Ceuta – en omstridd pärla mellan hav och kontinenter

Ceuta - en omstridd pärla mellan hav och kontinenter

Dela

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
Dela på email

Här är e gåta: Var på jorden kan man stå på en plats och se två världshav, två kontinenter, tre nationer och tre kungadömen?
Svar: Ceuta.

Detta kommer kanske oväntat för dem som inte varit i denna sydspanska stad, som faktiskt ligger i Nordafrika. Ceuta ligger där Medelhavet och Atlanten möts i Gibraltarsund och från bergen över staden har man panoramautsikt över nationerna och kungadömena Marocko, Spanien och England (Gibraltar).

Legendomsusad utstickare med många härskare

Från luften ser Ceuta ut som en arm som sträcks ut i Medelhavet. Armbågen är stadens centrum och näven är stadens östligaste punkt. Som Gibraltar ligger Ceuta ganska frånskilt från fastlandet på ett av de smalaste ställena i Gibraltarsund (25 km avstånd) och normalt kan man se Europa.

Gibraltar, inte allt för långt bort.

Enligt den grekiska mytologin var Europa och Afrika sammankopplade via en stor bergskedja fram till att Hercules tog sin klubba och skapade öppningen som vi i dag känner som Gibraltarsund. De två extrema punkterna kallades Hercules pelare – Gibraltarklippan och Monte Hacho, Ceutas näve. Även om historiens ursprung är mytologisk representerade de två geografiska punkterna inte bara skillnaden mellan två hav, utan också skillnaden mellan vad som ansågs vara den kända världen (Medelhavet) och den okända världen (Atlanten och allt därefter) före de stora upptäcktsresandena. 

Skulptur av Herkules i Ceuta, som skiljer Europa från Afrika. 

Ceutas strategiska läge gjorde det till en populär plats i historien att stanna på för erövrande arméer och upptäcktsresande. Enligt stadens arkeologer har nästan alla varit här, förmodligen även vikingarna. Ceuta har erövrats och styrts av fenicierna, kartagerna, romarna, visigoterna, berberna, araberna och slutligen portugiserna. De enda som aldrig tog över Ceuta med militär makt (även om de har använt våld för att behålla det sedan) är spanjorerna, sedan Ceuta blev en del av det spanska imperiet när Portugal överförde makten till Spanien på 1600-talet.

Många, även engelsmännen och marockanerna, har försökt att ta över Ceuta sedan dess. När Marocko blev självständigt 1956, efter 400 år som spanska och franska protektorat, vägrade Spanien att inkludera sina två nordafrikanska kuststäder, Ceuta och Melilla. Ceuta är därför spanskt, och efter tusentals år är landtungan fortfarande ett omstritt område.

Det var en gång. Målade keramikplattor vid hamnen.

Dagens Ceuta

Tillsammans med Melilla (400 km österut) har Ceuta de enda fysiska landgränserna mellan Europa och Afrika. Båda städerna ses ofta, på grund av afrikanska invandrare som försöker komma in i Europa, på internationella nyheter. Ingen kan förneka problemen kring immigrationen, men bortsett från detta vet de flesta väldigt lite om Ceuta. Vi kan faktiskt räkna de spanjorer som jag känner som har varit där på en hand, och då har de oftast varit där i jobbsammanhang, som polis eller militärpersonal.

Media formar ofta vårt intryck av världen och många ser därför Ceuta som bara en gränsstation med desperata afrikaner som kämpar sig över taggtrådsstängsel till relativ frihet i Spanien. Andra föreställer sig staden som tv-dramat El Principe (Prinsen). Spanska Telecinco har producerat en serie om förbjuden kärlek mellan en spansk polis och en muslimsk kvinna i dagens Ceuta. Handlingen utspelar sig i det färgstarka och främst muslimska kvarteret El Principe, som gett serien dess namn.

Så är Ceuta en invandrarmardröm eller en romantisk kulturell fusion? Ibland är staden förmodligen både och, men trots att där garanterat finns illegala invandrare, korrupta poliser och kärlek mellan människor med olika religioner, så är Ceuta mycket mer.

Färja till Afrika

Att korsa Gibraltarsund från Europa till Afrika på en och en halv timme är en upplevelse man inte bör missa. För det första är färjan (eller helikoptern) det enda sättet att ta sig till Ceuta, eftersom staden inte har någon flygplats. Man måste resa hit med båt, som folk gjorde förr i tiden. Under ett normalt år är färjorna fulla med lokalbor och marockaner från närliggande områden, men nuförtiden är färjorna fortfarande relativt tomma, både på grund av pandemin och då Marocko hittills bara öppnat sina gränser för flygtrafik.

