Stadsvandring i Fuengirola

När jag flyttade till Spanien 1990 var Fuengirola den första staden som jag bodde i närheten av, så efter alla dessa år är jag nu glad att besöka staden igen, för att se hur mycket som har förändrats. Och så vill jag ju naturligtvis gå några av de stadsvandringar som har anlagts, för jag tycker att det är ett bra initiativ för att försöka locka folk ut och gå för lite motion. Det jag ser är att mycket har förändrats, men inte stadens själ, och inte heller dess centrum, där allt står liksom som jag minns det.

Fuengirola är i dag en stad med drygt 86 000 invånare och staden har genomgått en enorm tillväxt sedan 1960-talet när turistinflödet började. På den tiden bodde det bara cirka 8 000 människor här och de levde främst av fiske och jordbruk. En sådan tiofaldig ökning av antalet invånare över 60 år har inneburit en stor utmaning för lokalbefolkningen, som har tvingats anpassa sig till ett nytt sätt att tjäna sitt uppehälle: service- och byggbranschen. Men man kan inte annat än att säga att de har klarat utmaningen bra, för i dag är Fuengirola en modern och väl fungerande stad som fortfarande lockar turister från när och fjärran.

Den stadsvandring som vi nu ska gå bör man börja nere vid Fuengirola turistbyrå, som ligger precis bredvid hamnen, på adressen: Paseo Marítimo, Calle Teresa Zabell, 32, 29640 Fuengirola. Här går man in och ber om att få en karta över de relativt nya stadsvandringarna som kommunen har markerat (senderos urbanos). Utan en sådan karta kan man inte göra det. Visserligen är vandringarna markerade på marken med blåa cirklar med en gul prick placerad i den blå cirkeln åt det håll man ska gå, men utan översikten som kartan ger skulle det vara nästan omöjligt i alla fall. Jag frågar kvinnan inne på turistinformationen vilken av de fem vandringarna hon rekommenderar, och hon svarar, utan att tveka, Sendero Sohail – det vill säga den som går förbi borgen. Hon upplyser mig dock om att borgen är stängd just den här dagen som jag är här, men jag ger mig ändå i väg på vandringen genom att gå söderut på Paseo Marítimo. Fuengirola strand sträcker sig längs hela stadens kust, från norr till söder.

Här lägger jag märke till några saker: stränderna har städats och jag har knappt sett så fina stränder. Något som jag inte har sett tidigare är att det här på Fuengirolas stränder finns som skuggoaser (zona de sombra adaptada), dit man kan gå och sätta sig om det blir för mycket ute i solen. Har man hyrt solstol kan man dra in den närmare i skuggan under tillhörande parasoll. Vilken bra idé.

Dessutom finns det tydliga skyltar att man inte får kasta sopor på stranden. Och på dessa skyltar framgår även den nyttiga och tankeväckande information: Det tar naturen 1 miljon år att bryta ner en glasflaska, 6 månader för ett bananskal, 200 år för en ölburk, 1 000 år för en plastpåse, 450 år för en plastflaska, samma för en blöja, 1–6 månader för en hundskit och 1–5 år för en cigarettfimp. Det kan ju mana till eftertanke, och så får man lov att hoppas att denna typ av information lyckas locka fram en önskan om att hålla stränderna rena och att folk tar med sig sitt skräp därifrån för att kasta det på rätt plats.

På ett ställe, precis innan floden, ligger det sex båtar fyllda med sand uppe på stranden, och dessa kan man hyra för antingen en hel eller halv dag och grilla i. Det är ett intressant initiativ, som dock verkar ha begränsad efterfrågan.

Nu fortsätter jag min promenad och snart korsar jag Fuengirolas flod, som är fylld med vatten som rinner ner mot havet. Man korsar floden på den imponerande hängbron Puente de la Armada Española från 2006. När man kommer över på andra sidan är man ganska nära foten av stadens imponerande borg, Castillo de Sohail, och det är här du hittar den källa som 1485 gav namn till staden: Font – Jirola (den friska källan) – Fuengirola.

