Dela

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
Dela på email


Den iberiska krigaren
Denna staty på endast 7,3 cm föreställer en iberisk krigare från Bastida. Den utgör ett fynd från Moixent i Valenciaregionen.
Ättlingar till Noa. Berber från Nordafrika. Immigranter från Kaukasus. Gör en gissning här.

Genom historien har Spanien och hela den Iberiska halvön som känt invaderats av det ena folkslaget efter det andra. Bland dem som vi känner till finns fenicierna, grekerna och kartagerna, romare, vandaler, goter och naturligtvist morer och genom åren, århundradena och årtusendena övertar de makten efter varandra.
Dessa har alla satt sin prägel och sina spår på halvön. De har efterlämnat kulturella avtryck och okända mängder DNA som bidragit till att skapa dagens spanjorer.
Men redan innan det, dock efter de gamla hederliga neandertalarna, fanns det människor här. Dessa verkar dock ha blivit nedtystade, eller kanske överröstade av historien.
De är kända som iberer.

De första människorna, alltså homo sapiens, sägs ha bott på den iberiska halvön omkring år 40 000 – 35 000 f.Kr. De första historiska källorna, som härstammar från långt senare, omkring det 5:e århundradet f.Kr. och som noterades av de gamla grekerna, beskriver människorna som barbarer med underliga seder och blodiga ritualer. De sägs att de bodde på bergstopparna, omgivna av stenmurar med strategisk utsikt över dalarna och floderna, eller havet.
Men varifrån kommer de?

Efter syndafloden
Tubal, son av Jafet, som var son av Noa – ja, han med arken och världens alla djurarter – kom till den iberiska halvön 142 år efter syndafloden och grundlade Tarragona. Så lyder i alla fall i den katalanska versionen av historien, som även säger att floden Ebro har fått sitt namn efter Tubals son, Iber.
Men så finns det ju många historier om denne Noa, hans ark och hans efterkommande.
Det är ju ingen som vet när syndafloden härjade jorden eller om det någonsin inträffade. Inte heller vet man varifrån denne Noa kom, om han över huvudtaget har existerat, så ett par faktorer saknas i denna hypotes, varför vi får söka på andra platser för att klura ut vilka dessa iberer är.

Hållbara och motsägelsefulla teorier
En av de mer hållbara teorierna visar på att ibererna kom hit från Nordafrika, vilket skulle innebära att de är ättlingar till berberna. Det låter ju direkt som en plausibel hypotes. Bl.a. pekar arkeologiska fynd på likheterna mellan keramiken här och där, men det kan ju också komma av att ibererna reste dit, härifrån Iberia.
En annan teori pekar på att ibererna, som enligt uppgifter var mörkhåriga och ganska satta, härstammade från Lill-Asien eller Kaukasus, bl.a. från det som idag är Georgien och Armenien. Där har man nämligen funnit grottmålningar som liknar dem här i Spanien, närmare bestämt dem i Altamira, samt liknande bosättningar. Baskerna, som självklart och som alltid har en helt annan historia, sägs även de komma från Kaukasus, men från en annan stam, hävdar forskare.
Utöver det kallade de gamla grekerna det antika georgiska kungariket Kartli för Iberia, numera känt som det kaukasiska Iberia eller östra Iberia, för att särskilja dem två. Men om de grekiska skildrarna har en djupare mening med detta eller om det är en av dessa oförklarliga lingvistiska förväxlingar, det vet vi inte ännu.
DNA-prover har ännu inte funnit stöd för varken den ena teorin eller den andra.

Bönder och krigare
Vad vi dock vet är att ibererna var bönder, som hade grisar, kor och andra djur. Vi kan ju gissa att de även fångade fisk då de bodde i närheten av floder och det som idag är Spaniens Medelhavskust.
Som många andra folkslag dyrkade de solen, månen och olika stjärnor. Eftersom det ju handlar om en period på åtskilliga årtusenden skedde det även en evolution och ibererna lärde sig olika former av hantverk, de skapade keramik, redskap och verktyg.
Det iberiska språket och skrivspråket varierade mellan olika stammar och det kan vi se idag tack vare arkeologiska fynd med skrifter, som liknar ett mellanting mellan runor och hieroglyfer. En hypotes lyder att baskiska är ett iberiskt språk som har överlevt tiden och att det skulle finna ett släktskap mellan enskilda georgiska och baskiska ord, men även det ifrågasätts allvarligt av en del språkforskare.
Ibererna hade hästar, de red samt använda pil och båge och senare använde de även spjut och ett böjt svärd kallat falcata, som kom att efterliknas av romarna. De hade arméer och de olika stammarna krigade lystet med varandra och det är ju alltid ett tecken på en mer avancerad civilisation.

