BodyTalk - om att “finnas där”

I min senaste artikel använde jag uttrycket ”att finnas där” för andra, och sedan dess har jag fått många frågor kring det. ”To hold the space” heter det på engelska, och det är svårt att hitta en svensk version som exakt uttrycker det. Jag kan bäst förklara det såhär: Att vara med andra utan att döma, utan att lägga sig i, störa eller ingripa. Det handlar inte om att ”hålla handen”, för det handlar inte om att rädda någon. ”Att finnas där för” såsom vi vanligtvis använder det, är inte heller helt rätt, för det är mer invaderande…

I min BodyTalk-klinik möter jag människor som befinner sig mitt i stora livskriser; egen sjukdom, anhörig till sjuk eller döende människa, i skilsmässa, familjekonflikt, partnersorg etc. etc. En del har många välmenande människor runtomkring sig men känner sig trots det mycket ensamma i det hela. Andra står helt ensamma med krisen. I en del tillfällen finns jag som BodyTalker där för dem under vägen – hela vägen eller bara en liten bit av den. Och det är en stor upplevelse varje gång. För båda parter. Kan alla ”finnas där” för andra? Ja, men man ska veta hur.

När min egen far var sjuk förra sommaren tillbringade jag långa dagar på sjukhuset och ibland (mycket korta stunder) upplevde jag sjuksköterskor som förstod sig på att ”finnas där” för oss, när det som var som allra svårast. När känslorna var ”helt nakna”. Men det är, som jag upprepade gånger fick veta, ”inte deras fokus”, varför det också hade planerats ett schema som gjorde att man aldrig hade samma sjuksköterska flera dagar i rad. Sjukdom och död ska ju inte gå och bli någonting personligt inom den offentliga sjukvården…

För mig var det svårt att ”finnas där” för min far, för jag själv var så rädd och fylld med sorg för både honom och mig själv. Samt för att det mitt i det hela var så många praktiska saker som skulle ordnas. Man kan inte ”finnas där” om man inte kan stänga ute sig själv och sina egna känslor.

För snart många år sedan, när min mor var döende, upplevde jag för första gången hur man kan ”finnas där”. En av de sjuksköterskor som kom in i mina föräldrars hem för att vårda henne gjorde det för mig – under bara en liten stund, men inte desto mindre fick det en enorm betydelse för mig. Jag visste inte vad jag skulle göra men jag försökte stötta min mor. Jag anade inte vad som skulle hända, när och hur. Sjuksköterska visade mig vägen, gav mig råd och vägledning, men bara lite åt gången. Det var ingen kritik, bara vägledning. Jag kände henne inte, och det var inte heller viktigt. Eller kanske var det just det som gjorde det. Jag tänker ofta på henne och den viktiga roll som hon spelade under min sista resa till Danmark innan min mor dog.

”Att finnas där” är att vara beredd att gå bredvid andra på deras väg – utan att döma, utan att få dem att känna sig otillräckliga, utan att försöka fixa dem eller försöka påverka resultatet. Man öppnar sitt hjärta, erbjuder villkorslöst stöd och släpper kontrollen.

Ibland finns vi där för andra medan denne finns där för någon annan, som t ex en släkting till en döende människa. På samma sätt hoppas jag att någon finns där för sjuksköterskorna när de utför deras utmanande och meningsfulla arbete. Det är nämligen nästan omöjligt att finnas där för andra om man själv inte har någon som finns där för en själv. Även de starkaste ledarna, tränarna och ja, sjusköterskorna, har behov för att ha deras ”andrum”, i vilket de kan vara sårbara och svaga utan rädsla eller fördömande.

De flesta människor tenderar till att vilja fixa andra och deras problem. Råd och vägledning – och fördömande. Det kallas omsorg, men grundas ofta på missförstådd hänsyn – och behov av egen prestation.

Att verkligen ge stöd till människor i deras sorg eller förändring kräver att vi inte tar deras egen kraft (t ex genom att fixa deras problem), får dem att känna skam (genom att t ex antyda att de bör klara av det) eller överväldiga dem (genom att ge dem mer information än de klarar av att ta emot). Vi ska kunna ta ett steg åt sidan och låta dem fatta sina egna beslut, erbjuda villkorslöst stöd och försiktig vägledning när de behöver det, så att de känner sig trygga, också när de gör fel.