Nu har jag stor lust att fortsätta längs floden på en fin grusväg, men vandringen pekar mig i riktning runt borgen, så jag fortsätter enligt planen. Och det var ju bra, för här går jag förbi lämningar efter den stad som ligger nedanför borgen och som kallas Ciudad de Suel. Detta är resterna av en romersk stad, där man tillverkade romarnas populära fisksås garum, som var eftertraktad i hela det romerska riket. Denna sås gjordes på fermenterade, som är gjord av fermenterad fisk, som skulle stå och torka i solen i tre månader, varefter de blandades med kryddor. I dag är det ingen som känner till det exakta receptet på garum, för det har gått förlorat i historiens dimma, men det sägs att romarna använde garum såsom sojasås används i det asiatiska köket i dag. Dock verkar det nu som om en garum-liknande sås har blivit mode igen bland gastronomer, på grund av dess umami-effekt. Här kan du köpa en modern version av garum: https://www.salazonesgarre.com/salazones-y-ahumados/producto-detalle/salsa-garum-bote-100g/41/esp.html – så kan du testa själv.

Utgrävningarna av Ciudad de Suel ser ut att sträcka sig över hela sluttningen nedanför borgen ner mot till havet. Gällande borgen hade den varit trevlig att se, eftersom den är mycket gammal och byggdes av morerna på deras tid. Nu för tiden används den dock till kulturella ändamål och konserter, och det är ju fantastiskt.

Nu tar stadsvandringen mig vidare helt upp till motorvägen, och i några hundra meter måste jag gå på en smal trottoar samtidigt som bilarna susar förbi. Men snart är jag nere vid floden igen och kan nu njuta av en underbar vandring upp längs den. Här vid flodens kanter har det anlagts en park med en hel del saker som man kan roa sig med som pingisbord, lekplats, skatepark och klätterställningar, så att man tar hänsyn till människors lekfullhet och träningsbehov.

Vägen längs floden är den bästa delen av hela vandringen. Snart kommer jag fram till en rolig bro i flera färger, som leder över till andra sidan floden. Härifrån har man en magnifik utsikt över borgen och havet.

Härifrån för stadsvandringen bort från floden och in till stan igen. Längs den planerade stadsvandringen kommer man förbi en rolig fantasilekpark ”Parque de la Fantasía”, där man hittar flera olika statyer av kända barnbokskaraktärer, som Råttfångaren från Hameln, Mästerkatten i stövlar, Tre små grisar och så finns det en stor lekplats och ett stort lekskepp.

Nu har man kommit in till stan, och jag är spänd på att se Fuengirolas, för mig, nya kommunhus, eftersom jag minns det gamla, som var en trevlig och mysig byggnad. Men här måste jag erkänna att jag blir besviken – det nya kommunhuset ser inte ut att vara mer än en stor, skrymmande låda. Men, men, man kan ju inte lyckas alla gånger. Det gamla kommunhuset har byggts om till hotell.

Precis bakom det nya kommunhuset ligger Fuengirolas djurpark Bioparc, som är hem till en mängd djur som krokodiler, gorillor, tigrar, komodovaraner, schimpanser, lemurer, sengångare och många andra djur samt fåglar. Dessutom finns det ett stort akvarium samt en hel del information som man kan lära sig mycket av. Där kan man utan tveka spendera en heldag, och det går också att äta där, så det kan utan tvekan bli en spännande upplevelse av att besöka djurparken. Inträdet kostar 21 euro för pensionärer och barn 3–9 år (barn under 3 år går in gratis) och 28,50 för vuxna. Se: https://www.bioparcfuengirola.es/

Från kommunhuset styr jag nu stegen ner till den gamla stadskärnan, som ser ut precis som jag minns den, med mysiga gator och massor av affärer och barer. Stadens centrum utgörs fortfarande av kyrkotorget, och det är välskött och mysigt med massor av träd som bjuder på skön skugga. Ja, även restauranggatan Calle Moncayo, där det ligger restauranger i bottenvåningen av alla hus, finns fortfarande kvar och här ser det ut som det alltid har gjort.

Jag avslutar min stadsvandring ner mot Paseo Marítimo, och de 8 km som jag just promenerat har varit en fröjd. Fuengirola har i dagsläget fem stadsvandringar på kartan, och var och en av dem leder runt staden förbi intressanta sevärdheter som kyrkor, monument, parker, väggmålningar och en tjur. Vandringarna är runt 4–6 km. Den längsta är 8 km och det går längs stranden till Las Escaleras (trapporna) de Carvajal, som via en träkonstruktion från stranden leder upp till det bakomliggande bostadsområdet.

Vill man besöka Fuengirola och även övernatta här, och vill testa något annat än hotellen nere vid stranden, så finns det ett litet, charmigt boutiquehotell som heter Las Islas. Detta ligger uppe i bergen i stadsdelen Torreblanca, och där serverar restaurangen utsökt libanesisk mat i de härligaste omgivningarna. Där kostar ett dubbelrum inkl. frukost 350 euro för två nätter. Se: https://www.lasislas.info/