Arv och testamente

Vid köp av en lägenhet eller fastighet i Spanien är det att rekommendera att se över vad som gäller i en framtida arvssituation. I denna artikel ska vi försöka reda ut begreppen, men tänk på att en artikel är allmänt hållen och kanske inte passar in på ditt särskilda fall. Vi rekommenderar därför alltid att man konsulterar en jurist som har kunskap inom dessa frågor för genomgång av dina särskilda förutsättningar.

Grundregeln vid arv för EU-medborgare är att den lag som ska tillämpas på delningen av kvarlåtenskapen efter den avlidne är den lag där denne var bosatt, den s.k. hemvistprincipen. Före år 2015 gällde nationalitetsprincipen, d.v.s. det lands lag där den avlidne var medborgare. Det innebär att grundregeln är att om du är bosatt, resident, i Spanien kommer spansk arvsrätt att bestämma vem som ärver efter dig. Om du däremot är bosatt i Sverige är det svensk rätt som tillämpas. Detta går att ändra genom ett lagval i ett testamente. Lagvalet avser vilken lag som reglerar hur fördelningen ska ske av kvarlåtenskapen, d.v.s. vem som ärver efter dig. Lagvalet påverkar alltså inte hur arvskiftet måste registreras eller i vilket land du ska betala skatt.

Ett svenskt testamente är giltigt även i Spanien om det uppfyller de svenska formkraven. Dock kan det rekommenderas att ändå skriva ett spanskt testamente, eftersom det underlättar handläggningen av arvskiftet i Spanien. Tänk på att om svensk rätt ska tillämpas är det viktigt att det spanska testamentet inte strider mot svensk rätt, t ex att förordnandet inte inskränker bröstarvingarnas laglott. Testamenten i Spanien registreras i ett särskilt register och om det finns ett spanskt testamente kan den spanska arvskifteshandlingen upprättas baserat direkt på testamentet. Ska skiftet baseras på ett svenskt testamente, eller om testamente helt saknas, behöver du i Spanien visa upp ett s.k. europeiskt arvsintyg som styrker vad svensk rätt säger.

Oavsett om svensk eller spansk lag ska tillämpas på skiftet måste en spansk bouppteckning och arvskifteshandling göras i Spanien över de tillgångar du äger i Spanien. Är du skriven i Spanien ska du ta upp all egendom du äger world wide, även den som finns i Sverige. Men är du inte skriven i Spanien, utan t ex i Sverige, tar du endast upp den egendom som finns i Spanien, exempelvis lägenhet, villa, bankkonto, bil, golfaktier. I den spanska handlingen görs både bouppteckningen och själva skiftet i samma handling. Spanska formkrav gäller för arvskifteshandlingen och den ska upprättas och undertecknas inför notarius publicus. Det finns vissa handlingar som måste bifogas notariehandlingen och alla underlag som inte är utfärdade i Spanien måste förses med s.k. apostille-stämpel och översättas till spanska av en auktoriserad översättare. Samtliga arvingar måste även ha ett NIE-nummer.

Vad är då skillnaden mellan svensk och spansk arvsrätt?

I Sverige är det i första hand make/maka som ärver varandra och barnen får vänta på sitt arv till dess båda föräldrarna avlidit (om det inte finns särkullbarn). I äktenskapet kan finnas såväl giftorättsgods som enskild egendom. Vid makes död ska först bodelning äga rum, som endast avser giftorättsgodsen, d.v.s. enskild egendom inkluderas inte i bodelningen. Enligt huvudregeln ska hälften av giftorättsgodset tillfalla den efterlevande vid bodelning. Återstående del ska, såvida inte testamente uttrycker något annat eller om den avlidne efterlämnat s.k. särkullbarn, tillfalla den efterlevande i arv.

I Spanien är det däremot barnen som ärver i första hand, medan make/maka har rätt till nyttjanderätten till en tredjedel av kvarlåtenskapen. Normalt brukar det innebära att överlevande make/make får rätt att bo kvar i den gemensamma bostaden. På samma sätt som i Sverige, görs först en bodelning av giftorättsgods innan resterande kvarlåtenskap fördelas som arv.

