La Pasarela de Relleu – ytterligare en hårresande vandring över en djup ravin

I dessa tider har det blivit trendigt att bygga ”stigar” som liksom hänger ut från vertikala bergssidor över djupa raviner, och en av de senaste av slaget är La Pasarela de Relleu, som ligger i ett bergslandskap inte långt från Benidorm. Och ja, det här är en vild upplevelse. Det verkar verkligen locka äventyrssökare att komma ut och uppleva något utöver det vanliga, så det finns en efterfrågan på spänning och nervkittlande upplevelser – och om du gillar sådant, är detta både roligt och utmanande. Men det ska sägas att det här bara är för personer med nerver av stål och bra kondition.

Den lilla byn Relleu ligger bara 15 km från motorvägen A-7, strax bakom Benidorm, och eftersom Benidorm är en välbesökt turiststad har man i Relleus kommunfullmäktige gjort bedömningen att man nog ska lyckas locka tillräckligt många besökare till platsen för att det ska vara värt investeringen. Och så har det också blivit: varje dag under sommarmånaderna besöks denna led av i genomsnitt 100 personer och under vintermånaderna är besökarantalet cirka 300 personer. Inträdet kostar 3,50 euro per person, och då kan man själv räkna ut att kommunfullmäktige har skapat sig en bra inkomst från människor som söker spänning.

Det var borgmästaren i Relleu som tillsammans med medlemmar från lokalpolisen kom med idén till projektet, och det gjorde de för att de alla tyckte om att vandra. Leden öppnade 2022 och har en egen webbplats: https://pasareladerelleu.es/

Nu skulle man kunna tro att det är lätt att hitta till platsen där leden börjar med hjälp av webbplatsen, men riktigt så enkelt är det inte. På webbplatsen vill man nämligen att besökarna ska börja inne i själva centrum av Relleu, och därifrån ta den 8,4 km långa rundturen förbi stadens gamla vattenreservoar, som byggdes redan på 1800-talet och som därmed är en av Spaniens äldsta. På denna rundtur kommer man automatiskt till rysarstigen. Men med 30°C i skuggan är vi inte riktigt sugna på en sådan utmaning, så jag ringer till det mobilnummer som finns angivet för att få reda på vart vi ska för att börja så nära la pasarela (gångbron) som möjligt. Genom att ringa +34 613 033 336 får jag veta att jag ska skriva: ”Inicio ruta 1,4 pasarela de Relleu” i min GPS eller på Google maps. Det fungerar, och vi kör längs en smal väg ut i det torra landskapet fram till dess att vi ser en skylt som visar Pasarela de Relleu 1,4 km. Strax efter denna skylt ser vi några parkerade bilar, och det visar sig att vi har kommit rätt, för det är här som man börjar vandringen till den ”svävande” stigen, som har öppet varje dag kl. 09–20.

Alltså: man promenerar ut i det karga och torra landskapet på en stig som är markerad med vita markeringar och några skyltar. På vägen passerar man en vattenreservoar, som jag själv faktiskt inte lägger märke till, för när vi är här är den alldeles tom.

Efter 1,4 km på ett ganska ojämnt underlag kommer vi fram till ett litet trähus, och det är där vi ska betala 3,50 euro, och det är också där som vi får låna hjälmar. Se därför till att komma ihåg att ta med antingen kontanter eller betalkort. Här, vid början av den djupa ravinen med lodräta sidor, börjar stigen på en plattform, och nu är det bara att ta ett djupt andetag och kliva ut på brädorna. Men stigen ser solid och säker ut, och det finns ett kraftigt räcke på den sidan som vetter ut mot ravinen, så det finns inget att oroa sig över, förutsatt att man inte tittar ner mellan brädorna, där tomma intet lurar. Håller man bara blicken fäst rakt fram, så känns vandringen både fin och säker.