Djur är fantastiska på att ”finnas där” för de sätter instinktivt sig själva åt sidan helt och hållet och bara finns där med hel och villkorslös kärlek samt lugn. Men ja, alla kan ”finnas där” för andra. För våra familjer, vänner, grannar, ja, till och med en okänd vars blick man möter i bussen på väg till jobbet. Det är ingenting som bara behandlare kan göra.

1. Låt personen lita på sin egen intuition och klokhet. När jag besökte min mor sista gången visste jag rent intuitivt att det var så det var och jag fick säga hej då på mitt sätt – på hennes och mitt sätt. På vårt sätt. Sjuksköterskan lät mig få veta att det inte finns något rätt eller fel sätt att göra det på. Jag fick lov att lita på mina egna känslor och vår sammanlagda klokhet efter många års kärlek mellan mor och barn.

2. Erbjud bara den mängd information som personen kan överskåda. Sjuksköterskan gav mig enkla instruktioner men lät bli att överväldiga mig med mer än jag kunde hantera i situationen. För mycket information hade fått mig att känna mig otillräcklig.

3. Gör inte personen maktlös. Ibland är det nödvändigt att kliva in och hjälpa till vid ett svårt beslut längs vägen (t ex när man befinner sig i missbruk och behandling är livsnödvändigt), men oftast behöver personen frihet att fatta egna beslut (vilket även gäller barn). Man ska låta bli att guide och kontrollera processen. Och göra plats så att personen kan fatta beslut som man inte själv hade gjort. Det handlar om att respektera och ära varandras olikheter.

4. Sätt dig själv sist. Det är någonting av det viktigaste. Vi känner alla till det, när vi plötsligt tror att andras framgång beror på oss. Eller när vi tror att någonting handlar om oss själva. Det är en fälla som vi alla faller i då och då. I början av min tid som BodyTalker upplevde jag att jag kunde oroa mig mer om huruvida en klient tyckte att jag var en bra behandlare än om klientens hälsa. Det var såklart varken bra för klienten eller mig själv. När jag sedan lärde mig att placera mig själv ”utanför sessionen” började magin att blomstra.

5. Få personen att känna tillräckligt med trygghet för att fela. När vi ”finns där” erbjuder vi, utan att döma eller skapa skamkänslor, möjlighet för personen att hitta sitt mod och ta chanser – och motståndskraft till att fortsätta, när det går fel. Man stöttar personen till att lära av misstagen i stället för att slå sig själv i huvudet med dem.

6. Erbjud råd och vägledning medvetet. En klok person som ”finns där” vet när vägledningen bör hållas tillbaka eller erbjudas, i vilken mängd samt hur snabbt, så att personen inte känner sig satt ur spel. Det är som en försiktig dans som vi måste dansa när vi ”finns där” för andra. Det kräver övning och ödmjukhet.

7. Ge plats för komplexa känslor och ångest. En plats där personen känner sig tillräckligt trygg för att ”släppa allt” av sorg, erkänna maktlöshet och visa ångest. Att ”finnas där” innebär också att erbjuda mod och styrka.

Det är inte lätt att finnas där för andra men alla kan lära sig det, träna sig på att bli bättre till att ta emot samt ge. Det är viktigt att vara benägen att ”finnas där” för sig själv innan man gör det för andra. Att kunna visa sig själv medkänsla och ta hand om sig själv innan man tar hand om andras behov. Annars kan man helt enkelt inte erbjuda sig att ”finnas där” för andra – oavsett hur gärna man själv vill. Finns du ”där” för dig själv? Gå igenom de sju punkterna som tagits upp i denna artikel och du kommer att veta om du är redo.

Med BodyTalk lär du dig att släppa kontrollbehovet över dig själv eller andra. Du frisätter dig själv till att ”finnas där” och därmed få du ett bredare perspektiv och en mycket större upplevelse av livet och de konflikter som finns där.

Vill du boka tid för en session eller ha mer information om BodyTalk är du välkommen att ringa mig på tel. +34 607 62 91 06 – eller läs mer om BodyTalk på: www.bodytalk-torreblanca.com.