Skolstarten orsakade en del upprörda känslor hos mig, jag har ju en dotter i skolålder. Känslorna var inte i form av rädsla och oro, som jag upplever att många föräldrar känner, utan det som jag blev riktigt upprörd över var när det talades, och fortfarande talas, om försiktighetsåtgärder som barnen ska förhålla sig till, liksom hela samhället också för den delen. Alla regler, som knappt tillåter oss någonting alls, leder mina tankar till några specifika regimer som vi sett i historien.
Tycker du att jag överdriver? Ja du, folk litade uppenbarligen på Hitler i början av hans vansinnesvälde också.
Skänk det en tanke: munskydd som döljer våra ansikten, social distansering – med andra ord får vi inte vara nära någon, vi blir tillsagda att tvätta våra händer, och tvätta igen, och glöm för guds skull inte handspriten – som om vi vore smutsiga. ”Det är för ert eget bästa”, säger de som kallar sig för experter, samtidigt som de skrämmer upp oss med att alla runt omkring oss kan bära på smitta; ”Så lita inte på någon!”. Och i skolorna tillåts barnen inte att göra någonting alls utan att fint be om lov först, och de får absolut inte springa och leka under de korta rasterna de har, då de får lämna sina klassrum, för att sitta på tydligt markerade områden på skolgårdarna, tillsagda att de absolut inte får beblanda sig med elever från andra klasser och grupper. Och hela tiden påminns de om att ”masken måste vara på (ansiktet döljs) och lita inte på någon för till och med din bästa vän kan ge dig ett dödligt virus! Barnen ställs upp på led, med avstånd till de andra, för att se en febertermometer riktas mot deras panna, liksom ett vapen, för att ansvarig ”febermätarperson” på skolan ska kunna skilja de dåliga från de friska. Jag vet att flera barn känner stor nervositet för detta varje dag – tänk om de råkar ha aningen hög temperatur; för att då framför stora delar av skolan tas åt sidan, och utpekas som Covid-19. Sedan marscheras det, återigen i led, in i respektive klassrum. Indoktrinering när den är som bäst, och föräldrarna får inte insyn i någonting av verksamheten inne i skolorna, för nu hålls dörrarna stängda – för du som förälder är farlig, för du kan smitta.
Och samtidigt som detta pågår i spanska skolor försvagar den spanska centralregeringen långsamt samhället genom att sprida rädsla för smitta bland befolkningen, och än värre, sakteligen fortsätter de att stänga ned delar av samhället igen – makten visar sina krafter och vi ska ju inte glömma bort vem som bestämmer. Och igen – vi tvingas bära munskydd – som avpersonaliserar och skapar anonymitet i vartenda möte, och vi matas hela tiden med budskap om att vem som helst kan smitta oss med det dödliga viruset.
Rädsla och den allt mer utbredda ekonomiskt trängda situationen gör att vi invånare i landet blir allt fattigare och beroende av staten, och på så sätt blir vi lättare att kontrollera och ta makt över.
Jag har fått höra: ”Vi lever år 2020! Vi har lärt oss från historien och politikerna (med mina ord ’makten’) vill bara vårt bästa…”
Tror du på det själv?
Tror du fortfarande på att makten vill befolkningens bästa? Läs då om denna sida och fundera över om detta verkligen är det bästa för oss och våra barn.
Trevlig oktober!
Sara Laine
sara@norrbom.com
Centro Idea
Ctra. de Mijas km. 3.6
29650 Mijas-Málaga
Tlf.: 95 258 15 53
norrbom@norrbom.com
PUBLICERAD AV:
D.L. MA-126-2001