Kära läsare december 2012

Dela

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
Dela på email

Förhoppningsvis råder det inga tvivel om att vi lever i en förändringarnas tid. En del filosofer menar i alla fall att det kommer att ske en stor förändring senare denna månad – nämligen den 21 december. Det rådet nämligen gissningar om att Jorden, som vi känner den, kommer att gå under. Hmm… Jag tror, jag håller mig till, att förändringarna kommer att bidra till att stötta oss i utvecklingen över en längre period. Själv tycker jag att det är mycket spännande. Förargligt är dock att många inte bryr sig om förändringar – speciellt inte om förändringarna ser ut att hota deras situation. De försöker klamra sig fast vid det förflutna – eller nutiden, om man vill – i vanor och traditioner, som egentligen inte har något annat syfte än att vara minnen, som vi förhoppningsvis har lärt oss någonting av. Kunskap som vi kan använda, som kan leda till visdom och som kan bidra till att leda oss framåt. För några år sedan innebar förändringar i samhället att vi tvingades att säga adjö till några kollegor. Det var en svår tid och en stor utmaning varje gång jag tvingades kalla in en person för att berätta att dennes tid i företaget nått sitt slut. Jag visste mycket väl att jag då förändrade deras liv, plötsligt. Det gjorde ont, men det var nödvändigt för att säkra företagets och dess kvarvarande medarbetares framtid. Då uppsägningsvågen var över och sparinsatserna satta i system, gav jag dem alla ett exemplar av boken Vem snodde osten? av Spencer Johnson. Ostboken presenterar en härlig metafor om förmågan att anpassa sig till framtiden, om viljan till att förändras och om problemlösning, och så ställer den den mest fantastiska frågan: ”Vad skulle du göra om du inte var rädd?” Den låter vi hänga i luften ett ögonblick… Tänk över det! Att analysera sig själv och sina svagheter är mycket svårt för de flesta. Men frågan om vad man skulle göra annorlunda, om man inte var så rädd, hjälper en lång bit på väg. Efter en tid bad en medarbetare om att få en pratstund med mig. Hon ville berätta för mig att hon tyckte att jag hade klarat av den svåra krissituationen riktigt bra. Det är den största ros jag någonsin har fått. Jag är oerhört tacksam, och använder den när jag är rädd för att göra saker som jag vet att jag måste göra i förändringarnas namn.
Slutligen får ni lite kvantteori. Dels då det är av den sorten som jag arbetar med nu för tiden och dels för att det hjälper till att sätta förändring i perspektiv: Inom loppet av ett år byts 98 % av atomerna i våra kroppar ut mot nya atomer, men trots det är vi eviga väsen. Vi lever i ett hav av konstant förändring. Vi är symfonier av ljus, av pyttesmå energipartiklar. Det finns ingenting som är solitt i oss, vår omgivning eller vår planet. Allting förändras hela tiden. Och allt som gör motstånd mot denna konstanta förändring skapar problem – ofta manifesterat i form av sjukdom.
Så gå vidare! Förändring sker hela tiden – oavsett om vi vill se det eller inte.

Riktigt god jul!

Helle Espensen

Av Helle Espensen

Dela

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
Dela på email

Kanske gillar du även

SUECO

PLUS+

SPARa 20%

00
Dagar
00
Timer
00
Minuter
00
Sekunder

Spara 20% på ditt första år med SuecoPlus+

Använd koden:

plus2021

Sök på En Sueco