Alfarnate – en ganska speciell by

Vad är det som är så speciellt med byn Alfarnate? Jo, många saker: med sina 928 m ö.h. är det den högsta byn i La Axarquía, den ligger på en vacker högslätt omgiven av höga berg och kallas därför ”El pirineo de la Axarquía”, den är känd för sina fantastiska körsbär som man kan köpa om man besöker byn i juni, den har Andalusiens äldsta ”venta” (vägkrog) som har blivit berömd för att den har blivit härjad av rövare, den har tre fantastiska vandringsleder som för genom en betagande natur, den har en alldeles speciell årlig fest varje september som heter ”La Embajada” under vilken det visas scener från byns återerövring från morerna och så tillverkas det en speciell kaffelikör där. Ja, i det stora hela handlar det om en liten okänd by på landet som verkligen förtjänar ett besök.

På den stora årliga turistmässan FITUR i Madrid blev La Axarquía i år utnämnd som en av de mest spännande platserna i Spanien. Och det kan jag skriva under på. La Axarquía är som bekant namnet på det område som ligger öster om Málaga på gränsen till Granadaprovinsen. Detta område är mycket bergigt och fyllt med vacker natur. Det är 1 025 km2 stort och fyllt med berg, bland annat Málagaprovinsens högsta: La Maroma (2 062 m). Alfarnate ligger i det översta nordostliga hörnet av området, och då byn ligger på en frodig högslätt handlar det om en välmående by med 1 200 invånare. Se: www.alfarnate.es

Nu vet jag gott och väl att Pyrenéerna ligger långt norrut och inte här i La Axarquía och jag vet inte vem det är som har kommit på att kalla Alfarnate ”El Pirineo de La Axarquía, men helt fel är det faktiskt inte, för byn och slätten ligger omgivet av vackra berg. Speciellt iögonfallande är bergskedjan Camarolos med Sierra de Jobo (1 579 m), men även Sierra de San Jorge och Tajo de Las Palomas är mycket fina. Ja, man känner verkligen att man kommit upp mitt bland bergen så det passar att kalla området Pyrenéerna, även om det mer är reklamstrunt.

De tre vandringslederna som stadens kommun presenterar på sin hemsida är alla mycket fina. Den längsta, kallad Sendera de las Pilas eller PR-A 266, går runt kanten av högslätten och tar ca fyra timmar att gå, den är på 13 km. Det är en fin vandring med inte alltför många höjdmeter (ca 100). I början leder den förbi den vackra Tajo de Las Palomas, som är en lodrät bergsvägg som avskärmar slätten mot norr. Då markeringarna ute på vandringen är lite tveksamma emellanåt är det en bra idé att ladda ned en liten broschyr med vandringen från: www.fedamon.com – bara googla PR-A 266.

Den mest intressanta av de tre vandringarna är den kortaste av dem. Den leder nämligen upp över en liten bergskam och över på den andra sidan av Sierra de Enmedio. Därefter tar den en sväng runt byns södra berg Morrón de Mal Infierno (Helvetets dåliga sinkadus) och följer till slut en vacker stig. Vandringen börjar i byns centrum där en bred bro leder över floden. Här ligger det en bank och en bar, det står två skyltar med vandringsturer: en med de tre rutter som jag har nämnt och en med den biten av Gran Senda de Málaga (GR 249) som leder igenom Alfarnate. Här står det en liten källa (fuente) och vi ska nu gå upp till den gatan som heter just Fuente och som leder upp till torget Antonio Machado, där El Consultorio (läkarhuset) ligger. Vi ska gå förbi Consultorio på vänster sida och gå upp förbi skolan och idrottsplatsen, som ligger till höger. Nu går vi på en fin grusväg och ser en vit/gul markering som visar att vi är på rätt väg.

Vägen stiger och svänger (följ en brun pil målad på berget i en sväng) fram tills den kommer upp till en massa master och ett litet pass. Här ser vi ett mycket vackert landskap ”framför” Alfarnate och här möter vi en skylt med numret på vår vandring: PR-A 268 Sendera Bosque de Morilla. Även denna vandring kan laddas ned från Fedamon-sidan.

