Monda, borghotell och jakten på den heliga grottan

Den lilla byn Monda ligger bara 45 km från Málaga och 20 km norr om Marbella. Det är en halvsömning by med 2 400 invånare, varav en del är utlänningar. Den ligger fint gömd bakom några berg, så här är det lugnt och stilla. Runt om byn är det lantbruk, men vi får inte glömma bort att Monda ligger precis vid foten till Sierra de las Nieves, som nyligen utnämndes till nationalpark. Det är Andalusiens tredje nationalpark, som tidigare ”bara” var naturpark. Men nu har den alltså ärats till den mest skyddade kategorin: nationalpark. Finare blir det inte. Som så många andra spanska byar har Monda en brokig historia men i dag är dess mest notoriska och kända monument den tidigare arabiska borgen: El Castillo de Monda. Nu för tiden finns det ett fint hotell byggt ovanpå resterna av den gamla borgen, och detta hotell är helt klart värt ett besök. Och så ska vi även ut och leta efter den heliga grottan La Cueva Santa… men den är inte så lätta att hitta.

Vi når fram till Monda en härligt solig förmiddag och beger oss direkt ned till en av byns sevärdheter: El lavadero de la Jaula, som ligger mitt i centrum. Det handlar om byns källa från 1788, och i samband med att man fick vatten lett till byn byggde man också en tvättplats, där kvinnorna kunde tvätta kläder. Det var ju en ytterst modern installation på den tiden och garanterat utbyttes också en hel del information under tvättningarna. Tvättplatsen hade tak, så det var ju riktigt lyxigt att man slapp stå i det stekande solskenet och tvätta. Mitt emot tvättplatsen är det en marknad och där säljer de churros, som precis tagits upp ur oljan. Så vi tar oss en café con churros och tycker redan mycket om Monda.

Vi har bokat rum på hotellet, men det är för tidigt för att checka in. På Wikiloc har vi hittat en vandring som vi ska ut på: upp till Mondas berömda Cueva Santa. Vi fattar därför våra vandringsstavar och ryggsäckarna med matsäck och ger oss upp mot bytorget, Plaza de la Constitución, där kyrkan ligger. I slutet av torget har vi gatan Calle Dr. Jimenez Enca, som går över i Calle Marbella. Till vänster ser vi nu, vid hörnet av Calle Marbella och Calle Amargura, en skylt som lockar in oss i byns hembygdsmuseum Casa Marigloria.

En skylt visar vägen till La Cueva Santa.

Vi går in i Casa Marigloria, där ingen verkar vara hemma, men snart kommer en liten, äldre dam och hälsar. Jo, vi får gärna se museet och det kostar bara ”la voluntad” (det man har lust att betala). Man lägger bara pengarna i en korg längre in i huset. Vi går upp ett par steg och kommer in i en fin, avlägsen värld med husgeråd och olika jordbruksverktyg från tidigare århundraden. Det hela är fint och vi har verkligen kommit in i en sann raritet. Ett besök här får man helt enkelt inte missa, och det behöver inte ta mer än 10 minuter. När vi ska gå vill den gamla damen gärna att vi skriver i gästboken, så det gör vi.

Muntra fortsätter vi vår vandring upp längs Calle Marbella mot La Cueva Santa. Efter ett par hundra meter svänger vi till höger på Calle Altillo, som snart mynnar ut i Calle Ronda och därefter i Calle Istán. Nu har vi kommit ut ur byn och runt omkring oss ser vi åkrar och getter. Vi möter några äldre män och frågar dem om vi är på rätt väg mot La Cueva Santa. Jo… det är vi… men det är långt och vi ska gå över en bäck – Arroyo Seco (torr bäck) heter den. Okej, säger vi och tackar. Vi följer leden i Wikiloc-appen i telefonen, så det är lätt. Vid en tidpunkt visar en skylt att det är 3,9 km till La Cueva Santa och nu går leden ned längs en jättegammal stenbelagd stig – ned mot bäcken. Men ack, i dag är det inte en torr bäck utan en vild flod med väldiga vattenmassor som vi överhuvudtaget inte kan ta oss över torrskodda. Så besvikna tvingas vi vända om och gå tillbaka.

Men nu kan vi checka in på hotellet, så vi kör upp till borgen och checkar in. Och ja, här får man verkligen valuta för pengarna. För totalt 122 euro får vi ett fint dubbelrum uppe på översta våningen samt både frukost och middag (tvårätters). Vi får alltså halvpension och till det priset tycker vi att det är ett fynd. Hotellet drivs i dag av tre pigga holländare som gärna vill ge valuta för pengarna, och som till och med erbjuder vegetarisk mat. Vi är mycket imponerande. Se: castillodemonda.com

I detta torn finns det fyra rum.

