Det är näst intill omöjligt att inte stifta bekantskap med några av Málagas 90 borgar. Trots det skänker få av oss dem någon tanke vardagen. Det är synd, för dessa är fästningar som vittnar om knytpunkter i ett maktspel om kungariken, och var och ett av dem har sin egna spännande samt unika historia att berätta.
Álora är en lite vit bergsby flankerad av berg, som sträcker sig ned mot vattnet på den ena sidan och mot ännu ett stort berg på den andra sidan. Självaste borgen ligger i byns högsta del och med tiden har den lilla bergsbyn vuxit sig allt större genom att ta en bit av borgens fot för att tillslut nå hela vägen upp till borgens murar. I dag är denna lilla bergsby, med drygt 13 000 invånare, granne till el Caminito del Rey, den nyöppnade och nyrenoverade stigen, som årligen besöks av två miljoner nyfikna gäster.
Borgen i Álora gömmer en spännande historia om morer och kristna, stolthet och militärstrategi. Läget har gjort det näst intill omöjligt att närma sig denna fästning utan att få en pil eller kula skjuten mot en, beroende på vilket århundrande man talar om. Under hela medeltiden försökte de kristna kungarna inta den ointagliga borgen i Álora men tvingades upprepade gånger till reträtt. Här berättas de historiskt viktigaste försöken: det försök som nästan lyckades och det som gjorde det.
Álora la bien cercada
Det är namnet på den dikt som för evigt kommer att följa borgen i Álora. Denna dikt handlar om Diego de Rivera som tjänade som guvernör i Andalusien under den Kastilianska kronan och som år 1434 led en tragisk död på borgen i Álora. Dikten berättar om den gången som alla i Álora, ledda av just Rivera, med högafflar och annat de kunde använda som vapen, gick i samlad trupp upp mot borgen som var ockuperad av morerna, för att jaga bort dem. Vid åsynen av den stora folkmängden flydde morerna från borgens baksida. Kvar fanns bara en enda person som satt med en lapp på sin bajonett och på denna stod det: ”Fred, fred, guvernör. Borgen är din.” Enligt dikten höjde guvernör Rivera visiret på sin hjälm för att bättre kunna läsa meddelandet, men det skulle han aldrig ha gjort. Just i det ögonblicket sköt en annan av morerna, som tålmodigt väntat i ett av tornen, en pil rakt mot hans panna. Denna pil penetrerade hans kranium och avslutade hans liv.
År 1484 försökte de katolska konungarna, Isabella och Ferdinand, göra motstånd mot sultanen i Granada och inledde därför ett angrepp mot borgen i Álora, just på grund av dess militärstrategiska viktiga placering. Expeditionen bestod av ett kavalleri av 35 000 samt kanoner. Soldater och ryttare gick till angrepp från alla håll och kanonerna samt det tunga artilleriet placerades på en kulle mitt emot. Från denna höjd regnade kanonkulorna ned över fästningen. Morerna svarade men deras vapen hade inte samma räckvidd som Isabellas och Ferdinands kanoner. Två av tornen och en stor del av muren förstördes och trots att morerna försökte laga skadorna inifrån blev hålet för stort och tornen gick inte att rädda så morernas gav upp sitt motstånd och överlät borgen för att undvika ytterligare förluster samt för att få en chans att plåstra om sina sårade.
Detta var en av de svåraste återerövringarna i Málaga och med återerövringen 1484 bekräftade man den definitiva erövringen av Granada, som från och med då gick under de katolska konungarnas styre. När denna borg återerövrades blev Álora en av de få byar som Isabella och Ferdinand faktiskt själva besökte och på grunden till den moské som morerna hade låtit uppföra byggdes det en kyrka och som traditionen löd när man hade erövrat en plats gav man den namnet Santa María de la Encarnación. Senare förstördes denna av ett jordskalv och i dag finns bara ruinerna efter kyrkan kvar.
I nästa nummer av En Sueco får ni följa med på den sista resan genom historien om Andalusiens borgar för denna gång. Vi tar då med er till slagfältet vid Castillo Sohail i Fuengirola, vars fascinerande historia berättar om kvicktänkta generaler och modiga polacker. Så se fram emot det sista blodiga slaget i denna artikelserie.
Vid slaget om Álora såg man för första gången någonting som senare skulle bli mycket vanligt och användas i varje krig – nämligen fältsjukhus. Bakom slagfältet utanför borgen ställde man upp sex stora tält med bårar för de skadade och sjuka, som tack vare det kunde få vård av läkare och kirurger, allting betalat av drottning Isabella. Efteråt insåg man hur effektivt detta var varför man kom att implementera det på slagfälten i hela Europa.
Av Louise Mercedes Frank, louise-mercedes@norrbom.com