Skylten pekar bort från grusvägen och in mot snåren, men det är bra nog – vi ska bort från vägen och just dit. I början finns det två stolpar med vit/gula ränder som visar vår stig, men därefter är det som om markeringarna tar slut. Jag har därför markerat en stig med orange prickar. Det är nog inte den ursprungliga stigen jag har hittat men den duger. Kom ihåg stavar då den är lite brant ibland. Det går lite nedåt och vid en tidpunkt kommer vi ned till en grusväg som svänger just där vi kommer ned, och som därefter fortsätter upp mott ett litet pass. Det är bara att följa de orange prickarna. Från passet får vi en fin utsikt ned över en liten bäck och stigen har nu ramats in med ett fint träräcke så att man inte faller ned i bäcken. På andra sidan bäcken ses en ruin, som visst var en kvarn en gång i tiden, men vi tror att det var där som rövarna gömde sig – de som överfall postdiligensen som var på väg mot ventan. Men, vem vet. Där staketet slutar finns det en stor skylt för Gran Senda de Málaga, som berättar om områdets flora och så finns det en bänk där man kan vila fötterna. Men stigen fortsätter, nu genom lite högt gräs innan den når en mycket fin gammal stig som tar oss tillbaka till Alfarnate. Vi går in i byn och ned till bäcken, som här ramas in av en mur på båda sidor. Vi går till höger och är snart tillbaka på samma torg som vi börjar på. Det är en spännande vandring på 5,7 km och 230 höjdmeter.

På torget, där vi parkerar mitt emot banken, kan vi se en stor skylt som berättar om Alfarnate. Och här läser vi om att det i denna by tillverkas en speciell dryck med alkohol, en blandning av brännvin och kaffe, som heter Resoli. Och den vill vi naturligtvis hitta. Vi går runt lite i byn men hittar inga tecken alls på att den finns att köpa någonstans. Vid en tidpunkt kommer vi att stå utanför kommunhuset, byggt i den gamla kornkammaren från 1500-talet och så går vi in för att fråga. Det är borgmästaren själv som står bakom bordet och han blir mycket glad över att se två turister. Han ger oss papper med de tre vandringarna och när vi frågar om var man kan köpa Resoli får vi veta att man bara ska gå dit där det tillverkas. Vi ska alltså gå mot kyrkan och mitt emot kyrkan följa Calle Iglesia. Och så är det sista huset till vänster. Vi frågar om det inte finns en skylt som anger att man kan köpa Resoli, frågar vi naivt. Men nej, nej, det vet ju alla i alla fall. Nåväl, vi går till det angivna huset (nr. 11) och knackar på. Snart öppnas dörren av en äldre dam och vi frågar snällt om vi kan få köpa lite Resoli. Och naturligtvis… Vi blev inbjudna och då det var en iskall februaridag ombads vi att sätta oss ned kring ”la mesa camilla” (ett bord varunder det står en kolbrännare som man kan värma sig vid när man sticker in benen under den tunga duken), medan en annan dam letade fram en flaska. Vi köpte två flaskor som kostade 6 euro styck och kände oss mycket trevligt bemötta.

Byn är mycket stolt över sina traditioner och speciellt för det som hände i samband med att morerna drevs på flykt. Det var ju en morisk by – namnet betyder ”kvarn som maler vete” på arabiska. Händelsen firas varje år kring den 12 september och handlar om byns skyddshelgon, som heter Nuestra Señora de Monsalud. Morerna hade fått en tanke om att de ville stjäla jungfrustatyn från de kristna men det gick inte, och under buller och bång vann de kristna tillbaka sin staty. Denna staty kan i dag ses i byns lilla ermita. Det är denna händelse som ”återges” varje år av invånarna i byn och fler än 400 människor, iklädda antingen moriska eller kristna dräkter, är med. Vid detta tillfälle dekoreras byn så att den liknar en medeltida by med medeltida marknader, och festen vara i fem dagar. Men själva ursprunget med stölden av statyn äger rum om lördagen. På byns hemsida kan man läsa mer om programmet varje år. Märkligt nog kallas festligheten för ”La Embajada” (ambassaden). I byn finns ett litet ”museum” med samma namn som berättar om ursprunget till festen.

En annan händelse som firas varje år är körsbärsskörden. Den platta slätten omkring byn är perfekt för körsbärsodling och jag har aldrig varken smakat eller sett finare, godare eller större körsbär. Så från mitten av juni kan man besöka Alfarnate och komma hem med ett lass körbär, eller håll koll på hemsidan och e vilken helg den stora körsbärsfestivalen hålls. Det är som regel den sista eller nästsista helgen i juni.

Ett besök i Alfarnate bör allid sluta med ett besök i La Venta de Alfarnte, som ligger ca 2 km utanför byn, vid väg a 4152. Denna venta är Andalusiens äldsta och i gamla dagar tjänade den även om övernattningsplats för diligenspassagerare som reste från Málaga till Granada. Då man ibland transporterade fångar till fängelser i Málaga fanns det även en cell där fångarna kunde övernatta, så att de inte flydde under natten. Denna cell finns där fortfarande och det sitter fortfarande en fånge där, Luis Candelas heter han. Man kan boka bord inne i cellen och således äta sin måltid med denna rätt tysta vaxfigur. En rolig plats med god mat. Se: www.ventadealfarnate.es

Se en karta med den korta vandringen på: www.elsebyskov.com under ”hikes”.