Farväl till den röda finansmannen

 

 

Stora ambitioner, hårt arbete och flit har varit de tre mest betydande elementen bakom framgångssagan Banco Santander, som bara var en liten oklanderlig provinsbank när Emilio Botín övertog den efter sin far och gjorde den till Europas samt en av världens största banker.

 

Revolutionerade bankvärlden
Det var en ambitiös och målinriktad Emilio Botín som 1986 satt sig vid bordsänden under Banco Santanders styrelsemöte. Under nästan 30 år hade han suttit med vid bordet men i en mycket tyst och återhållsam roll, som pojken som inte var van att säga emot sin far, som var styrelseordförande. Lugn och återhållsam är också en mycket passande beskrivning av Banco Santanders dåvarande roll i den spanska finansvärlden. Det var en liten provinsbank som var milsvidder från att kunna gå till bords med de stora bankerna i Madrid och Barcelona. Men Botín led inte av mindervärdeskomplex. Han utnyttjade ett hål i skattelagen och lanserade nya sorters konton som gav kunderna attraktiva skatteavdrag. Han introducerade även nya sorters hypotekslån och en del nya högräntekonton, som gav banken nya kunder på allvar – och kapital i mängder, som skulle investeras. Botín hade nämligen en tydlig plan för hur han skulle expandera och revolutionera bankvärlden.

Bankkrisen i Spanien på 90-talet fick konkurrenten Banesto på hal is. Det var exakt vad Botín hade väntat på och han stod redo med ett köpebud. Strax efter gick han ihop med Banco Central Hispano från Madrid och så hade den lilla provinsbanken från Santander plötsligt blivit en av de stora pojkarna i den spanska finansvärlden. Emilio Botín förstod sig på att köpa rätt och billigt vilket visades med uppköpet av Banesto. Och på samma sätt förstod han när tiden var rätt för att slå sig ihop med den rätta banken. Han var expert på att effektivisera sin bank och få ett plus ett till att bli tre. En del har sagt att han har varit lite för smart men både konkurrenternas och skattemyndigheternas anklagelser mot honom om att sälja olagliga investeringsprodukter samt att ge olagliga skatteavdrag underkändes av domstolen. Likaså fick han snabbt ut kastanjerna ur elden när det uppdagades att han, tillsammans med sin bror, hade ett hemligt konto i Schweiz med 2 miljarder euro. Botín kunde nämligen, till skillnad från andra framträdande personer i samma situation, övertyga pressen och folket om att det var ett familjearv och att han gladeligen hade betalat tio procent i skatt för att få amnesti.

 

Ut i den stora världen
Samtidigt som Banco Santander växte i Spanien såddes de första fröna i den stora omvärlden. Banken ingick strategiska allianser och köpte aktier i utländska banker som Banco San Paolo (Italien), Royal Bank of Scotland, First Union och Abbey National. Genom Banco Santanders inträde i dessa banker ökade värdet på aktierna så drastiskt att Botín & Co. hade likviditet till att fortsätta den stora expansionen. På så sätt kunde Banco Santander även satsa stort i Sydamerika, redan på 90-talet, där banken hörde till de allra största i speciellt Brasilien, Chile, Venezuela och Mexico. Emilio Botín visste vikten av att alliera sig och köpa aktier i de rätta bankerna, i de rätta länderna, i rätt tid. Det skapade tillväxt och arbetsplatser och Emilio Botín byggde upp en av Spaniens största, privata förmögenheter. Genom sina uppköp, fusioner och strategiska allianser revolutionerade han Banco Santander och den finansiella världen, för innan han började 1986 var dessa element helt okända i den spanska bankvärlden.

