Att få barn är för många ett stort steg i livet. Många skapar sig en bild om föräldraskapet, vad som bör tänkas på, aktiviteter för barn i olika åldrar, läkarbesök, förkola, skola – bara ett sandkorn av vad föräldralivet innebär. Många har också en bild av föräldraskap i Sverige och kanske förväntar sig att det ska fungera likadant i Spanien, men inte helt förvånande skiljer det sig. Ett exempel är förskolor, som En Sueco skrev om i november. Ett annat är ålder för läkarkontroller och vaccinationer – för tillfället diskuteras förövrigt nödvändigheten av utvalda vaccinationer och föräldrar rekommenderas följa informationen från sin pediatriker. (Dessutom kräver en del rekommenderade vaccinationer egenbetaling.) Ett tredje är omgivningens syn på barnen, vilka ofta möts med leenden och sällan undanbedes i sociala sammanhang.
Hur är det att vara förälder på Costa del Sol? En Sueco har träffat tre föräldrar som ger sin bild av vardagen.
Familjelogistik
Jessica Holmberg bor på Costa del Sol sedan ett år tillbaka med sin man och parets två döttrar, 11 resp. 15 år. När hon jämför med Sverige, där familjen bodde utanför Malmö, har hon uppmärksammat att hon nu träffar fler föräldrar till barnens kompisar.
”I det spanska samhället lämnas och hämtas barnen från skola och fritidsaktiviteter av sina föräldrar. Det blir en naturlig träffpunkt och ofta tar vi en fika tillsammans efter lämning”, förklarar Jessica och fortsätter: ”I Sverige vinkade barnen ’hej då’ när de cyklade till kompisar eller aktiviteter, och så kom de hemcyklande lite senare.”
Ett annorlunda samhälle
Familjelivet i Spanien kräver en hel del planerande berättar Jessica, med skjutsande överallt av den enkla anledningen att hon inte släpper iväg barnen ensamma, även om hennes äldsta dotter får besöka det närmaste shoppingcentret själv.
”Samhället på Costa del Sol är helt enkelt uppbyggt så, här släpps inte barnen iväg själva. Det kanske inte är farligare än i Sverige, men man gör det inte. Måhända är det mer tidskrävande men ger ändå oss som familj mer tid tillsammans och vi gör mer tillsammans, varför vi också har bättre kontakt med varandra nu”, ler hon.
Vardagsfaror
Annica Sundström bor tillsammans med sin sambo och 4-åriga son på kusten, sonen föddes här, och hon bekräftar Jessicas beskrivning av familjelogistiken:
”Min son går inte till grannen utan att vi följer honom, medan det i Sverige nog är betydligt vanligare att barnen springer runt i grannskapet. Men inte här. Föräldrar har mer uppsikt och barnen kan inte heller enkelt springa in till varandra när villorna omges av höga murar.”
Även Pelle Lundborg håller med. Han bor sedan många år tillbaka på kusten med sin fru och har två pojkar – en 4-åring och en 4 månaders. Han nämner ytterligare två faktorer till att föräldrar sällan släpper iväg sina barn på egen hand:
”Det finns så många faror i trafiken och barnen har ju inte utvecklat förmågan att se dem. Bland annat kör många dåligt och det är inte ovanligt att människor inte följer hastighetsbegränsningarna.” Pelle funderar lite varefter han även nämner den omedelbara faran utanför nästan varje husdörr – poolen – så vaksamhet både hemma och ute på stan är ett måste.
Bra vårdsystem
Båda Pelles söner är födda på kusten och han tycker att livet som förälder varit bra såhär långt:
”Jag har ingenting att klaga på. Vården är bra och då har vi erfarenhet av både det offentliga och det privata. Min uppfattning är faktiskt att många av de bästa pediatrikerna arbetar inom det offentliga, vilket nog beror på att de bästa nog inte drivs av att tjäna pengar, utan av att finnas till för sina patienter”. En uppfattning som delas av både Jessica och Annica. Annica nämner dock att hon saknar en sjukvårdsrådgivning per telefon, men tillägger att hon har tecknat en privat sjukförsäkring med hembesök vid behov.
Lätt socialt liv
De tre föräldrar som En Sueco träffat denna månad säger alla att Costa del Sols klimat bidrar till ett socialt liv. Annica och Pelle är överens om att aktivitetsutbudet för de små är stort, och att det förutom bra lekplatser, med trevliga caféer, finns fina parker och djurparker, samt även allmänna simbassänger, simskolor, fotbollskolor m.m. Pelle och hans familj brukar dessutom spendera fina lördagar på stranden och alltid är det fler som de känner som ansluter sig, och stranden blir så en naturlig mötesplats.
För tonåringar verkar utbudet dock vara knappare och Jessica säger sig ha svårt att hitta aktiviteter som inte kostar, och ofta handlar det om ansenliga summor.
Hänsyn till både barn och äldre
Förutom aktiviteter säger sig Annica ha uppmärksammat att hon i Spanien, tillskillnad från Sverige, inte behöver försvara att hennes son är ensambarn. Dessutom betonar hon att hon trivs med den spanska traditionen att umgås över generationsgränserna:
”Jag upplever att barn är välkomna överallt, mycket mer än i Sverige. Här börjar till och med tonåringar, även killar, leka med min son. Jag tycker mig se att folk i allmänhet tar mer hänsyn, även till äldre. Människor hjälper varandra, någonting jag önskar att min son får med sig i livet”.
Därefter tillägger Annica att hon uppfattar att det spanska samhället bygger på närvarande familj, och att många familjer runtomkring henne får hjälp av mor- och farföräldrarna då det gäller både hämtning och lämning samt barnpassning.
Osäker framtid?
Ingen av de tillfrågade oroar sig direkt för sina barns framtid och även om Jessica är tveksam till studie- och arbetsutbudet på Costa del Sol tror hon att livet här gynnar hennes döttrar med mycket familjetid samt rent språkmässigt och kulturellt, och även då de får erfarenheten av att bo i ett annat land.
”Min föräldraroll är att ge barnen den bästa starten i livet, sedan är det de själva som väljer vägen”, säger Pelle.
De föräldrarna som En Sueco träffat denna månad har alla valt att ha sina barn i icke-spanska skolor. Annicas son går visserligen i spansk förskola, men dess filosofi skiljer sig starkt från den traditionella spanska och barnens lek värderas högt i lärandesyfte. Men hon säger att det blir internationell skola eller Svenska skolan när hennes son blir äldre.
Pelle Lundborg tror att uppfattningen av det samhälle man bor i, oavsett om man har barn eller inte, beror på ens egen inställning till det och att det då inte spelar någon roll var man är född eller var man bor.
Jessica Holmberg är inte främmande inför tanken att döttrarna flyttar till andra länder när det är dags för eftergymnasiala studier och arbete.
Annica Sundström trivs med familjens liv på Costa del Sol. Dock saknar hon hemspråk i skolan och säger sig tro att både barnbidrag och VAB (vård av sjukt barn) skulle vara välkomna inslag i den spanska vardagen, speciellt under rådande svåra ekonomiska klimat.
