Kära läsare maj 2013

Dela

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
Dela på email

Ibland upptäcker man hur enormt härliga och okomplicerade saker och ting egentligen kan vara när man för en stund slutar bry sig om vad andra människor tycker och tänker. Detta upplevde jag själv för inte så länge sedan.
För många människor betyder ”andras” åsikter väldigt mycket. Vem känner inte igen känslan av att vilja säga nej till någon/något men så gör man det i alla fall, för att man vet att folk förväntar sig det, eller för att man känner en press till att göra det. Ibland kan det också vara för att ”den fina flickan” där inne vill att alla ska tycka om henne. Och vem känner inte igen känslan av motstånd, sådär alldeles ned i tårna, när man gör någonting som man i själva verket inte vill? Jag gör det, och trots det kan jag emellanåt fortfarande ha svårt att följa mitt hjärta och göra det jag känner för när andra förväntar sig någonting annat av mig.
För ett tag sedan var det planerat att jag skulle träffa fem väninnor från skoltiden. Vi skulle spendera en helg tillsammans, prata om gamla minnen, uppdatera dagsläget och bara ha det bra. Några ville ut på stan och festa hela natten medan andra föredrog att gå och lägga sig tidigt för att vara pigga morgonen efter och ta en löprunda i skogen. Det i sig behöver ju inte betyda så mycket, utöver att jag hörde till gruppen som helst ville gå och lägga sig efter middagen, men jag kände dock en viss press från dem som gärna ville gå ut. Var jag inte gammal och tråkig om jag inte gick ut?
Jag erkänner att jag diskuterade saken med mig själv – i själva verket kanske pressen kom från mig själv?
Denna gång vann mitt hjärta den inre kampen och när jag följande morgon satt och läste i fönstret med en kopp kaffe efter en löprunda i skogan och ett efterföljande bad fick jag klart för mig vad jag hade gjort. Jag var på strålande humör och redo att fånga dagen till 100 %. Jag hade nämligen inte bara sagt nej till andra utan i själva verket hade jag också sagt ja till mig själv.
Att kunna säga ja och nej till andra är naturligtvist viktigt, men att säga ja till sig själv är alltså någonting alldeles speciellt, och så blir man på bra humör av det.
Testa!

Njut av din dag!

Helle Espensen

Av Helle Espensen

Dela

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
Dela på email

Kanske gillar du även

Sök på En Sueco