 

Botín såg rött
Under en grå, lite dimmig dag 1986 tog den nyutnämnda bankdirektören en promenad längs kusten i sin nordspanska hemstad Santander. Botín fick lov att fråga en förbipasserande om vägen och denne gav en röd butiksvägg som referenspunkt så att Botín kunde hitta fram. Den röda fasaden syntes tydligt även om det var dimmigt. Vid årsskiftet, några månader senare, fick samtliga Banco Santander-filialer nya fasader samt allt med bankens namn och logotyp byttes ut. För Emilio Botíns bank skulle synas. Tydligt – och överallt. Den ljusgröna färgen som dittills hade varit bankens färg dög inte längre. Nu skulle allting vara knallrött. Och det gällde även kläderna. Alla medarbetare skulle bära röd slips och Botín själv, som inte var en bältesman, bar röda hängslen. ”Det skadar inte att man syns. Speciellt när man har någonting bra att bjuda på”, sa Botín humoristiskt för ett par år sedan, när han iklädd en röd kavaj presenterade årsresultaten för aktieinnehavarna.
Tillsvidare passar den röda logotypen onekligen bra ihop med Ferraris röda Formel 1-bilar. Emilio Botín har investerat sjuhöga summor i att få den spanska Formel 1-föraren Fernando Alonso till Ferrari, och på att få Banco Santanders logotyp på de snabba bilarna. Och det har varit värt pengarna för den globala medvetenheten om Banco Santander har nästan femdubblats sedan samarbetet började, speciellt i Sydamerika, England och Asien. Emilio Botín har alltid investerat stor inom sport, men han har bara velat göra affärer med de allra bästa. Således var Banco Santander sponsor för golfspelaren Seve Ballesteros, som för övrigt var hans svärson under dennes storhetstid. Det samma gällde när Banesto under 90-talet gav namn till cykellaget med Miguel Indurain. Idag läggs alltså krutet på Fernando Alonso.

 

Kvinna vid rodret
Emilio Botíns begravning präglades av en massiv församling av ledande politiker, affärsfolk, världspress samt hans stora familj, däribland den äldsta av hans sex barn, dottern Ana Patricia Botín, som nu står redo till att ta över efter sin far. Hon är 54 år och har sedan hon var 21 år arbetat inom den finansiella sektorn. Hon är historiens första kvinnliga bankdirektör i Spanien och endast tiden kan utvisa huruvida hon kommer att klara sig i den fortsatt mansdominerande världen. Dock finns det tecken på att hon inte lider av några komplex samt att hon är gjord av samma material som sin far. ”Ni kommer nog att höra ifrån mig. Jag är inte rädd för att gå min egen, nya väg”, är hennes hittills enda ord till pressen.
Från sitt kontor i Santander kan hon se ut över den nya teatern och multikulturcentret Centro Botín, som vackert pryder kustlinjen i den nordspanska staden. Det blev den sista gåvan från Emilio Botín till sin stad.

 

Även farväl till herr El Corte Inglés
I september tog det spanska näringslivet även avsked från direktören och frontfiguren för varuhuskedjan El Corte Inglés. Isidoro Álvarez blev, liksom Emilio Botín, 79 år gammal och dog av sviterna efter luftvägsproblem. Han var som person mycket mer diskret än Botín men minst lika erkänd och accepterad inom det spanska och det europeiska näringslivet. Isidoro Álvarez dedikerade sitt liv åt El Corte Inglés, där han började från botten redan som 18-åring. Därefter arbetade han sig upp i hierarkin tills han fick direktörsposten 1989. Med Isidoro Álvarez i spetsen blev El Corte Inglés ett riktigt stort och nationellt känt företag. Varuhuset expanderade över hela Spanien och i flera städer växte det med fler än ett varuhus, som i bl.a. Málagaprovinsen, som nu fick hela fyra varuhus istället för ett. 1995 köpte Isidoro Álvarez företagets största konkurrent, Galerías Preciados, som hade gått i konkurrs, och därefter fanns det inte en enda större spanska stad utan minst en El Corte Inglés-butik. År 2001 öppnade varuhuset sin första butik i Portugal och samtidigt utvecklade Isidoro Álvarez varuhuset med bland annat matbutikskedjorna Hipercor och Supercor, resebyrån Viajes El Corte Inglés och klädeskedjan Sfera. Sista insatsen från varuhuschefens sida var att få ut El Corte Inglés i Europa, inte fysiskt utan via internet, och således har varuhuset idag även en markant internethandel till England, Irland och Holland.