Vid en tidpunkt har man byggt den ”obligatoriska” glasplattan, som man kan kliva ut på för att utmana sig själv lite extra, men det är något som jag låter bli att göra. Jag skulle gissa på att det just där är ett vertikalt fall på cirka 100 m ner till botten. Stigen är faktiskt bara cirka 400 m lång, och efter att den går nedåt mot botten efter en bit, tar den plötsligt slut och en skylt meddelar att det nu är förbjudet att gå längre. Ett ganska konstigt val av skylt, för hur skulle man kunna göra det? Och så var det inget mer med det, här vänder vi och går tillbaka upp igen, och nu får man lämna plats åt de människor som är på väg ner. När vi är här är det augusti och leden är på intet sett överfull, så det är ingen panik och alla är trevliga och visar hänsyn.

Hela vandringen från bilen till slutet av leden och tillbaka tar oss 1 timme och 30 minuter, och totalt är det 3,9 km. Men är det varmt ute måste man komma ihåg både hatt och vatten.

Precis i början av den svävande stigen finns en stor skylt som berättar om stigen och vattenreservoaren. Där kan man läsa att både EU och den spanska staten har gett bidrag till projektet, och att själva stigen har anlagts av ett företag som heter: Via libre, alternativas verticales. Här handlar det om ett företag som specialiserat sig på sådana här ”vertikala alternativ”, och det faktum att ett sådant företag alls existerar säger lite om tidsandan just nu. Men hur de har lyckats förankra stigen så väl i de vertikala bergssidorna förblir ett mysterium. Modiga människor måste ha svävat över avgrunden för att borra in järnbalkar i berget, och det påminner mig om när jag för några år sedan såg en video om när man byggde El Caminito del Rey, och bara att se den är en utmaning för nerverna. Man ska i alla fall inte tro att det är en lätt sak. Man bör därför skicka en vänlig tanke till dem som har byggt stigen när man besöker dessa vertikala rysarstigar.

Det är 512 km från Málaga till Relleu, och normalt skulle jag inte köra hela vägen ”bara” för att gå denna stig. Men den här gången gör vi faktiskt bara ett snabbt stopp här då vi är på väg hem till La Herradura från Skandinavien, så stigen passar fint som en liten avstickare.

Skulle du nu vilja ha mer upplevelser efter denna vertikala rysare kan du kombinera din utflykt hit med ett besök i Benidorm, som är en enorm turistmagnet med sin industria de la felicidad (lyckoindustri).

Staden har 68 000 invånare och fram till någon gång på 1960-talet var detta en liten och lugn fiskeby. Men sedan upptäcktes den av engelska turister som föll pladask för de två vackra sandstränderna norr och söder om staden, för de var fulla med palmer och lockande. Och så gick utvecklingen som den gjorde och i dag kallas staden Medelhavets New York, på grund av de otaliga skyskraporna som har byggts överallt. Ja, man tror nästan inte att det är sant när man ser stadens skyline.

Fortfarande i dag är detta ett populärt resmål för engelska turister, men hälften av besökarna är faktiskt spanjorer. Och vad är det då som lockar så mycket här, förutom stränderna? Jo, det är ”la industria de la felicidad”, som helt enkelt betyder att det är hit man kommer om man vill hitta en partner. Staden är den verkliga världens svar på Tinder, och det finns något för alla åldrar. Allt från tonåringar till personer 80+ år kommer hit på grund av det vilda nattlivet och de många möjligheterna att ”get laid”. Jo, jo, det är inte tråkigt i Benidorm.

Här i Andalusien har vi några av Spaniens vildaste rysarstigar, så om du nu har fått en oåterkallelig lust för vertikala, nervpirrande stigar, så kan jag nämna fem av de bästa, som det dessutom har skrivits om tidigare här i En Sueco:

1.    El Caminito del Rey vid El Chorro, nordväst om Málaga.

2.    El Caminito de la Reina vid Canillas de Aceituno, öster om Málaga, i La Axarquía, i Maromas kjolar, med El Puente Colgante El Saltillo över ravinen i Río Almanchares.

3.    Den vackra och vilda stigen strax norr om Frigiliana, som löper längs vattenkanalen som leder vatten till byn.

4.    Den relativt nya hängbron strax öster om Motril som kallas Pasarela Colgante de Jolúcar, och den börjar i den lilla kuststaden Torrenueva.

5.    The Mediterranean steps, på Gibraltar.

Jag skulle gärna höra från människor som kanske känner till några fler liknande vandringsstigar!