Sanne Larsen och Svend Falk Henriksen får ofta frågan om hur man uppfyller drömmen om en pilgrimsvandring. Hur börjar man, vad behöver man, när bör man gå, hur långt, mm?
I denna och de kommande nummer av En Sueco delar de två erfarna pilgrimerna med sig av sina erfarenheter och tips.
Sanne Larsen och Svend Falk Henriksen är 55 respektive 64 år och har haft en semesterbostad i Puerto Marina, i Benalmádena Costa, sedan 1999. De är rimligt bra insatta i spansk historia, konst och kultur samt talar spanska på grundläggande nivå.
Det hela började med en bilresa till norra Spanien i september 2010 under vilken de korsade Caminon flera gånger. Här avslöjade Sanne sin mångåriga dröm om att en dag gå vandringen och att hon hade läst en del om den. Svend bad Sanne om att undersöka saken vidare och så, efter ett par månader, var saken klar: ”Vi gör det!”.
I skrivande stund har den dagens beslut resulterat i följande vandringar:
León – Santiago, april 2011, Camino Francés
Sevilla – Mérida, februari 2012, Vía de la Plata
Tui – Santiago, april 2012, Camino Portugese
Alsace, vinrutten, juni 2012
Cómpeta Walking Festival, oktober 2013
Zamora – Gudiña, mars 2014, Vía de la Plata
Alsace, vinrutten juni 2014
León – Santiago, oktober 2014, Camino Francés
Tui – Santiago, juni 2015
Under hösten 2015 är följande vandring planerad: Roncesvalles – Burgos.
Vilken pilgrimsvandring?
”Vi vill rekommendera den mest kända caminorutten i Nordspanien, nämligen den från St. Jean Pied de Port i Frankrike, genom Nordspanien till Santiago de Compostela: Camino Francés. Den är ca 785-800 km lång (det råder en del oenigheter kring exakt distans). Man kan gå, cykla eller rida. Ca 95 % går.” Så inleder Sanne Larsen sin berättelse som ger er läsare möjlighet till att få ut så mycket mer av pilgrimslivet.
Det finns flera orsaker bakom att Camino Francés är bra: det finns bra övernattningsmöjligheter, mängder med barer, restauranger – både stora och små, längs hela rutten, och det är sällan mer än 4-6 km mellan dem. Många restauranger och barer har en trerätters pilgrimsmeny till 8-10 euro, men det kan lätt bli lite enformigt att välja dem då det alltid serveras samma sak: sallad, pommes frites med kyckling och frukt eller yoghurt samt vatten och vin. Man når hela tiden nya övernattningsmöjligheter och restauranger, då dessa utgör en bra intäktskälla för lokalbefolkningen. Eftersom denna rutt är så populär är det många människor på den och du är aldrig ensam. Därför behöver du inte vara rädd för att ge dig iväg ensam. Det finns alltid hjälp att få. Vi skrattade första gången vi såg en taxiskylt mitt ute i en skog. Men du vet aldrig när du kan komma att behöva en.
Lite historia
Pilgrimsvandringen till Santiago kallas även för Jakobsleden. Santiago betyder Sankt Jakob. Han var en av Jesus tolv lärljungar och ligger enligt legenden begravd i katedralen i Santiago de Compostela.
Jakobsleden följer inte någon bestämd led men det finns en del som anses vara av större betydelse än andra och dessa lockar också därför ett större antal pilgrimer.
Under medeltiden var resan till Sankt Jakobs grav mycket populär. Skalet från pilgrimsmusslan, som plockades upp på någon av stränderna längs vägen, blev ett bevis på att man hade gått pilgrimsvandringen. I dag hänger man också fast musselskalet på sin ryggsäck som ett bevis på att man är pilgrim. Musselskalet kan köpas överallt längs med hela rutten.
Leden längs den spanska nordkusten kallas i dag Nordleden (Camino del Norte).
När vi gick Caminon år 2011 märkte vi att varje liten stad var fallfärdig, det var igenväxta stenhus varpå taken och våningsplanen hade rasat ihop och var på väg ut genom dörren. Det var ett minne från inbördeskriget då man gjorde husen obeboeliga genom att slå in taken.
Om någon har läst Shirley McLaines bok ”Camino” eller Paulo Coelhos ”Pilgrimsresan” berättar bägge om den övergivna staden Foncebadón med de vilda hundarna. När vi kom dit för första gången hade en liten gnutta liv återvänt – och det fanns inga vilda hundar. När vi kom dit andra gången i oktober 2014 fanns det till och med tre härbergen (mycket primitiva). Det går alltså framåt även om mycket fortfarande står i ruiner. I andra småbyar hade ruinerna antingen rivits ned eller återuppbyggt med fina resultat.
Vi har bara stött på söta, lösa hundar och en enda primadonna-get.
Hur lång tid?
Räkna med gott om tid så att det inte blir en kapplöpning och så att det också finns tid över att uppleva de sevärdheter som finns längs med vägen.
Ta reda på hur många dagar du vill vandra och räkna sedan baklänges från Santiago. Beräkna ca 15-25 km per dag men börja långsamt. Det rekommenderas verkligen inte att man börjar med tre dagar á 25 km. Var uppmärksam på att tredje dagen alltid är den värsta. Typiskt är att man går 4-6 km i timmen, beroende på terräng och väder. Tempot är som regel högst under morgonen och förmiddagen.