Kelterna och ibererna
Vid en tidspunkt i historien, omkring år 900 och 700 f.Kr. kom kelterna till halvön. De bosatte sig i de norra och västra områdena, bl.a. Galicien, medan ibererna höll sig till de södra och östra delarna. En del menar att kelterna från den Iberiska halvön faktiskt är förfäder till de irländska och skotska kelterna, men denna teori är tveksam.
Hur som helst kallade romarna dem för galler och de sammanstötte med ibererna. Efter okänt antal år tröttnade dock de två folkslagen på att strida mot varandra och började istället umgås under mer fredliga former. Dessutom gifte de sig med varandra, eller någonting liknande. En del menar att detta påstående är mer än gissning, men hur det än är så uppstår ett folkslag som vi känner som keltiberer, vars språk kallades för keltiberiska.
De två folkslagen, som blev till tre, dominerade halvön ända fram tills det att de tidigare nämnda folkslagen anländer. De första av dem handlade dock med de lokala, några av dem slog sig ned, men det var romarna som först försökte sig på att erövra halvön. Under flera år var de på väg att knäcka ibererna, kelterna och keltibererna, men tillslut omringade de istället byarna och svälte ut invånarna.
Därmed försvann en tusenårig gammal kultur, inklusive det iberiska språket vilket man vet ännu mindre om än det iberiska folkets ursprung.

Iberiska stammar
Ibererna var enligt de gamla grekerna och romarna, som Hecataeus, Avienus och Herodotus ett folk som bodde längst Iberiahalvöns södra och östliga kuster.

Airenosi, Ausetani, Bastetani, Bastuli, Bergistani, Ceretani, Elisices, Iacetani, Ilergetes, Oretani, Sordones och Turdetani, samt även Castellani, var några av de stammar eller folkgrupper som nämns i tidiga grekiska och romerska skrifter.

Namnen stavas lite olika samt det råder osäkerhet kring var dessa folkslag var bosatta.
Troligtvis har de också bott på Balearerna, i alla fall på Menorca, var man, som bilden visar, fortfarande kan se rester av bebyggelse som Torres d’en Guames, som ska har varit bebott omkring år 1 500 f.Kr.

Neandertalare och sapiens
Forskare vid Centro de Investigación de Altamira i Kantabrien har just bekräftat att några av grottmålningarna i Altamira är över 40 000 år gamla, vilket gör dem äldre än målningarna i Chauvet och Lascaux i Frankrike.
Det är osäkert om det är neandertalare eller homo sapiens som har målat dessa grottväggar.
En del tyder dock på att det var våra förfäder. Samtidigt har andra forskare vid Altamira nu avslutat en långvarig undersökning för att utgöra när neandertalarna försvann och homo sapiens ankom den iberiska halvön.
Tester från olika arkeologiska fynd i Asturien, Kantabrien, Baskien, Aragonien och Katalonien har varit under lupp liksom kol 14-analyser i Holland och Storbritannien. Resultatet lyder bl.a. att de sista neandertalarna befann sig i området för 42 000 – 43 000 år sedan och därför, menar forskarna, att samexistensen mellan de två arterna har varit mycket kortvarig.

Damen från Elche
I det iberiska samhället var även kvinnor både krigare och präster och just denna dam, kallad La Dama de Elche eller d’Eix, är just präst. Figuren härstammar från omkring år 300 f.Kr. och är gjord i kalksten.

Av Jette Christiansen

Dela

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
Dela på email

Kanske gillar du även

SUECO

PLUS+

SPARa 20%

00
Dagar
00
Timer
00
Minuter
00
Sekunder

Spara 20% på ditt första år med SuecoPlus+

Använd koden:

plus2021

Sök på En Sueco