Gibraltarsund är ett av de mest trafikerade sunden i världen. Omkring 100 000 lastbåtar passerar sundet varje år, eller ca 300 varje dag. Dessutom finns kryssningsfartyg, fritidsbåtar, färjor, marinbåtar, smugglare och annan båttrafik. Alla måste ta hänsyn till strömmarna, som inte är obetydliga i ett smalt sund där två hav möts. Strömmen går åt båda hållen, med i genomsnitt 2 knop mot väster och 4-7 knop i östlig riktning. Det blåser alltid, vilket förstärks av det öppna havet och strömmarna. Att korsa Gibraltarsund med båt ger därför verkligen en känsla av naturkrafterna, och detta är faktiskt en av huvudorsakerna till att jag rekommenderar en resa till Ceuta.

Jebel Musa, den döda kvinnan.

När färjan närmar sig Nordafrika kan man inte undgå att lägga märke till en mäktig bergskedja. Människor i Ceuta kallar den La Mujer Muerta (den döda kvinnan) eftersom det ser ut som en kvinna som ligger på rygg. Berget Jebel Musa, som på berberspråket betyder Moses berg, är annars en del av Marockos Rif-berg. Många säger att Jebel Musa är Herkules pelare i stället för Hacho, och eftersom vi talar om en myt kommer vi förmodligen aldrig att veta vilken som var den ursprungliga pelaren.

Dagens Ceuta

Ceutas hamn i soluppgången.

Ceutas centrum är vackert och välskött. Arkitekturen är klassisk och vägarna breda, som de normalt är i provinshuvudstad. Fram till 1995 tillhörde staden provinsen Cádiz, men efter det blev både Ceuta och Melilla autonoma spanska territorier. Därför har de mer fördelaktiga skattesystem än fastlandet och kategoriseras som tullfria zoner, någonting som man märker i taxfree-butikerna på shoppinggatorna.

Huvudgatan.

När vi stannar för att köpa vatten stöter vi ihop med en grupp arabiska tonåringar som tigger om pengar för mat. Pojkarna är några av dem som blivit kvar här efter att 8 000 illegala invandrare korsade gränsen den 17 maj i år. De flesta skickades tillbaka efter en ansträngd diplomatisk period som slutade med att Spanien fick betala för att Marocko skulle stänga och fortsättningsvis bevaka sin sida av gränsen. Det var i alla fall så vi fick situationen förklarad för oss av en ceutí. Det finns bara en gränsövergång för biltrafik mellan Ceuta och Marocko vid stadens sydligaste punkt, förutom en fotgängargräns på norrsidan av Ceuta. Vår guide berättade att de flesta som bor i Ceuta har vänner eller familj på andra sidan gränsen. Innan covid hade han sin frisör i Marocko och gick gärna dit för att träffa vänner.

Vägg med graffiti och ett gammalt foto från Ceuta.

Dagens Ceuta är en sammansmältning av fyra kulturer: kristen, arabisk (+berber), judisk och hindu. Av stadens 85 000 invånare är ca hälften spanska och marockanska muslimer. Den judiska befolkningen (med anor från de sefardiska judarna som utvisades från Spanien 1492) har minskat till bara 300 personer och stadens historiska judiska kvarter hotas med att försvinna. Indier har bott i Ceuta sedan 1893, men i dag uppgår den hinduiska befolkningen bara till 500 personer.

Tallrik med specialiteter från Ceutas fyra kulturer.

Den kulturella mångfalden återspeglas i Ceutas gastronomi, som naturligt baserad på havet. Det officiella språket är spanska men många invånare talar darija (marockansk arabiska), berber och franska. Trots stadens begränsade storlek (ca 18,5 km2) finns här kyrkor, moskéer samt en synagoga och ett hindutempel. Eftersom Ceuta-katedralen ligger på den smalaste delen av landet, som bara har fem parallellgator, kan dess glänsande kupoler ses från både Medelhavet och Atlanten.

Katedralen i Ceuta, med hav på båda sidor.

Historisk stadsvandring

Det finns mycket att se i Ceuta och det bästa sättet att upptäcka staden är till fots. Man bör inte missa de kungliga, portugisiska stadsmurarna från ca 1540. Försvarsmurarna ledde båtar från den norra till den södra hamnviken. I dag kan man gå på toppen av murarna och beundra utsikten över havet på bägge sidor eller hyra en kajak och paddla genom den azurblå kanalen.

