Casabermeja – en fin liten by med Andalusiens största arkeologiska frilands-”museum”

Casabermeja – en fin liten by med Andalusiens största arkeologiska frilands-”museum”

Dela

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
Dela på email

Vi börjar med att åka in till själva Casabermeja, för trots att vi kört förbi byn hundratals gånger har vi aldrig besökt den. Vi parkerar på en gata uppe till höger när man kommer in i byn. Nu ska vi på upptäcktsfärd. Det första vi ser är tre barer/restauranger, som ligger på rad på gatan Paseo Puerto de la Horca. Härifrån ser vi kyrkan och går upp mot den. Vid kyrkan ligger byns turistkontor och det är öppet. Därinne får vi, av en vänlig dam, en karta över byn, åtskilliga broschyrer samt information om byn. Jag frågar om kyrkan är öppen, men det är den inte. Damen erbjuder sig dock att ringa en person som kan öppna upp åt mig om jag vill, men det tycker jag är för mycket besvär. Vill man boka tid för att se kyrkan kan man ringa: 952 758 275.

På byns webbplats: casabermeja.es har jag läst att det finns ett Centro de Interpretación de la Cabra Malagueña, alltså ett informationscenter om Málaga-geten, och det tycker jag verkar lite roligt, så det vill jag gärna se. Men ack, vi får veta att centret bara öppnar om man bokar besök i förväg. Men vi får veta var det ligger och går dit. Adressen är Calle Corralón, och promenaden dit bjuder på en fin liten vandring genom byn, som har 3 500 invånare. 

Casabermeja är en mycket mysig och fin by med ganska branta gator. Allting är rent och välskött, och det känns som om denna by är mycket välmående. Vi går över 1:a maj-torget, där det finns en stor reproduktion av Picassos konstverk Guernica.

Plötsligt står vi framför getcentret och det är alltså stängt, men vi kan läsa att det där erbjuds olika aktiviteter såsom besök hos en getostmakare, där man kan lära sig att göra sin egen getost och där man även kan få smakprovning. Man behöver vara minst 20 personer och det kostar 25 euro per person. Jag funderar över om centret möter någon framgång med detta erbjudande? Man kan också få prova på att vara getaherde för en dag och få foto på sig själv som sådan – med andra ord ett getaherdefotoshoot. Det låter ju lockande och kostar ”bara” 21 euro per person och återigen måste man vara minst 20 personer. Vad kan man säga – låter det inte roligt?

En av huvudattraktionerna i Casabermeja är byns kyrkogård, och den ska vi till nu, och vi följer kartan vi fått. Kyrkogården är mycket riktigt fin med speciella, välvda nischer för kistorna. Det vilar en härlig känsla av lugn och ro över platsen, som helt klart är värd ett besök.

Efter detta går vi upp längs Calle San Sebastian och precis i början av denna gata kan man se resterna efter några romerska ruiner. För jo, romarna har också varit här. Nu vill våra magar att vi styr stegen mot de tre barerna som vi såg i början, och det blir kaffe samt pan con tomate. Efter vår lilla paus fortsätter vi, mätta och belåtna, att leta efter Andalusiens största arkeologiska frilandsmuseum från stenåldern. Platsen heter Peñas de Cabrera, och av kvinnan på turistkontoret har vi fått en broschyr som berättar om platsen. 

För att komma dit kör vi längs MA 3100 som snart övergår i A 356 i riktning mot Colmenar. Vi ska bara köra ca 3 km på vägen innan vi ska svänga av mot höger vid en urbanisation som heter Alcaide. Här kör man sedan ned längs en liten väg och över en bro, som leder över floden Guadalmedina, som ju är den flod som löper genom centrala Málaga. I dag är den torr, men det är den inte alltid. Så snart man kommit över bron ska man svänga till vänster på en grusväg. Den ska man följa ca 2 km. Man ska inte lockas till att svänga av mot höger utan bara följa floden. På ett ställe ligger det en kedja på vägen, men den ska vi bara köra över, har de sagt till oss på turistkontoret. När man sedan kommer förbi en eukalyptuslund, som ligger till höger, ska man parkera i skuggan av dessa stora träd. Om man kommer förbi tre badkar som står på rad, så har man kört för långt. 

