La Sueca – dags att vakna

En sak som har etsat sig fast i mina tankar från sommaren är en händelse som inträffade första veckan i juli. En butiksinnehavare dog. Han satt av någon anledning fast i en bildörr, meningarna om hur går isär. Han släpades efter bilen ett hundratal meter. Kanske hade han en familj som fram till den dagen var lycklig. Nu får barnen (jag förmodar att han hade barn) växa upp med enbart ett minne av sin far.
Det var en onödig död. Om människor skulle ha lite vett och tänka efter före skulle den omtalade butiksinnehavaren fortfarande idag vrida om nyckeln i dörren till sitt hem efter varje lång arbetsdag. Hans barn skulle ha en far att krama och som kunde läsa godnattsagor vid läggdags. Om ungdomar skulle få lära sig hut och hyfs samt ställa sakers värden mot varandra så skulle butiksinnehavaren en dag blivit gammal och skröplig, med barnbarn springandes kring honom under familjehögtider.
Det var den 6 juli som två unga vuxna gick in i en butik med intentionen att stjäla en flaska sprit. De unga sägs ha varit på en så kallad ”botellón” (unga som samlas på allmän plats och dricker sig berusade) när spriten tagit slut, men de ville inte sluta dricka. Kort och gott beslutade de sig för att stjäla. Stöldförsöket upptäcktes av butiksinnehavaren som gjorde vad alla butiksinnehavare skulle gjort – försökte stoppa de två unga männen. För att slippa undan situationen slog en av männen butiksinnehavaren i huvudet med flaskan och sprang sedan ut till en väntande bil, vari det ska ha suttit två yngre kvinnor och ytterligare en ung man. Vad som sedan hände finns det olika vittnesmål om men faktum är att butiksinnehavaren släpades efter bilen medan den kvinnliga föraren tryckte gasen i botten. Jag vill inte tänka på vilken smärta butiksinnehavaren genomled medan han drogs mot asfalten… Följande dag avled han av skadorna, trots ihärdig akutvård.
Hur kan någonting sådant hända? Var är människors omdöme? Vad är det för samhälle våra barn och ungdomar växer upp i? Var är civilkuraget? Finns det verkligen inte någon som har ryggrad nog att säga: ”Stopp nu räcker det!”? Det är skrämmande hur fega människor är. För det är just feghet det handlar om då man inte ingriper. Speciellt i detta fall då det fanns flertalet vittnen. Samtidigt är det skrämmande hur människor runt omkring oss är kapabla till att överhuvudtaget slå någon i huvudet, än mer låta någon släpas efter en bil. Var finns föräldrarna, uppfostran och gränserna? Kanske än mer – var finns kärleken och tiden för och av våra familjemedlemmar och medmänniskor, vilket skapar medmänskliga gränser och värderingar?
Jag hade en gång turen att träffa en vardagshjälte. Ingen egentligen stor grej, men mycket ovanlig. Jag satt i kassan på Ica strax innan nyår när jag såg en man gå mot utgången med en påse i handen och en väska på ryggen utan att stanna till vid någon kassa. Jag kallade på honom och bad honom att visa sin väska och påse, för jag fick en sådan där intuition om att någonting inte stämde. Han tog sats, jag var på benen på nolltid. Han hade ett försprång. Jag knappade in. Jag kommer fortfarande ihåg att han doftade av en Armani-parfym, så nära kom jag. Men jag är kortdistansare. Efter några hundra meter blev avståndet längre och dessutom var det uppförsbacke. Jag gav upp. Så hände det som inte händer. En kille kom gående och såg det hela. Han sträckte ut armen och lyckades få fatt på och hålla fast den flyende tills jag kom ikapp, han till och med frågade om jag ville ha hjälp med att ta tillbaka tjuven till butiken, så jag kunde ringa polisen. Jag var så adrenalinstinn att jag lät honom gå, efter att jag stirrat honom i ögonen och sagt att han aldrig skulle sätta sin fot i butiken igen. Kvar stod jag med en ryggsäck och en plastkasse, fullproppade med färsk oxfilé. 1-0 till mig.
Men det är inte det som jag minns mest. Istället är det känslan av att någon faktiskt ställde upp. Att någon gjorde någonting osjälviskt. Att möta en person som handlade medmänskligt, med civilkurage vill jag säga. En person som vuxit upp med rätt värderingar. En vardagshjälte.
Tänk om bara en sådan själ hade funnits utanför den idag avlidne butiksinnehavarens affär i början av juli. Tänk om de unga hade guidats i livet och förstått bättre än att stå på gatan och bli fulla och dessutom stjäla. Tänk om de unga vuxna hade haft vett nog att värdera ett liv högre än en flaska sprit. Då hade barnen till butiksinnehavaren haft en pappa som kunde följa dem till skolan nu till hösten.