La Sagrada Familia och Casa Batlló

De kulturminnesmärkta byggnaderna som nämns i rubriken för denna utflykt är Barcelonas främsta sevärdheter, och båda två ritades av den jättekända katalanska arkitekten Antoni Gaudí, som levde från 1852 till 1926. Han var 73 år när han blev påkörd av en spårvagn mitt i stan, varmed inte bara Spanien, utan hela världen, förlorade en av de största arkitekterna som någonsin har vandrat på vår jord. Hans nytänkande är oöverträffbar, hans kärlek till detaljer är sublim och hans visionära syn är ”mind blowing”. I La Sagrada Familia kan man stå inne i ”skogen” och i sin fantasi transporteras till en ny dimension där tid och rum inte existerar. Man kan bli alldeles hög och exalterad när man beundrar Gaudís verk, till den grad att man känner av en högre makts inblandning i utförandet. Här har det tänkts stora, medvetandeutvidgande tankar, som tar en med på en resa till nya okända, andliga världar.

Byggandet av ”La Basílica de La Sagrada Familia” (Den heliga familjens basilika) påbörjades 1882, och den är fortfarande inte färdigt. Denna basilika är Spaniens mest besökta monument och Europas näst mest besökta efter Peterskyrkan i Rom. Själv arbetade Gaudí på sin basilika under större delen av sitt liv – han var 30 år när arbetet började och det pågick fortfarande vid hans död 53 år senare. Det sägs att La Sagrada Familia är syntesen av hela Gaudís arkitektur. Här förenar han nämligen de strukturella och dekorativa elementen med plastisk och estetisk elegans, mellan funktion och form, mellan konstnärligt uttryck och skönhet, så att allt går upp i en högre, logisk enhet.

Det uppskattas att basilikan kommer att stå helt klar år 2033. Tänk vilken fest det kommer att bli. Men färdigställandet flyttas hela tiden framåt i tiden, senast var orsaken coronapandemin och inflation. Något billigt projekt är det inte tal om här, men det ständiga flödet med turister ger ett bra klirr i kassan, och tur är väl det. Inträdet kostar 26 euro per person och vill man ha en guidad tur kostar det i stället 30 euro. Vill man dessutom upp i tornen, vilket man självklart vill, kostar det 36 euro och 40 euro med guide. Köper biljett gör man lättast online, för då slipper man stå i kö. Biljetter kan köpas här: https://sagradafamilia.org/en/tickets-individuals

La Sagrada Familia är 60 meter bred och uppdelad i fem nav (kyrkoskepp) och den är 80 m lång. Grundformen till den är som ett kors. Höjden upp till taket när man står mitt i är 65 m. I mitten av det centrala skeppet finns ”skogen”. Detta är en pelarskog vars himmelska skönhet inte går att beskriva.

El Bosque (skogen)

Så snart man kommer in i kyrkoskeppet möter man ”skogen”. Den består av 36 ”träd” i form av pelare som högst upp brer ut sig liksom kronan på ett träd. Och precis som i en riktig skog faller ljuset in mellan kronorna i olika vinklar och nyanser. Här kan man sätta sig ner på en bänk och bara låta sig överväldigas av lugn, skönhet och upphöjd stämning. Gaudí var, genom hela sitt liv, en mycket starkt troende katolik, och det framgår tydligt att han i denna kyrka ville ge uttryck för sin hyllning till gud i ett monument som överträffar andra arkitekters försök till det samma. Enligt mig så lyckades han med detta.

I skogens kanter pryds väggarna av stora glasmosaikpartier i alla möjliga färger, så det är alltså inte väggar utan i stället stora och små pelare med glasmosaik däremellan.

Naturen

Gaudís stora inspirationskälla var naturen och detta kan man se överallt i hans arbete. Här och där pryder en gren och en bukett blommor en fasad, en droppsten faller ner över en portal, olika frukter kan också ses och olika former som kan hittas i naturen kommer här till liv i pelare och på stolar, på bordsben och dörrar. Ett snäckskal utgör ett kärl för vigvatten och på just detta sätt har naturen bjudits in i kyrkan till guds ära.

Basilikan har tre fasader: El Nacimiento, La Pasión och La Gloria.