Nu ställer man sig med ryggen mot floden och tittat söderut – upp för backen, som heter Cerro de Cabrera. Här ser man en cortijo till vänster och en vit ruin till höger. Man ser även antydan till hjulspår i mitten. Det är här man ska gå upp, och så ligger frilandsmuseet bara 200-300 meter upp längs backen. Här kan man fråga sig, när det nu handlar om Andalusiens största arkeologiska frilandsmuseum från stenåldern – varför är det inte bättre skyltat? Jag var så förundrad över detta att jag ringde till damen på turistbyrån för att fråga. Hon förklarade att området är privatägt, och faktiskt tillhör den cortijo som kallas Cortijo la Cabrera, som ligger till väster, och ägarna är inte intresserade av att det ska ränna för mycket folk här. Så här är man alltså lämnad åt sig själv. Vi gick i alla fall in på gården, där det gick en massa getter och en herde. Vi frågade herden, som verkade mycket trevlig, och han pekade upp för backen och sa: ”allí arriba, allí arriba”. Jag frågade om det var långt och fick till svar: ”no, no, allí arriba”. Mer information än så lyckades vi inte få, så vi gick på upptäcktsfärd. Vi roade oss med att leka ”Ett skepp kommer lastat”, och det var faktiskt underhållande. 

Och efter ca 200 m från cortijon och lite till vänster kommer man faktiskt in i ett landskap med massor av bergknallar och halvgrottor, kallade ”abrigos”. Här råder en alldeles speciell atmosfär – någonting av primitiv mänsklig bosättning, lugn, trygghet, positiva känslor och överlevnad. Det är svårt att beskriva känslan som jag upplevde, men den var i alla fall bra och vänlig. Jag kan gott och väl förstå varför stenåldersmänniskorna slog sig ned här. De kunde ju inte bygga hus, och här hittade de mängder med naturliga halvmurar och små grottor, där de hade skydd mot väder och vind. Att det uppstod ett litet samhälle här är ganska naturligt, för här har naturen skapat omkring 80 små primitiva bostäder.

Man menar att platsen kan dateras till den senare stenåldern (neolítico) – för ca 8 000 år sedan. I 29 av halvgrottorna har man hittat 130 grottmålningar – de flesta av dem föreställande antropomorfer (människoliknande) figurer, men det finns också figurer som liknar djur. Vi gick på upptäcktsfärd efter dem och hittade faktiskt några stycket, kanske ett tiotal. Den mest spektakulära var mycket fin och föreställde en tusenfoting. Vi gick runt i området i ca 30 minuter och jag är mycket glad att vi beslutade oss för att se detta. Det var verkligen spännande att på detta sätt bli inbjuden in till stenåldersmänniskorna och promenera runt på egen hand och se var de har bott. Vi stötte dock inte på ”El Tajillo del Moro” som är en megalitisk grav, alltså en grav byggd av stora stenar. Denna grav visar ju att människorna som en gång i tiden bodde här kunde bygga någonting – kanske inte bostäder men en grav omgiven av stora stenar. Man kan se strukturen av den genom att googla El Tajillo del Moro.

Och så återstår bara att säga att vi hade en mycket trevlig och fin utflykt till Casabermeja och stenåldern.

Av Else Byskov

Dela

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
Dela på email

Kanske gillar du även

SUECO

PLUS+

SPARa 20%

00
Dagar
00
Timer
00
Minuter
00
Sekunder

Spara 20% på ditt första år med SuecoPlus+

Använd koden:

plus2021

Sök på En Sueco