Mannen bakom bilmuseet
I En Suecos artikelserie om museer i Málaga har du kunnat läsa om det populära bilmuseet i Málaga och i denna artikel får du möta ägaren till museet – Joao Magalhaes.
Pappan hade textilexportfirma och en förkärlek till gamla bilar. Portugisiska Joao har ärvt bägge intressena om än bilsamlingen antagit en annan karaktär än pappans.
Hur kommer man på att öppna ett bilmuseum?
”Min pappa hade bara bilar från 20- och 30-talet. När jag ärvde hans bilsamling hade jag två möjligheter: jag kunde säja den eller jag kunde förbättra den. Jag valde det sistnämnda och ville göra den komplett med bilar från alla årtionden”, berättar Joao för En Suecos utsända, när vi slår oss ned i ett par stolar i Málagas gamla tobaksfabrik, som inrymmer bilmuseet.
Varför ligger museet i Spanien och inte i Portugal?
”Jag hade mycket gärna sett att mitt museum öppnat i Portugal och jag hade också köpt en lokal med bra läge och bra kommunikationer för ändamålet, men de Portugisiska myndigheterna var svåra att få med på idén och byråkratin var för krånglig. Och så när jag vid ett tillfälle pratade med Málagas borgmästare, som även då var Francisco de la Torre, kunde han förstå idén i att göra ett bilmuseum i den nyligen renoverade tobaksfabriken. Det är alltså därför som det blev i Málaga”, säger Joao, som själv bor i Portugal men som reser fram och tillbaka.
”Revolutionen i Portugal under 70-talet förändrade mitt liv helt. Alla fabriker stängdes. Som tur är lyckades jag hålla mitt företag vid liv genom att tillverka vattentätt tyg till en kund i Paris. Jag fick låna pengar av min farfar för att resa till Paris för att göra affärer”, berättar Joao, som förstod sig på att ha ett städat yttre vid mötena i restaurangerna på de finaste hotellen i Paris. Han fortsätter: ”Mina affärskontakter fick intryck av att jag var en framgångsrik affärsman när vi åt på restaurangen på Hotel Ritz, men själv bodde jag på de värsta hotellen som Paris hade att erbjuda. Jag kommer speciellt ihåg en natt när jag kunde höra mössen springa över golvet. Den natten sov jag i badkaret”, berättar Joao och skrattar över den groteska situationen.
”Jag har flera gånger balanserat på en knivsegg. Lyckligtvis fick jag, genom min kontakt i Paris, exklusivitet på förhandlingar av Benetton i Portugal av självaste herr Benetton själv. Då jag byggt upp Benetton i Portugal sålde jag den franchisen och kastade mig över att bygga upp märket Kookaï, som jag senare också sålde”, berättar Joao men så förklarar han, att trots att det nu förtiden går absolut bättre för honom så bor han inte själv på Hotel Ritz, i stället blir det många gånger trestjärniga hotell. Och så ler han och tillägger: ”Men jag tycker fortfarande om att sitta i baren på Ritz och njuta av stämningen.”
Innan En Suecos utsända lämnar museet går hon tillsammans med Joao över till en av hans favoritbilar. Det är en Mercedes-Benz 300 SL från 1955 med de klassiska ”måsvingarna”. Fotot som ledsagar utställningen är ett abstrakt fotografi av en kvinna med måsvingarna som en typ av mask.
”Min dotter!”, proklamerar Joao stolt och ställer sig för att fotograferas.
Det är nog många av En Suecos läsare som nu funderar över vilken bil museidirektören själv kör i?
”Den billigaste Toyotan som tillverkas!”, säger Joao skrattande och så går han mot en museumsgäst som har en fråga om en av bilarna i utställningen.
Nejlikerevolutionen var en i stort set oblodig militärledd revolution som började den 25 april 1974 i Lissabon, Portugal. Revolutionen ledde till den auktoritära diktatorns fall. Efter en tvåårig övergångsperiod som präglades av social oro och maktkamp mellan den politiska högern och vänstern infördes demokrati i landet.
Av Louise Mercedes Frank, louise-mercedes@norrbom.com