El Nacimiento (födelsen)

Numera ligger huvudingången till basilikan i fasaden El Nacimiento, och här råder det en hel del förvirring kring i vilken av köerna man ska stå i för att gå in? Men det löser sig och efter att man har gått igenom säkerhetskontrollen med sin väska (det kan vara en bra idé att inte ha med sig någon väska alls) kommer man in till den öppna platsen framför ingången till själva basilikan. Just denna ingång pryds av scenen med julkrubban – där Josef, Maria och Jesusbarnet framträder i vacker relief, medan en ko och en åsna tittar på. Detaljrikedomen i fasaden är häpnadsväckande och man skulle kunna spendera flera timmar på att studera den.

La Pasión

Fasaden La Pasión (passionen) mittemot El Nacimiento är tillägnad korsfästelsen eller döden. Ovanför ingången ser man Jesus på korset och scener från Jesu liv har skapats i relief över hela fasaden, inklusive Judaskyss, de romerska soldaterna, spelet om Jesu klädnad, de gråtande åskådarna samt Jesus när han bär på korset på vägen upp till Golgata. Även detta är en fasad som kan studeras länge.

La Gloria

Över den tredje fasaden som kallas ”La Gloria” (äran, saligheten, himmelens härlighet, det eviga livet) står ordet Paz (fred) och utsmyckningen består av bombastiska runda former som bärs upp av mycket speciella pelare.

Denna fasad var från början tänkt som huvudingång till basilikan, och den berättar mänsklighetens historia och vägen till gud och saligheten.

På insidan av ingången i La Gloria-fasaden går det att läsa bönen Fader vår på 50 olika språk. När jag besöker La Sagrada Familia är just denna ingång stängd på grund av renovering.

Kryptan

Kryptan är kyrkans äldsta del, och just här begravdes Antoni Gaudí i juni 1926, följt av tusentals sörjande barceloneser. Här nere kan man se en liten fotosamling av Gaudís andra verk, och här finns också en souvenirbutik.

Altaret och sakristian

I förhållande till kyrkans storhet är altaret ganska ynkligt, och det är lätt att besöka kyrkan utan att ens lägga märke till det. Altaret består av en slags baldakin, under vilken det hänger en liten staty av Jesus på korset, flankerad av orgelns pipor.

Bakom altaret ligger sakristian. Denna har formen av en rund byggnad som bildar den fjärde och övre delen av den korsformade planlösningen.

Tornen

La Sagrada Familia har 18 torn, som vart och ett är tillägnat en viktig karaktär inom kristendomen. Det finns ett torn för var och en av de tolv apostlarna, ett för var och en av de fyra evangelisterna, ett för Jungfru Maria och ett för Jesus Kristus. Det sista (och det högsta) tornet kommer att vara 172 m högt när det står färdigt.

Nu var det så olyckligt att den dagen som jag besökte basilikan var det blåsigt, så man fick inte gå upp i tornen. Det var synd, för jag älskar höjder och torn. Normalt kan man åka upp i tornen med hiss, det kostar extra, men det var alltså inte möjligt just denna dag.

Trots besvikelsen lämnade jag La Sagrada Familia med ett muntert och upplyft sinne, och nyfiken på att besöka ett annat av Gaudís mästerverk:

Casa Batlló

Nu handlar det om ett enfamiljshus som ligger på Barcelonas dyraste adress: Paseo de Gracia 43, strax ovanför Plaza de Cataluña. Byggnaden ritades och byggdes 1877 av en av Gaudís lärare på arkitektskolan, men när entreprenören och den rike mannen Joseph Batlló köpte byggnaden i början av 1900-talet beordrade han att den skulle rivas och gav Gaudí fria tyglar att bygga ett nytt hus till familjen, som bestod av sju personer. Men Gaudí ville inte riva ner allt, så han lämnade hela grundstrukturen som den var och började i stället att skapa ett familjehem på sju våningar, och som utgångspunkt skulle det upplevas som om man genom våningarna steg upp från havets botten till havsytan. Det centrala trapphuset är därför dekorerat i olika blå färger, som gradvis ändrar nyans, ju närmare ”havsytan” man kommer. Det är både genialt genomtänkt och utfört.