Laglotterna, d.v.s. den arvslott som varje dödsbodelägare har rätt till enligt lag, är också olika fördelade i de båda rättssystemen. I Sverige är laglotten hälften av arvslotten. I Spanien däremot delas kvarlåtenskapen upp i tre delar och laglotten motsvarar två tredjedelar. Den ena tredjedelen måste gå till bröstarvingarna medan man har rätt att fördela den andra tredjedelen mellan bröstarvingarna eller att testamentera den till endast en av dem. Man har alltså möjlighet att gynna bara ett av barnen. Den sista tredjedelen kan man disponera fritt och testamentera till vem man vill.

Vilken arvsrätt som är mest fördelaktig i varje enskilt fall beror givetvis på de särskilda förutsättningarna och vad man vill uppnå.

En annan av de stora skillnaderna är att dödsbo som juridisk person inte finns i Spanien. Det betyder att det inte går att sälja egendomen innan skifte skett och även att arvingarna kan komma att ansvara för den avlidnes skulder. I Sverige ansvarar dödsboförvaltningen för att betala eventuella skulder innan skifte sker och dödsboet kan försättas i konkurs om skulderna överstiger tillgångarna. Därför blir arvingarna enligt svensk rätt generellt inte skyldiga att betala den avlidnes skulder. I Spanien ärver man däremot både tillgångar och skulder. Det finns dock möjlighet att acceptera endast tillgångar som inte överstiger skulderna.

Ett vanligt missförstånd är att man kan undgå spansk arvskatt genom att välja svensk rätt. Lagvalet har inget att göra med arvskatten, utan det styr endast hur fördelningen av arvet ska ske, d.v.s. vem som ska ärva efter den avlidne. I Spanien finns arvs- och gåvoskatt till skillnad från i Sverige. Skatten är statlig, men varje enskild autonom region har rätt att bestämma bland annat hur stor arvskatten blir. Detta innebär att arvskatten kan vara väldigt hög i vissa regioner, medan den är i stort sett obefintlig i andra delar av landet.

När det gäller Andalusien, har det på senare år skett en del förändringar av arvs- och gåvoskatten. Grundregeln är att skatten är progressiv, på en skala om 7,65 %–36,50 %. Denna skala kan dock multipliceras ytterligare och uppgå till så mycket som 87,60 % i sällsynta fall när det gäller höga summor och arvingen inte är släkt med den avlidne. Sedan april 2019 finns det rätt till en skattelättnad med 99 % mellan makar, föräldrar, barn och barnbarn, vilket gör att arvskatten är i stort sett obefintlig mellan närstående. Observera dock att det inte gäller arv till andra arvsklasser såsom t ex sambo enligt svensk rätt, där kan skatten bli väldigt hög i vissa fall.

Arvs- och gåvoskatt utgår vid dödsfall eller när man ger en gåva i livet. Vid dödsfall är det arvingarna som betalar skatten och vid gåva är det gåvomottagaren. För att kunna åtnjuta skattelättnaden för en gåva, måste vissa formkrav uppfyllas, bland annat att gåvohandlingen ska upprättas inför en notarius publicus.

Det är också värt att notera att även om gåvoskatten i stort sett är borttagen finns det andra skatter som kvarstår vid gåva av fast egendom, såsom kapitalvinstbeskattning för gåvogivaren och den kommunala värdestegringsskatten, s.k. plusvalia municipal. När du ger bort en fastighet anser skattemyndigheten att fastighetens värde har skrivits upp under perioden som du ägt densamma och därför ska man betala för denna ökning. Det gäller både residenta som icke-residenta.

Vid arv betalas ingen statlig kapitalvinst, men dock plusvalia-skatt om värdet på fastigheten har ökat från datumet när den avlidne köpte fastigheten fram till dödsfallet.

Bouppteckning och arvskifte ska registreras i Spanien inom sex månader från dödsfallet. Arvskatt måste deklareras och betalas innan arvingarna kan disponera egendomen och få lagfart på lägenheten eller fastigheten. Det är en hel del underlag som måste fram, det är därför att rekommendera att vända sig till en firma som är insatt i både svensk och spansk rätt för vägledning.