Castillo Sohail

Slaget i Fuengirola – polacker, britter och spanska partisaner

Det är näst intill omöjligt att inte stifta bekantskap med några av Málagas 90 borgar. Trots det skänker få av oss dem någon tanke vardagen. Det är synd, för dessa är fästningar vittnar om knytpunkter i ett maktspel om kungariken, och var och en av dem har sin egen spännande samt unika historia att berätta.

Här följer historien om en av de mest kända och besökta borgarna för oss svenskar – Castillo Sohail i Fuengirola. Men känner du till historien om dess sista blodiga strid?

Året var 1810 och Napoleon hade vid denna tidpunkt tvingat Fernando att kliva ner från tronen och i stället satt sin bror Joseph på posten, som José I. Kriget utgjorde en del av det spanska självständighetskriget och stod mellan greven av Warszawas garnison av Castillo Sohail i Fuengirola, ledd av kapten Franciszek Mlokosiewicz, mot de långt mer manstarka anglo-spanska trupperna, ledda av general Andrew Blayney.

Den engelska generalen och den polska kaptenen

Den 14 oktober 1810 inledde den brittiska generalen Lord Blayney en expedition mot Málagas hamn från Gibraltar för att inta hamnen genom ett överraskningsangrepp. Stränderna i närheten av den lilla borgen i Fuengirola framstod som den perfekta platsen för hans trupper att gå i land. Vid den tidpunkten huserade borgen drygt 300 polska män – någonting som Blayney inte såg som något hot mot sina 1 200 män, fem kanonfartyg och två fregatter. Så när Blayney och hans skepp la till skickades en budbärare upp till borgen för att ge de stackars polackerna en chans att ge upp. Överraskande nog valde polackerna dock att ta upp striden mot britterna i stället. Detta fick säkert Blayney att tänka: ”Dessa polacker är galna”, och som konsekvens av polackernas svar lät han kanonkulorna regna ner över bastionen. Dock gick det inte som han hade tänkt sig. Borgens egna kanoner lyckades i stället sänka ett av de engelska fartygen. Men, den engelska generalen lät sig inte besegras, och han manade på sina mannar att ta sig upp på kullen mitt emot borgen med två kanoner. Detta tänkte han skulle sätta kapten Mlokosiewicz och hans mannar på plats.

Fler polacker till undsättning

Dock hade ryktet om striden hunnit sprida sig och den polska garnisonen i Mijas bestämde sig för att hjälpa sina landsmän. Listiga och smygande lyckades polackerna ta sig igenom den brittiska vakten och ansluta sig till försvaret i borgen. Men det var inte nog med det. Ryktet lyckades dessutom nå ytterligare en polsk garnison, denna i Alhaurín, och även dessa ville strida mot sina landsmäns fiender, varför de satte kurs mot kusten. Blayney fick dock nys om detta och kom att snabbt skicka iväg en av sina styrkor inåt land, för att förhindra att de andra polackerna från att nå fram. Vid denna tid utgjorde Mijas ramarna för ett slag av dimensioner.

Följande morgon pågick fortfarande stridigheterna mot Blayneys styrkor vid havet och ett av tornen på borgen sprängdes. Dessutom fick nu fick de spansk-brittiska trupperna förstärkning med ytterligare 900 män från ytterligare ett spanskt skepp som kom seglande till Fuengirola. Det måste ha varit en mycket pressad kapten Mlokosiewicz som stod och funderade på hur han skulle klara av angreppen. Hans planer kom således att resultera i att han lät sina sårade soldater stanna kvar i borgen för att hålla försvaret uppe medan han och de övriga drygt 130 männen smög sig ut ur borgen. Genom ett överraskningsangrepp lyckades han sedan övermanna den spanska styrkan som vaktade kanonhöjden och dessa samt britterna, som blev tagna på sängen, gav sig. Britternas kanoner var nu i polackernas händer. Kanonmynningarna vändes mot de brittiska trupperna och polackerna lät avfyra skott i riktning mot Blayneys läger. Men det blev inga speciellt dödliga skott. De polska styrkorna bestod nämligen av fotsoldater som inte hade någon infanteriträning, varför det mesta av krutet missade målet. Blayney, som fortfarande hade flest mannar, samlade snabbt ihop dem till ett motangrepp och kort därefter hade de återintagit kanonhöjden. Men där möttes de av en stor överraskning – det fanns nämligen inte något krut att ladda kanonerna med. De sluga polackerna hade sett till att bränna upp allt krut innan de drog sig tillbaka in i borgen. Under tiden hade de polacker, som överlevde slaget i Mijas, hunnit fram till Fuengirola och där startade de ett flankangrepp på Blayneys trupper och 200 män stupade på slagmarken. Blayney blev alltså tagen med byxorna nere och polackerna lyckades faktiskt till och med ta kaptenen till fånga medan resten av hans trupper fick bråttom att fly ut till sina skepp, som fortfarande besköts av de polska trupperna i borgen.

Detta är historien om hur 300 polacker försvarade sig och vann över 1 200 brittiska och spanska partisaner. Mlokosiewicz mottog senare en hedersmedalj av Napoleon själv för sitt heroiska försvar och general Blayney frisläpptes först fyra år senare. Slaget i Fuengirola fick dock inte speciellt mycket utrymme i general Blayneys memoarer.

Detta var en av de få gånger som polska soldater har kämpat mot brittiska trupper. Det är också ett av få stora nederlag som britterna led under det spanska självständighetskriget.

År 2010, på 200-årsdagen för slaget, återgav 200 personer, främst spanjorer och polacker, slaget vid borgen i Fuengirola, för att ge ett ”live”-intryck av hur slaget en gång utspelade sig.

Borgen är i dag en kulturmagnet

När kriget var över var borgens strategiska placering inte mycket värd och efter en auktion kom den i privata händer. Utan några investeringar förföll borgen och efter mer än 100 år var dess tillstånd riktigt sorgligt. Men så en dag, 1989, bestämde kommunen sig för att investera i en restauration i hopp om att göra borgen till en storslagen turistattraktion i staden – och i dag får man ju onekligen lov att erkänna att det har den faktiskt blivit. Nu för tiden utgör denna borg ramarna för flera populära konserter varje sommar.