Och som om det inte räckte med det tidsödande och tunga arbetet att ta hand om mango från 900 träd så jobbar Monika dessutom som fastighetsmäklare fem dagar i veckan.
Lakoniskt säger hon;
– Torbjörn ville ha något att göra och odlingen fanns ju redan där. Och jag tycker om att träffa människor och mäklaren behövde någon med språkkunskaper.

Hon tillägger något om att man måste fort-sätta att hålla både kroppen och huvudet igång, även efter pensionering.
Historien om Mango-Erikssons, som de kallas lokalt, går tillbaka till Kramfors. Monika och Torbjörn kände varandra och föräldrarna försökte "para ihop oss" men "aldrig, det går inte".
Så Torbjörn utbildade sig till elingenjör och Monika till sjukgymnast. Han flyttade till Afrika och hon till ett jobb norr om polcirkeln.

I mitten på 60-talet fick Monika jobb på ett nyinrättat hem för svenska reumatiker i Fuen-girola. Torbjörn, som inte var lika kategoriskt negativ till parbildningen, tog kontakt med Monika och de träffades på nytt.

1969 gifte de sig i Fuengirola och flyttade tillsammans till Afrika. Efter nio år i Liberia fick Torbjörn nytt jobb i Peru. Då hade deras förste son fötts och följde med till Sydamerika.

När kontraktet gått ut flyttade familjen motvilligt till Västerås där Torbjörn började jobba för ASEA.
– Jag ville ut igen och efter två år fick jag nytt kontrakt och vi flyttade till Djakarta i Indonesien. Fantastisk tid men kontraktet gick ut efter ett par år, säger Torbjörn.
Nästa stopp blev Nairobi i Kenya.
– Det projektet gick inget vidare, efter några år var jag tvungen att avskeda alla, inklusive mig själv.

På vissa ställen fick Monika jobb som sjukgymnast, ibland var hon hemmafru.
Resan gick vidare till Bangkok, Thailand. Efter några år skulle de vidare till nästa jobb.
– I det skedet tyckte ABB att vi var veteraner och vi skickades till Bagdad mitt under kriget mellan Iran och Irak. Där stannade vi i fem år. Det hade blivit längre om vi själva fått välja, vi trivdes väldigt bra, säger både Torbjörn och Monika.

Men sedan bestämde sig Saddam Hussein för att invadera Kuwait och då blev det problem. Monika och barnen, näste son hade fötts i Västerås, hade åkt till Sverige på sommarlov och Torbjörn fastnade som gisslan i Irak och kunde inte komma därifrån.
– Det var lite oroligt, de låste in våra pass och vi var tvungna att stanna. Jag blev kvar i fyra ganska jobbiga månader, säger Torbjörn.

Det känns onekligen lite märkligt att sitta i stekande spansk sol, äta färsk mango med pepparkaka och lyssna till parets lågmälda men omskakande historier från ett långt liv utanför trygga Sverige.

Efter åren i Irak blev Torbjörn och familjen hemkallad till Västerås och de frågade vad han ville göra.
– Jag sade att jag ville åka ut igen så fort som möjligt. Då hittade jag ett jobb i Istanbul och där blev vi kvar i fem år. Jag var inblandad i att bygga en spårvagnslinje i staden.

Resan har nu nått fram till år 1995.
– Då hade vi fått så många erbjudanden att flytta till Saudiarabien att vi inte kunde säga nej längre. Vi hamnade i Jeddah och stannade i fem år, säger Monika.
En period där hon själv arbetade som sjukgymnast på ett sjukhus.

Det var där hon fick mejlet från Torbjörn om en tomt med stor mango-odling i södra Spanien.
– Det kan låta konstigt men vi hade faktiskt inte en tanke på att återvända till Sverige och bli pensionärer. Vi har svenska pass men känner oss inte svenska. Vi har varit ifrån landet mesta tiden under 35 år och har utvecklats i otakt med det svenska, säger Monika.

Hon försöker förklara hur paret har fått andra referensramar än "vardagsrumssvensken", han som vet bäst för att han har minsann sett på TV hur världen ser ut.
– Nyhetsbilderna från olika delar av världen är ju bara fragment av verkligheten. Självklart lär man sig vilka delar som kan vara farliga och vad man ska undvika men de allra flesta människor i alla länder vill bara leva sina liv på bästa sätt.

Spanien blev en kompromiss mellan Sverige och resten av världen.
– Vi har trivts fantasiskt bra både i Afrika och i Asien. Men på något sätt är Spanien lite bekvämare och känns närmare mentalt och kulturellt. Och vi är hellre utlänningar i Spanien än känner oss utanför i Sverige, säger Monika.

Och så tar vi en tugga svindlande god mango till och den långa berättelsen stannar upp.
Eller snarare, den glider in i nuet. Om hur hösten är hektisk, paret plockar låda efter låda med de glimrande rödgula, gula, djuplila frukterna från augusti till november. Förra året blev det 10 ton, i år blir det kanske 12 ton.

Och sedan börjar den viktiga perioden efter skörden när träden ska beskäras, ungefär på samma sätt som äpplen, och allt runtomkring ska ses över.
– Det största problemet är att hålla allt ogräs mellan träden borta. Det är en ständig strid.
Förra året var det för varmt i januari/februari så träden började blomma för tidigt.
– Då sade han som köper våra frukter att det går inte, ni måste klippa av alla blommor annars blir det ingen frukt. Det kändes konstigt men det kom faktiskt nya blommor sedan och frukt till hösten, säger Torbjörn.

Hur långt deras frukter transporteras vet de inte. Troligen mest till olika delar av Spanien och grannländerna.
– Det är ingen tvekan om att mango, eller andra tropiska frukter, smakar bäst ju närmare odlingsplatsen man är. De mangorna man kan köpa i Sverige är ofta från Latinamerika och har fraktats lång väg. Smaken och konsistensen blir helt annorlunda, säger Monika.

Axarquía, som området heter där de bor, är det enda i fastlands-Spanien där det alltid är frostfritt och går att odla mango. 90 procent av all odlad spansk mango kommer från Axarquía, resten från Kanarieöarna.
Medan vi provsmakar deras egen mango chutney svarar Monika innan jag hunnit fråga.
– Vi får ofta den frågan; var har ni trivts bäst? Överallt, svarar jag. Det handlar om att göra det bästa av situationen där man är just då. Och ta de utmaningar som finns där man befinner sig, säger Monika.

FAKTA MANGO

Mangon kommer från Indien och Burma. Själva ordet är portugisiskt och härstammar från det tamilska mangkay. I Indien är det en helig frukt och bladen fyller en viktig andlig funktion på bröllop och som skydd mot faror.
Frukten är fylld av A och C-vitaminer, har höga halter av betakaroten och har fibrer som gör matsmältningen bättre.
Mango odlas främst i Indien (säljs bara nationellt), Mexiko, Indonesien, Thailand, Brasilien, Nigeria och en mängd andra länder. Främsta exportörerna är Mexiko, Brasilien, Sydafrika och Haiti.

Det bästa sättet att äta en mango på är att skära av ändarna och ställa den upp. Sedan skär man så nära den stora kärnan som möjligt i tunna skivor. Innehållet närmast kärnan är makalöst gott att suga på.
Den är förstås godast att äta färsk i rumstemperatur men det går utmärkt att frysa mangon i små bitar i mindre portioner.

Raw Food-entusiaster torkar mango i speciella ugnar med max 42 grader.
Mango kan användas i matlagning, som glass, juice, efterrätter och inte minst som mango-chutney eller som beståndsdel i en riktigt het habanerosås.