Vi kan rekommendera att man går 14-16 dagar. Det innebär alltså att starten blir i León. Därifrån är det ca 310 km till Santiago de Compostela. Du använder en resdag i början och en i slutet och har därmed 12-14 vandringsdagar. Vi har gjort så att vi har tagit bussen ut ur León för att slippa gå igenom industriområdet, det är ganska trist. Är man fler kan det löna sig att ta en taxi, som i norra Spanien kostar ca 1 euro per km. När man har kommit ut ur León börjar ett vackert och varierande landskap. Det är en motpol till Meseta (högslätten mellan Burgos och León är ca 180 km, höjd ca 800-850 m) som är ganska platt och med rätt lite vegetation.
Vill man gå hela Caminon från St. Jean Pied de Port i Frankrike till Santiago bör man räkna med ca 35 vandringsdagar.
Det finns ingen regel för var man kan börja. Du kan börja vid din egen dörr om du vill. Dock ska du ha gått de sista 100 km till Santiago för att få ditt certifikat, så därför är det många som börjar sin vandring vid Sarria, därifrån är det 115 km till Santiago. Det innebär också att det är fler människor på denna sträcka vilket kan vara stressande. Här är det särskilt många skolklasser. Så behöver vi inte säga mer om det…
Vilken tid på året är bäst?
En del går under vintern när Caminon är nästan folktom. Värt att tänka på då är att inte allting är öppet.
Våren (från april) är en bra tid. Men när men kommer upp på höga höjder kan det vara mycket kallt. Undvik helgdagar, dvs. särskilt påsk och pingst när det verkligen är många som är ute på Caminon.
Sommaren är naturligtvis en skön tid men även mycket varm, och det är under denna tid på året som är mest populär att gå.
Hösten, från sista september och hela oktober, är nog den bästa tiden. Då är naturen uppvärmd och det är skönt även när du kommer upp på höjder som 500-900 m. Dock är det fortfarande många pilgrimer.
Men, men, vi ska komma ihåg att det regnar mycket i norra Spanien. Och det gäller under hela året. Man har tur om man slipper regn under sin vandring, dock lyckades vi med det.
Hur hittar man rätt?
Vandringslederna är välmärkta med gula pilar och musselskal. De kan vara målade på vägen, på stenar, träd, byggnader eller liknande och så finns det också många vägskyltar. I en del städer kan man hitta musselskal i de anlagda vägarna. Det finns mängder med böcker med beskrivningar av leden. Vi har köpt en Michelinguide men följer den inte slaviskt. Guiden delar upp leden i dagar och beskriver avstånden mellan städerna, höjdkurvor, övernattningsmöjligheter, transporter och butiker. Den kan köpa i kiosker, på bensinstationer och på platser som säljer pilgrimsutrustning samt souvenirer och den kostar för närvarande 6,50 euro. Denna guide tar inte mycket plats och väger bara 86 gram.
Det finns också mycket material på internet. Här kommer några sidor som vi har använt oss mycket av: www.mundicamino.com, som är en sida över alla pilgrimsleder i Spanien, och så sidan till den danska föreningen: www.santiagopilgrimme.dk, som vi också är medlemmar av. Genom den sidan köper vi våra pilgrimspass, märken till ryggsäcken, kläder m.m.
Vad är ett pilgrimspass?
Ett pilgrimspass är ett ”måste” för att vandra på pilgrimslederna.
Detta för att:
1) Det ger tillgång till att övernatta på härbergen.
2) Det bevisar vilken led man har vandrat.
3) Och det är bra om man vill ha det speciella beviset för sin vandring, Compostela, som utställs av pilgrimskontoret i Santiago de Compostela. Det är utformat på latin och utställs då man har varit på pilgrimsvandring av religiösa eller liknande (andliga) skäl.
Så kryssa i fältet ”religiösa skäl” på pilgrimskontoret om du vill ha ditt certifikat, även om det inte är det som ligger bakom din vandring. Vanligtvis ger man en frivillig donation på 2 euro.
Pilgrimspasset ”Credencial del Peregrino” på spanska, är bra att ha med sig redan när man börjar sin resa på hemmaplan.
Original passet utställs av katedralen i Santiago de Compostela och kan t ex köpas genom www.mundicamino.com
Detta ska fylla i:
Nombre del peregrino: Pilgrimens namn
D.N.I./Pasaporte: Ditt passnummer (inte personnummer)
Direccción: Din hemadress
Lugar de inicio de la peregrinación: Din startplats (t ex León)
a pie = till fots, en bicicleta = på cykel, a caballo = till häst – markera med ett X i fyrkanten.
Resten ska du låta bli att fylla i.
Man kan även köpa pilgrimspass på en del härbergen, i vissa kyrkor och på turistkontor längs pilgrimsvägarna.
Under vandringen ska man varje dag säkra sig minst en stämpel med datum. Dessa stämplar får man där man övernattar, i kurkor, på barer och liknande platser. Många gånger står stämpeln framme så att man själv kan stämpla sitt pass. Själva tycker vi att det är roligt att ha en stämpel från alla de platser där vi har ätit och sover och det blir lätt 3-4 stämplar om dagen.
En stämpel heter ”sello” och datum ”fecha”. De sista 100 km utanför Sankt Jakobs grav i katedralen i Santiago ska man ha två stämplar med datum per dag om man går eller rider. Cyklar man ska man börja med två stämplar per dag redan 200 km innan katedralen.
Om passet skulle bli fullt kan man köpa ett nytt längs sin vandring eller tejpa in ett par blanka sidor i sitt pass.
Nästa månad kan du läsa om övernattningsmöjligheter samt utrustning.
Av Sanne Larsen, supplerad av Svend Falk Henriksen
