Hur mycket är vi beredda att betala för turismen?

Det var en av de största manifestationerna någonsin på Costa del Sol – om inte den största. Över 15 000 personer marscherade genom Málagas gator en lugn lördagsmorgon för att uttrycka sitt missnöje över dagens alla många turistbostäder. Protesten fick gehör i stora delar av Europa och spreds i många medier som en protest mot turister. Men den tolkningen är fel – helt fel. Man måste nämligen leta länge innan man hittar en spanjor som har något emot turisterna. Å andra sidan är det bara att knacka på hos en granne för att höra en spanjor klaga på hur myndigheterna hanterar turismen. Klagomålen gäller dagens turistbostäder, som under de senaste åren har gjort att tiotusentals invånare på Costa del Sol hamnat på gatan, och således skapat ett nytt socialt problem. Det kan vara svårt att förstå, så vi tar det del för del. 

När Europa kom ut ur finanskrisen började turismen blomstra på Costa del Sol. Det har hänt förr. De nya plattformarna för privatuthyrning av semesterbostäder som t ex Airbnb, var å andra sidan något som vi inte hade sett tidigare. Plattformarna tog sig snabbt in i vårt medvetande – inte minst hos privata bostadsägare, som således fick för ett nytt, lätt och billigt medium att hyra ut sina bostäder genom. När vi sedan kom ut ur covid-19-pandemin nöjde sig turismen i Málagaprovinsen inte med att blomstra. Den närmast sköt i höjden. Samma sak gjorde Airbnb och alla typer av företag relaterade till uthyrning av semesterbostäder. För alla som har en bostad till uthyrning blev det plötsligt väldigt lätt att tjäna en extra hacka. På tio minuter får man sin nya uthyrningslicens online. Så varför ska man fortsätta med att hyra ut sin bostad på långsikt för t ex 1 000 euro i månaden när man kan hyra ut till turister för 1 000 euro i veckan? Och den frestelsen faller alla för. Det är dock ingen som har tänkt på vad som händer med de ”gamla” hyresgästerna av det som i dag har blivit turistbostäder. Det är just här som vi hittar roten till dagens nya sociala problem.

Alla länder har sin hyreslag. I Spanien är det svårt att säga upp ett hyreskontrakt, men när det väl löper ut så löper det ut. Då spelar det ingen roll om hyresavtalet har varat i ett, tre, fem eller sju år. Situationen är värst i Málaga stad, men även på resten av Costa del Sol har tiotusentals hyresgäster inte fått sina hyresavtal förlängda, av den enkla anledningen att bostadens ägare vill göra om sin bostad till turistboende – så kallade “pisos turísticos”. Det är lätt att säga att

ja men då får de hitta någon annanstans att bo, men det finns ju inte något annat. Det finns i alla fall inte tillräckligt, och det som finns har blivit oöverkomligt dyrt. Alla, från privatpersoner till stora kapitalfonder, har investerat hur mycket som de senaste åren i turistbostäder överallt. Det är bland annat därför som det råder en så stor bostadsbrist i Málagaprovinsen – och ett nytt stort socialt problem. Detta drabbar alla, från ungdomar till barnfamiljer och äldre, som kan ha bott i den bostad som de tidigare har hyrt i både 10, 20 och 30 år. Dessa tvingas nu lämna sina hem så att turisterna kan flytta in några dagar för sin semester.

Det är galet – helt galet – och folket protesterar alltså mot att man kan göra om en helt vanlig bostad till en turistlägenhet online på bara tio minuter. På samma sätt är det beklagligt att det i stor skala beviljas tillstånd för byggande av stora fastigheter med turistlägenheter, när byggandet av vanliga bostäder för vanliga människor släpar efter.

Alla, som inte går med skygglapparna på, kan se att balansen är rubbad. Och alla frågar sig varför varken Junta de Andalucía eller kommunerna har agerat för att undvika problemet. I dagsläget befinner Málagaprovinsen sig i samma situation som Barcelona befann sig i för tio år sedan. Man har alltså haft tio år på sig att vidta åtgärder för att undvika dagens omfattande bostadsbrist, de skyhöga bostadspriserna, de nya sociala problemen och de massiva protesterna.

Och protesterna, de kommer bara att växa de kommande månaderna. Nu rasar missnöjet även i Sevilla och Cádiz. Turismen blomstrar nämligen även där, och i samband med det får allt fler också betalar det höga priset för den. Missnöjet riktas uteslutande mot myndigheterna och de många turistlägenheterna – inte mot turisterna.