Evita - en seglartjejs historia

Under sina gymnasieår på Öckerö Gymnasieskola har Evita Stenqvist gjort tre längre seglatser med fartyget T/S Gunilla, varav hon här ska få berätta om den mest spännande resan, om hur det var mot Bermuda våren 2010.

Med flyg från Sverige, mellanlandning i Frankrike, börjar resan med utgångspunkt i Santo Domingo. De är 40 elever som ska möta upp fartyget T/S Gunilla och 15 besättningsmän i Santo Domingos hamn. Alla elever är ivriga att komma ombord när de väl har landat. Glada, spralliga och förväntansfulla springer de mot fartyget, men så tar det tvärt stopp, för mellan dem och T/S Gunilla står ett högt stängsel. Det visar sig att ett missförstånd har uppstått. Hamnen, som fartyget ligger vid, tillhör inte samma provins som resterande Santo Domingo, det innebär att elevernas visum gäller inte på andra sidan. Oroliga och trötta efter resan sitter de i stekande hetta i ovisshet och undrar om det kommer bli en fortsatt resa.

Obehöriga ombord?
Natten närmar sig. De som kan de sover, andra bara väntar. Sex timmar senare, klockan fyra på morgonen, när hoppet nästan runnit ut, meddelar kaptenen att tillstånd är ordnat och att de äntligen får gå ombord och så kan äventyret börja.
De första dagarna spenderar de med förberedelser. Både vakter och fartyg ska ordnas, man ska komma till rätta, och hela tiden ska det kontrolleras att obehöriga inte kommer ombord.
En av nätterna i land, upptäcker dock en av maskinmännen att en man har gömt sig i maskinrummet. Maskinmannen slår larm, alla vaknar, och lagom tills alla är uppe kan de konstaterat att mannen i sin flykt hoppat över bord och simmat iväg. Nyfikenheten om vad han hade för ärende är stor, men efter sig lämnar han bara en flaska vatten och en påse bananskal och kring det kan man bara spekulera.

Vackert seglarväder till Bermuda?
När allting är färdigt är det dags att kasta loss. Första etappen går i lugn och ro från Santo Domingo till Charleston, och Evita och hennes klasskamrater njuter till fullo av sin resa. Framme i Charleston spenderar de några dagar i land, som de gör vid alla sina stopp. De som inte har vakt ombord har tillfälle att upptäcka platsen, medan de som har vakt arbetar med diverse uppgifter ombord. Ett sådant arbete är att studera kommande dagars väderleksrapport, och kanske man studerar den lite extra när man är på väg mot Bermuda. Enligt rapporterna har Evita och T/S Gunilla vädergudarna med sig och leenden ger sig eleverna och besättningen ger sig åter ut på havet.
Plötsligt, som en vägg, slår stormen till. Vågor större än Evita någonsin kunnat föreställa sig, vågor hon inte ser topparna på, och vågdalar som vränger fartyget i 60 grader. De automatiskt uppblåsbara flytvästarna, som alla måste bära, dag som natt, blåser upp. Evita är uppe på däck när hon plötsligt träffas av en våg, eller rättare sagt av en vägg utav vatten, som spolar henne längst däck, och det som tillslut stoppar henne är relingen. Det tar ett tag innan Evita lyckas orientera vad som är upp och ned men när hon gjort det ser hon att rorsman har surrat fast sig i rodret som i gamla filmer, och inte kan göra mer än att klamra sig fast i vindarna som når 32 meter per sekund. Så här i efterhand när jag frågar Evita om hon blev rädd svara hon: ”Jag hade inte tid att bli rädd. Överlevnadsinstinkten tog över och för mig var det bara att ta mig igenom stormen och göra vad som var tvunget att göras”.

Fint väder på tillbakaresan?
Stormen fortsätter i tre dygn innan det mojnar de kan nu få en översikt över skadorna, bl.a. har tre segel trasats sönder och måste lagas, så när de kommer fram till Bermuda lämnas de in och det är en hel del som behöver repareras. Men trots det har de tid att njuta av vita stränder, palmer och klarblått vatten, innan de ger sig iväg mor Azorerna.
Även denna seglats är lite gungig, men nu är det ingenting i jämförelse med stormen med stort S.
På Azorerna stannar de i tre dagar, innan de igen ger sig iväg, denna gång till Plymouth och sedan till sluthamnen Ostende.

Njuter av seglarlivet
Stormen med stort S har inte avskräckt Evita från att segla. Första gången hon seglade var hon två veckor gammal och seglade med sina föräldrar, och hon har inga planer på att sluta segla. Istället planerar hon, att två år från nu återvända till skolan på Öckerö, men som besättning på T/S Gunilla. Livet ombord, arbetet ombord och gemenskapen ombord samt seglarlivet är någonting som hon verkligen trivs med. Likaså tycker hon att det är så spännande att komma i land varje gång, för varje hamn är olik en annan, även om människorna på platsen alltid är nyfikna och välkomnande. Så vem vet, kanske möter hon Stormen i Bermuda igen.

Bakgrund
Evita föddes i Marbella men är uppvuxen i Fuengirola. När hon var fyra år gammal började hon förskolan på Svenska skolan i Fuengirola var hon även läste hela grundskolan. När det var dags att välja gymnasium blev hon tipsad om att hon kunde läsa marinbiologi, och även ägna sig åt sitt stora intresse segling, vid gymnasiet på Öckerö i Göteborg. Efter grundskolan flyttade hon så till Sverige och tar nu i juni studenten från gymnasiet.

En vanlig dag ombord i hamn:
Kl. 07.00 eleverna blir ”purrade” (väckta).
Kl. 07.30 frukost.
Kl.08.00 uppställning på däck och kapten hälsar god morgon.
Därefter hissas gästflagg, sedan hissas den svenska flaggan.
Arbete ombord påbörjas.
Kl. 10.00 fika.
Arbetet fortsätter.
Kl. 12.30 lunch.
Arbetet fortsätter.
Kl. 15.00 fika.
Arbetet fortsätter.
Kl. 17.00 middag.
Arbetet fortsätter.
Kl. 22.00 fika.
Läggdags.

En vanlig dag ombord till havs:
Eleverna roterar mellan arbetsuppgifterna som finns att göra utefter uppställda scheman, t ex byssan, navigering, däcktjänst, etc.
Efter regn kommer sol.

Evita Stenqvist
Född: 1992 i Marbella
Uppväxt: Mijas
Familj: mamma Tina Britton och pappa Roger Stenqvist
Intressen: Segla, hästar, hundar, fotografering, kampsport
Resedröm: Indien och Galapagos
Favoritmat: grillade sardiner på spett
Favoritfilm: Gudfadern I