Oavsett årstid går det inte en enda veckan utan att de tre stora nyhetstidningarna i Málagaprovinsen levererar en glad framsideshistoria om ytterligare ett stort rekordår för turismen, om en bostadsmarknad som återigen boomar, om nya hotell som skjuter upp längs hela kusten samt om nya, prestigefyllda muséer som snart öppnar i Málaga stad.
Alla applåderar, men jag frågar mig själv – är det verkligen så mycket att klappa i händerna för? Människorna i Málagas kilometerlånga arbetslöshetsköer har knappast så mycket att jubla över, för alla de positiva siffrorna har bara en liten effekt på arbetslösheten, som är speciellt Costa del Sols, men även Spaniens, största problem.
De senaste fem åren har varit bra. Trots det har vi i Málaga i dag en arbetslöshet som når upp till inte mindre än 22 procent! Det är betydligt högre än genomsnittet nationellt (17 procent) och dubbelt så högt som genomsnittsarbetslösheten i EU. Det är en pinsamt dålig siffra, som man inte ska försöka snacka bort.
I stället skulle man fråga sig själv om vi satsar rätt genom att (återigen) spela på de två gamla hästarna i den andalusiska ekonomin: turism och bygge. Historiskt sett ökar och minskar byggandet i raketfart och denna marknad skapar inte de långvariga arbetstillfällen som vi efterfrågar. Det samma gäller den oerhört säsongspräglade turismen. För att komma runt problemen med sistnämnda satsar Málaga stad på kultur- och företagsturism. Och de gör det riktigt bra, men det skapas helt enkelt inte tillräckligt många arbetstillfällen. Tänk efter, hur många arbetstillfällen skapar ett nytt museum? Låt mig gissa – kanske 8, 10 eller 12 arbetstillfällen? Och hur många får jobb på ett av de nya hotellen? Normalt mellan 12-20 personer. Än värre är det med alla turistlägenheter som dyker upp överallt i hela Málagaprovinsen. Visst är detta en bra affär för privatpersoner och för de stora fondbolagen som näst intill faller om kull över varandra i jakten på att komma först när större fastigheter läggs ut till försäljning. Men detta skapar bara inkomster till egen ficka. Det skapar inte nya arbetstillfällen – bortsett från de två städarna som flitigt arbetar med att städa inför att nästa turist kommer.
Det bästa exemplet – eller värsta, om man vill – är den gamla tobaksfabriken La Tabacalera i Málaga, som i dag är omgjort till ett museum. Detta museum skapar nu arbete åt sju anställda. Det är naturligtvis bättre än ingenting men förr i tiden jobbade över 100 personer i denna fabrik. Detta leder in oss till kärnan och den gyllene frågan: varför i hela världen satsar Málaga och Costa del Sol inte mer på industri?
Sommarens motorcykelsemester tog mig till Zaragoza, vilket fick mig att fundera. Zaragoza är Aragónregionens största stad, och regionen ligger mitt emellan Madrid och Barcelona. Denna stad är inte bara vacker, spännande och värd ett besök, Zaragoza och hela Aragónregionen är värt att studera när det kommer till att få bukt med arbetslöshet. Där har man nämligen satsat på industri. Utgångspunkten för ett par decennier sedan var inte den bästa men sedan det skapats nya tomter, infrastrukturen förbättras, nya lämpliga skatteavtal för industrin (kommunalt och regionalt) kommit till samt det gjort ett bra ”försäljningsarbete” så har många industriföretag lockats till området, vilket bidragit till att man i dag har en av landets lägsta arbetslöshet – 10 procent. Och det gäller under alla årets 12 månader, för industri skapar varaktiga arbetstillfällen.
I Aragóns näst största stad, Huesca, går industrin och turismen så fint hand i hand att den senaste arbetslöshetssiffran ligger på sex procent. Det är både imponerande och inspirerande!
Jag har alltid ansett att Spanien och speciellt södra Spanien sitter på en stor outnyttjad potential. På samma sätt tror jag på att om vi verkligen vill så kan vi också. Så kom igen nu Málaga. Kom igen Costa del Sol!
När Málaga kan få världskända museer till staden. När Fuengirola kan locka världskända musiker till sommarens konserter. Och när Marbella kan attrahera världens mest köpstarka publik – ja då kan vi också få en massa industri till dessa trakter. Det ska både tänkas långsiktigt och ageras snabbt, så att det inte byggs turistlägenheter på provinsens sista lediga tomter.
Låt oss dock för guds skull värna om vår turism och våra byggen, men låt oss för guds skull också kasta bort de gamla skygglapparna. Ska vi på allvar skapa arbetstillfällen måste det framöver också spelas på nya starka hästar, som kan hoppa högre än vår skyhöga arbetslöshet.
