Veteran på Costa del Sol - Gösta Lewin

För många kustsvenskar har Gösta Lewins konstutställningar blivit nästan lika mycket av en tradition som svenska högtider. 43 år i rad har han ställt ut sin konst på Costa del Sol och framför allt i Nueva Andalucía där han bott i 34 år.

"1966 köpte jag en lägenhet helt osedd i Nueva Andalucía och jag hade inte ens varit på kusten. Det blev starten på mitt nya liv och jag började måla på allvar, även om jag målat sedan barnsben," säger Gösta Lewin som i år fyller 90 år.
Och det är konsten vi förknippar med honom. Men hur många vet att Gösta Lewin har regisserat och klippt filmer och skrivit manus och böcker?
Innan han flyttade till Costa del Sol arbetade han under 50- och 60-talet inom filmbranschen, hade ett eget produktionsbolag och samarbetade under flera år med Svenska Filminstitutet.
"Under en period arbetade jag ihop med Ingmar Bergman och var med och klippte filmen `Sommaren med Monica`. Jag har gjort olika typer av filmer som industrifilmer, dokumentärer och skrivit manus och regisserat flera långfilmer."
Det var en hektisk period i hans liv som inte lämnade plats eller tid över för hans konstnärskap.
"Jag kom till ett avgörande i mitt liv och bestämde mig för att flytta till Spanien."

74 bilresor mellan Sverige och Spanien
Gösta har under nästan alla år han bott i Spanien tillbringat somrarna i Sverige då han tycker den spanska sommaren är för varm och han får ingenting gjort.
"74 gånger har jag kört mellan min ateljé i Östhammar och Costa del Sol och faktiskt helt prickfritt. Men numera tar jag flyget."
I år är det 44 år sedan han flyttade till Costa del Sol och mycket har förändrats under årens lopp.
"När jag kom hit var vi fyra svenskar som bodde i Nueva Andalucía. Idag är det svårt att föreställa sig hur det var här då. Vägarna var grusiga och gropiga och det fanns väldigt få bilar, men däremot många åsnor. Men det är också själva sättet att leva som förändrats. Tidigare var det på playan man träffades och hade sitt sociala liv."
En av de första midsommarfesterna på Costa del Sol skulle man fira på playan.
"Det var en av dåtidens researrangörer som bjöd på en riktig svensk midsommarfest."
Gösta skrattar gott åt minnet innan han fortsätter:
"Det är nog det kortaste midsommarfirande jag varit med om. Vid sjutiden på kvällen träffades vi på playan, och gick hem redan vid tio. Det var ju kolmörkt! Och inte alls någon ljus midsommarnatt. Researrangören tänkte svenskt men glömde bort att vi var i Spanien."

Puerto Banús – en grusig strand
Gösta Lewin har sålt över 1 000 tavlor och flera av dem är målade på stranden där Puerto Banús idag ligger.
"Då var det en grusig strand med några få fiskebåtar och det fanns inte mycket kultur här överhuvudtaget. Vid ett tillfälle fick jag tag på Jose Banús (grundaren till Puerto Banús) och beklagade mig att allt bara var barer. Det resulterade i att han erbjöd mig att ha en konstutställning, och det var väl en av de första på kusten. Att man inte hade någon erfarenhet av konstutställningar fick jag verkligen känna av för lokalen som jag skulle ställa ut i hade någon slags vinröd tapet med inslag av guld. Min första tanke var att måla om, men det gick inte. Så tyvärr kunde jag inte hänga mina tavlor på de väggarna."
På 60-talet fanns det inget postkontor i Nueva Andalucía men när ett kontor väl öppnade var det strikta regler som gällde, i varje fall till att börja med.
"Jag blev hejdad på gatan av en annan utlänning som var mer är frustrerad och bad om hjälp. Han hade precis varit på posten för att hämta sina första brev, men blev inte insläppt. Postmästaren släppte inte in någon i sina lokaler som var klädd i shorts. Man skulle vara ordentligt klädd och med det menades långbyxor och skjorta."

Den första strejken
I mitten på 70-talet fanns det en bar med stor uteservering där Gösta brukade passera på kvällsrundan med hunden och ta sig en liten copita. På baren pratade man mycket om vad som skulle hända när demokratin infördes. Men alla var överens om en sak, man skulle strejka.
"Det var mycket prat om den här strejken, den allra första. Man skulle visa sitt missnöje och kräva högre lön. Den första måndagen efter det att demokratin införts strejkade man på baren. Jag gick dit på måndagskvällen och då var det stor familjefest och fiesta. Stämningen var hög och alla bjöds på vin, man strejkade ju. Nästa dag gick jag dit igen och då arbetade man som vanligt. Men strejken då? Jo, man hade ju strejkat men fler festdagar hade man inte råd med."

En trilogi i två delar
Det finns en trilogi, fast bara i två delar, som är skriven av något så ovanligt som en katt. Det är Göstas katt Uffe som står bakom Solkatt och Lyx(s)katt. Den tredje som inte blev skriven hade namnet Demok(r)ati.
"Den första boken handlar om Nueva Andalucía och de första turisterna som kom hit. Den kom ut 1970. Sedan ändrades det enkla livet till en lyxigare och dyrare tillvaro med en ny typ av besökare. Och 1975 blev det Lyx(s)katt. Den tredje var tänkt att handla om demokratin och vad som hände därefter."
Men på den tiden var det inte så lätt att ge ut och trycka en bok i Andalusien och inte blev det enklare av att boken var skriven på svenska. På den första bokens framsida står det "En bonk au en katt om Nueva Andalucía".
"Så är det när man har en katt som inte kan stava," säger Gösta och skrattar när han visar boken. "Men vi fick kämpa med stavningen. Jag kunde få ett korrektur med 22 fel som jag rättade upp och sedan kom det i retur med 28 fel. Och så kunde vi hålla på. Men jag har i varje fall skrivet en "Bonk", vilken få andra har gjort."

Costa del Sol idag
"Det är lite Farsta över Costa del Sol idag, om man ska hårddra det. Vad jag menar är att det genuina, det sydländska, inte finns kvar. För att uppleva Spanien måste man resa i inlandet, men hur många gör det? Jag tycker synd om dem som kommer till kusten idag och tror att resten av landet ser ut så här."
I många av sina tavlor har Gösta fångat det andalusiska och spanska och även skrivit en hel del texter där han uttrycker sina upplevelser. Under 44 år hinner man uppleva mycket och hans konst är som en kavalkad över Andalusien.
"Säger jag glödfat är det få som vet vad jag menar. Det är inte många idag som har sett hur kvinnorna i de trånga gränderna stå och elda i sina små kärl för att få kolen att glöda. Sedan tog man glödfatet och satte det under matbordet i en särskild ställning och så drog man ner den tjocka bordsduken som räckte ner till golvet. För att värma sig satt man vid bordet och njöt av kolens värme. Den tjocka duken la man i knät, ungefär som en filt, och var det riktigt kallt körde man händerna under bordet för att värma dem. Det var den tidens värmeelement".
Idag bor Gösta och hans fru Soili, som också är konstnär, i Estepona. Även om Gösta målar mindre i dag ser vi framemot hans nästa konstutställning.

"På baren pratade man mycket om vad som skulle hända när demokratin infördes. Men alla var överens om en sak, man skulle strejka."

"Postmästaren släppte inte in någon i sina lokaler som var klädd i shorts. Man skulle vara ordentligt klädd och med det menades långbyxor och skjorta."

BILDER
100 – 4915 Gösta och Soili Lewin på en av Göstas många utställningar under 70-talet.

100 – 4918