Öroninflammation - och dess behandling hos hund

Örongången hos hund är lång och trång. Ofta finns det en riklig hårväxt i gången vilket bidrar till att luften inte får tillträde. Fuktighetshalten blir därför hög och bakterier och hudsvampar får en god grogrund. Inflammation, speciellt i ytterörat, är därför ofta förekommande hos hundar och en av de vanligaste orsakerna till veterinärbesök. Inflammationer i mellan- och innerörat är mindre vanliga.
Örats anatomi spelar en viktig roll för uppkomsten av öroninflammation. Örat kan delas in i ytteröra, mellanöra och inneröra. Ytterörat, som består av hörselgången, är uppbyggd av brosk, täckt med hud och slutar vid trumhinnan. Den yttre hörselgången är inte som människans, rak och kort, utan lång och vinklad. Denna vinkel gör att öronsekret och smuts som ligger i den innersta delen av örongången, tätt intill trumhinnan, är mycket svår att hålla ren utan speciella instrument. Följden är ofta en infektion. Huden i hörselgången är försedd med körtlar som bildar det sekret som kallas öronvax eller cerumen. I det friska örat överväger talgkörtlarna som är stora och aktiva. Vaxkörtlarna är färre, ligger djupare och har tunna, raka utförsgångar. Vid ytteröroninflammation ökar vaxkörtlarna i storlek och spridning och förskjuter de inaktiverade talgkörtlarna mot hudytan.
Beroende på infektionsorsaken kan man särskilja mellan olika typer av öroninflammation. Den vanligaste orsaken är jästsvamptillväxt (Malassezia canis). Denna ger en måttlig klåda och ett sparsamt brunt sekret i örongången. En annan vanlig orsak till klåda i öronen är att hunden smittats med öronskabb. Även vid denna form av öroninflammation bildas ett brunt sekret. Däremot är klådan mycket intensiv och hunden kliar sig nästan oavbrutet. En hyperse-kretorisk otit (t.ex. kronisk förändring/irritation av hörselgången, med eller utan infekterande agens) kan ha ett varierande utseende med en stor mängd, ljust till mörkt brunt sekret. Sekretet skall alltid undersökas genom direktmikroskopi och vid behov skall en bakterio-logisk odling utföras för att rätt diagnos skall kunna ställas.

Vanligaste bakterierna
De vanligast förekommande bakterierna vid infektioner är Staphylococcus, Streptococcus, Pseudomonas och Proteus. I akuta fall blir örongången utfylld med ett tunnflytande ljusgult, illaluktande var. Huden i örat rodnar och ömmar kraftigt. Ofta håller hunden huvudet snett med det sjuka örat nedåt och skakar det försiktigt för att bli kvitt smärtan. Ett främmande föremål i örat, t.ex. ett sädesax ger liknande symptom. Karaktäristiskt för ”infektioner” av främmande föremål är att hunden skakar intensivt på huvudet och att klådan kommer väldigt snabbt. Allergi är en vanlig orsak till inflammationer i örongången. Hundens hud är ofta det organ som först reagerar på allergier genom att aktivera histamin-produktionen. Huden i örat är den mest känsliga delen av huden. Kroniska, ofta återkommande och svårbehandlade öroninflammationer beror ofta på allergier.
En extern otit är ofta smärtsam och det kan vara mycket svårt för en hundägare att applicera örondroppar eller öronrens till en hund som tröttnat på behandlingen. En fullgod behandling av problemöron kan därför vara svår att utföra i praktiken.
Desto viktigare är då att veterinären tar sig tid att förklara problematiken med otitöron redan vid första besöket och därmed motiverar djurägaren att vara uppmärksam på symptom och att följa upp med behandlingar.

Allergi?
Om öroninflammationer inte blir behandlade eller om behandlingen inte hjälper, kan infektionen bli kronisk vilket gör att infektioner bör tas på största allvar. En del kroniska öron-inflammationer har också ett samband med generella hudförändringar, som kan vara symptom på annan organsjukdom.
Långvariga infektioner i yttre hörselgången kan bli mycket smärtsamma. I dessa fall och oftast vid kroniska otiter krävs en noggrann undersökning då hunden sövs ned. Sekret i öronen avlägsnas genom spolning och dess sammansättning undersöks mikroskopiskt.
Efter att orsaken till inflammationen är fastställd är den vanligaste behandlingen att örondroppar appliceras efter rengörning av örat. Vid allvarligare fall behandlas hunden med antibiotika och smärtstillande tabletter under vanligtvis tio dagar. Är orsaken till inflammationen allergi, bör ursprunget utredas och helst elimineras. Det finns flera sätt att ta reda på om hunden lider av allergi. Om hunden t.ex. lider av en foderallergi bör dess utfodring ändras. I bästa fall kan problemet med kroniska öroninflammationer lösas enbart genom att byta foder. Två mycket bra foder för detta ändamål är Hill´s z/d och Royal Canines ”Skin support”.

Kronisk öroninflammation
Om man inte får bukt med öroninflammationen kan den bli kronisk. Huden i örongången växer till och örongången blir ännu mer trång.
Kroniska öroninflammationer behandlas bäst på kirurgisk väg. Man omkonstruerar då hundens örongång, gör den kort och rak, så att den blir ungefär likadan som människans örongång. Operationen heter ” Zepp”.
Man kan förebygga öroninflammationer genom att hålla öronen rena med öronrens.
Be din veterinär visa hur det skall användas. Man kan lufta öronen på långhåriga hundar och hundar med hängande öron genom att klistra ihop öronen över huvudet eller dra en avklippt damstrumpa över huvudet bakåt. Öronhår skall dras bort med fingrarna, inte klippas bort, och heller inte allt på en gång utan lite i taget.

Susanne Kamu, Skandinavisk Smådyrsklinik
Autoriseret dyrlæge, D.V.M
contact@petvetkamu.com
www.petvetkamu.com
Tlf. 952 667 333