Fasaden

Bara fasaden i sig är ett konstverk, med böljande former gjorda i kakel i alla tänkbara färger. Rummen som vetter mot Paseo de Gracia har små balkonger vars framsidor är formade som små masker. Det sägs att takets form liknar en drakrygg, och det stämmer verkligen. Det drakliknande temat kan även ses i de många kakelplattorna, som påminner om fjäll på det stora djurets kropp. På första våningen finns en stor och överhängande fönsterdel som gör det möjligt för dem som bor där att följa gatulivet och samtidigt bli sedda av förbipasserande. Det är minst sagt en mycket intressant fasad som hälsar besökarna välkomna.

La planta noble – första våningen

Från den vackra vestibulen med en trappa som slingrar sig uppåt kommer man till den första våningen som kallas la planta noble (den ädla våningen). Det var här som herr Batlló tog emot sina affärskontakter och det var också här som vardagsrummet låg, där familjen samlades.

Kontoret har en konstig utväxt där det finns en rolig öppen spis, och därifrån leder en enorm ekdörr in till vardagsrummet. Ovanför dörren finns fantasifull mosaik i glas, och i vardagsrummet är både taket, fönsterpartiet och golvet så speciella att man tappar hakan. Taket är format som ett böljande tyg som sveper runt ljuskronan, golvet är den vackraste parketten och fönstret är ett underverk av färger, former och hantverksmässig precision. Här kan man bara drömma om att sitta och dricka te och äta tårta medan världen passerar förbi nedanför.

Därefter kommer man ut i en gång som delvis leder till familjens matsal, som delvis vetter mot gården, men dock med en egen vacker terrass precis utanför, och delvis mot det centrala trapphuset, som i sig är ett konstverk med en overklig uppstigning från havsbottnen till ytan. Det är helt genialt.

Mellanvåningarna

De flesta mellanvåningar är stängda för allmänheten och jag gissar att de används som kontor för de 100 personer som arbetar och sköter huset från kl. 9 på morgonen till kl. 8 på kvällen, varje dag hela året. Casa Batlló är aldrig stängt för besökare.

På den andra våningen finns det ett litet museum inne i museet, och för att komma in där kostar det 5 euro extra. Detta kan vara den våning där ”the master bedroom” låg, och där har det ställts ut tidstypiska möbler som passar in i den stil som präglade början av 1900-talet. Det är ganska intressant. Men det är alltså inte de ursprungliga möblerna.

Vinden

Uppe på vinden låg de rum där tjänstefolket jobbade. Där tvättades, torkades och ströks det kläder, och där hade bodde även de anställda i små rum.

Vinden är speciell då ett av rummen liknar insidan av en val. Taket och sidorna är böjda liksom revbenen på en stor val, och det finns speciella bågar som påminner om sidobenen hos ett jättedjur. Rummet skulle utan tvekan kunna användas som torkloft, men om det har använts till det är oklart.

Takterrassen

Taket nås via en smal trappa, och där uppe finns ett stort område där familjen kunde njuta i solen. I dag finns där en servering med drycker, så där kan besökare sitta och släcka törsten medan man beundrar de speciella skorstenarna, som har sörjt för ventilationen till de många rummen. Nu när vi har sett huset är det dags att gå ner igen.

Trappan

För att leda ut alla besökare ut ur huset har det byggts till ett trapphus vid sidan om huset. Det är en japansk konstnär som har fått lov att leka med metallgardiner och liknande, och på så sätt blir det också en speciell upplevelse att gå ner.

Gaudí cube

Trapporna leder ner till källaren, där man har skapat en psykedelisk show som heter ”In the mind of Gaudí”, som sägs berätta om hur det kan ha sett ut inuti Gaudís huvud. Denna show på tre minuter är toppen av vad jag hittills har upplevt av högteknologiskt färgflimmer, men det var lite roligt att uppleva.

Och så är besöket över och trevliga ungdomar säger ett trevligt farväl och tack för besöket. Ett sympatiskt drag. På vägen ut går man igenom museumsbutiken, där det säljs krimskrams och annat, så skulle man sakna en kopia av Casa Battló kan man köpa det här.