Innan det är dags att äta tar vi en titt på hotellet, som är mycket vackert inrett i detta ombyggda slott. Det är helt klart en liten pärla med fantastisk utsikt åt alla håll, tack vare att det ursprungligen byggdes som en försvarsfästning. Det finns också små innergårdar och en liten pool, och allting känns ursprungligt och det är fint inrett.

Men den heliga grottan spökar och vi grämer oss över att vi inte lyckades se den. Så vi talar om att vi ska försöka hitta en annan väg dit. Vi beger oss ned till bilen igen och kör ut på huvudvägen A355, som går mellan Monda och Marbella. Efter lite letande kommer vi fram till att det vid km 20,4 finns en liten väg till höger, där det står: camino de servicio en mal estado (dålig väg). Längs den kommer man fram till en gammal bro som korsar bäcken. Efter att ha korsat bäcken svänger man till höger och efter ca 70 m kommer vi till den plats där stigen mot Cueva Santa fortsätter. Jippi! Vi hittade den och planerar att gå upp till grottan dagen efter.

Både baren och restaurangen i Castillo de Monda är vackert inredda och i restaurangen har de tänt en brasa i den öppna spisen, och vi får god mat, så vi är mycket nöjda. Även frukosten är mycket bra med härliga croissanter, så vi kan varmt rekommendera detta besök. Men ack, nästa dag ösregnar det och det är helt enkelt inte möjligt att bege sig upp för berget för att leta efter en grotta, oavsett om den är helig eller inte. Så vi bestämmer oss för att köra hem och komma tillbaka en annan gång. 

Den trevliga baren i hotellet är öppen för alla – varje dag.

Och den andra gången kom efter bara ett par veckor, då vi i strålande solsken hittade till stigen igen på rätt sida av bäcken – eller floden. Cueva Santa 3,4 km står det där vi parkerar. En grusväg leder oss uppåt och så ser vi två skyltar: zona de seguridad samt coto deportivo de caza. Och så fortsätter det uppåt. Grusvägen är fin och inte allt för brant, och den leder oss uppåt och in i bergen söder om Monda. På ett ställe ser vi en stor låst grind, och nu blir vi oroliga över att vi inte ska komma längre, men i den stora grinden finns det en öppen dörr för gående, så vi fortsätter. Kort härefter passerar vi en fin källa och möte fyra unga spanjorer som vi frågar om de har sett grottan. Ja, det har de – den är öppen, så ”adelante” (framåt). Vi kommer fram till ett pass och nu är stigen fin och jämn, men stigen upp till grottan ser brant ut, och Eriks skor är lite trasiga, så att klättra är inte bästa idén. Men felaktigt litar vi på leden som vi kan se på Wikiloc, som ser lättare ut då den verkar vara jämn, fortsätta rakt fram och leda till grottan. Så vi fortsätter 1 km, och uppåt… men ack… spåret leder oss bara upp på bergskammen. Där uppe är det visserligen mycket fint: vi befinner oss vid kanten av en väldig ”tajo” – en nervkittlande lodrät bergssida och i fjärran kan vi se havet. Men grottan kan vi inte se så vi får vända om nedåt igen, och när vi kommer tillbaka till skylten får jag klättra upp 56 m till grottan själv, utan Erik. Men det går fort och tillslut kan jag äntligen kliva in i helgedomen. Och ja, detta är verkligen en speciell grotta som utan tvekan varit bebodd i tidernas begynnelse. Den är nämligen varken för stor eller för liten och så är den mysig med många stalaktiter samt en plan avsats framför med en fantastisk utsikt. Grottan har tidigare använts av herdar som sökt skydd för väder och vind samt som gömställe för republikaner under inbördeskriget. När grottan blev helig är svårt att säga men i dag är den fylld med små heliga figurer och madonnor. Det finns också avgjutningar av sjuka kroppsdelar (som man hoppas kan helas i hålans helighet), och så ligger där också ett pappersblock vari man kan skriva sina fromma önskningar. Det är lite rörande att stå här inne i grottan som så många människor tillskrivit med magiska förmågor, så jag är glad att jakten på den slutade väl.

Det är 6,9 km från Mondas centrum till grottan, när man kan korsa bäcken. Fram och tillbaka blir det alltså drygt 14 km. Man kan läsa om vandringen här: www.monda.es/es/Turismo/Naturaleza/SENDEROS/Sendero_a_cueva_santa och man kan se våra spår på elsebyskov.com under hikes, routes and maps, La Danesa, Monda Cueva Santa.