De kungliga stadsmurarna.

Eftersom människan har en tendens att bygga över tidigare civilisationer, finns en äldre del av försvarsmuren inne i själva muren. Här kan man se huvudingången till fästningen, eller porten till kalifatet, som byggdes när Abderraman II erövrade Ceuta år 931.

Andra historiska platser i stadens centrum inkluderar en senromersk basilika, en Merinid-stadsmur, arabiska bad och stadens 1800-tals kasino med drakdekorationer. Det finns mycket att se för historieälskare, och vill man ta en paus – vad sägs om ett dopp i El Parque Marítimo del Mediterráneo, designat av den berömda Lanzarote-konstnären César Manrique? Trots att Ceuta har mer än ett dussin stränder vid kustremsorna i norr och söder byggde staden denna enorma 56 000 m2 stora vattenpark precis vid hamnen 1995. Dagtid fungerar den som vilken vattenpark med bad som helst, medan stadens unga människor samlas där på kvällarna för att festa i barerna, med utsikt över de upplysta poolerna. 

Natt i vattenparken.

Under en tidig morgonpromenad är det skulpturerna i staden som fångar min uppmärksamhet. Det kanske mest överraskande är att man hittar många skulpturer av grekiska filosofer. (Vårt hotell heter dessutom Ulises (Odysseus).) Så vad har Ceuta egentligen för samband med antikens Grekland?

Medan den grekiska historikern Strabo beskrev Ceuta som Hepta Adelphoi i sin bok Geografi, som han skrev kring Jesu födelse, tror man att Ogiga Island, som låg vid ”världens ände”, där Odysseus mötte nymfen Calypso i Homers Odysséen (skriven omkring 800 f.Kr.) beskrev faktiskt även Ceuta, som på den tiden tros ha varit en ö.

Vid stadens konferenscenter finns en modern skulptur av fyra människofigurer. Skulpturen heter Solidaridad, vilket betyder solidaritet på spanska. Den refererar förmodligen till de fyra kulturer som lever ihop relativt fredligt i Ceuta. Men nu tänker jag på de unga pojkarna som vi träffade, som hade flytt över gränsen och som varken har familj eller hem här. Visar Spanien dem tillräckligt med solidaritet? Och gör jag det? 

 ‘Solidaridad’.

Solnedgång över Gibraltarsund

Det bästa sättet att se Ceuta är att ta sig upp på höjderna. Till skillnad från Melilla, som har tillåtit bebyggelse i hela det självständiga territoriet, har Ceuta stora, skyddade naturområden i både det bergiga, västra området mot Marocko och på den östra näven där Monte Hacho ligger.

Hacho är bara 204 meter hög, men fortfarande det mest framträdande berget i Ceuta och därför den mest utsatta och befästa delen av staden. Fästningen på toppen påbörjades på 900-talet och delar av fortet är fortfarande ett militärt område, men man kan följa vägen som går längs flera kilometer murar med en unik utsikt över Medelhavet och Gibraltarsund.

Muren med Medelhavet i bakgrunden.

Till väster om staden finns nästan djungelliknande skogar med otaliga vandringsleder. Här kan man se gränsen mot Marocko på avstånd och gå från vakttorn till vakttorn. Det var inte bara under medeltiden som dessa försvarsposter användes utan även under i de många krigen med Marocko, det senaste på 1950-talet. I dag möter man som tur är bara vänliga Ceuta-familjer på picknick runt tornen medan de väntar på solnedgången.

Vakttorn.

Den bästa solnedgången man någonsin kan uppleva är när solen går ned i Atlanten och färgar himlen över Gibraltarsund i nyanser av lavendel och orange.
Vi står på kanten av en klippa på den spanska sidan med den pittoreska marockanska staden Belyounech strax nedanför, och berget Jebel Musa och den döda kvinnan ovanför oss. Här finns inga gränser, bara natur, sten, himmel och hav.

Oavsett var man står i invandrardebatten måste jag säga att Ceuta är otroligt vacker.

Jag stannar och pratar med två unga tjejer som firar sin examen. Båda är ceutí, en med muslimsk huvudduk och den andra utan. Jag minns solidaritetens skulptur och kan bara hoppas att denna bild är framtiden för Ceuta och Marocko – solidaritet, förståelse och samexistens.

Vänner på Ceuta firar sin slutexamen.

Text och foto av Karethe Linaae, karethe@norrbom.com


Dela

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
Dela på email

Kanske gillar du även

Sök på En Sueco