Utflykt till Sierra de las Nieves, Rondas omnejd och Setenil de las Bodegas

Strax norr om Marbella ligger naturparken Sierra de las Nieves (201 km²), och man kan inte tillåta sig att inte ha varit där, för det är en helt fantastisk upplevelse att vandra omkring bland pinsapoer, karga klippor och bergsek (Quejigales). Parken blev 1995 förklarad som "Reserva de la Biosfera" av Unesco och det betyder att parken är mycket speciell och unik. Den rymmer världens största skog av den speciella gransorten, el pinsapo, som bara växer i trakten av Ronda och i nordligaste Marocko. Dessutom har parken ett betydligt bestånd av bergsgetter (cabra montés), bergsfår (muflón) och rådjur (gamos), bergskatter (gato montés), uttrar (nutria) och kungsörnar (águila real). Vi, (Erik och jag) kan då tillägga, att det faktiskt också bor troll (duende ibérico mistificioso) i naturparken, för det fanns en omisskännlig trolsk stämning djupt inne bland de karga klipporna och pinsapoerna.
Man kommer in i parken från huvudvägen, som går mellan San Pedro de Alcántara och Ronda, cirka12 km söder om Ronda. När man kommer från kusten ser man först en skylt med "Acceso all parque natural" och ungefär 1 km senare kommer själva vägen som leder in i parken på höger hand. Det står "Area recreativa de Los Quejigales" och det är cirka 9 km grusväg innan man kommer fram till Los Quejigales. Här måste man parkera bilen och fortsätta till fots. Nu vet jag mycket väl att det är härifrån som man bestiger La Torrecilla (1919 m), och det ska vi också göra men inte idag, för idag är det den sista november och det innebär trollmöte.
Vi låtsas alltså som ingenting då vi passerar skylten som visar riktningen mot La Torrecilla, och fortsätter rakt fram tills vi kommer till ett vägskäl. Här tar vi vägen till höger och efter ett par hundra meters vandring (varav åtskilliga i gyttja) dyker den första blå markeringen upp på en sten som vi sen följer. Stigen är rätt övervuxen och av och till ganska brant, så stavgång och bara ben är bannlysta, för det finns massor av den stickiga gulblomstrande ärttörnen längs med stigen. Stigen följer en lodrätt klippvägg och går ut och in mellan nedfallna klippblock och enorma pinsapoer, så det är en speciell upplevelse att gå här. Bakom varje träd och klippblock förväntar man sig att få se ett troll, men trollen kan det där med att försvinna snabbt och bara efterlämna en trolsk stämning, som i gengäld är helt handgriplig.
Vid ett tillfälle försvinner den blå markeringen och därefter är stigen markerad med vad som finns. Det är en bra idé att ta ett garnnystan med sig, så man själv kan markera stigen där det känns nödvändigt.

Äntligen hittar vi trollens grotta, men han har visst gått ett ärende, så vi nöjer oss med att titta in och beundra hans bostad.
Kort efter att vi har passerat trollgrottorna kommer vi fram till ett litet vattendrag och det följer vi tills vi kommer upp till en bassäng, var i vattnet samlas upp. Här fyller vi våra vattenflaskor, för vattnet smakar bättre än något annat vatten. Vi går vidare upp till en liten bergskam och eftersom vi har vandrat i två timmar är det dags att avnjuta den medhavda maten. Vi har lämnat trollskogen och sitter nu och beundrar utsikten över dalen långt under oss. Det är så stilla att det enda man "hör" är stillheten. Och det trots att det är mindre än 30 km, fågelvägen, till allt väsen och slammer på kusten. Bakom oss ligger La Torrecilla och till höger och vänster ligger det andra berg och klippor som är så speciella att de kunde ha använts som kulisser till Sagan om ringen.
På det lilla berget står till och med världens mest speciella pinsapo med tre toppar, så kom inte och påstå att det är tråkigt i Sierra de las Nieves.
På vägen tillbaka tittar vi längtansfullt uppemot La Torrecilla och lovar varandra att det inte ska dröja länge innan vi återvänder till Sierra de las Nieves. www.sierradelasnieves.es

Idag är vårt mål ett litet exklusivt hotell på andra sidan Ronda, som man enligt vad som sägs, kommer resande långväga ifrån för att bo på. Det heter Hotell La Fuente de la Higuera, och ligger bara 10 minuters bilresa från Ronda. Hotellet är inrymt i en ombyggd olivkvarn och drivs av ett holländskt par. Det finns bara 11 rum och de flesta av dem är sviter. Priserna är lite saltade, men en stor del av året är det specialerbjudanden, och det var ett sådant erbjudande som vi hade hoppats på: 57 € per person i svit om man väljer deras 3-rättersmeny för 42 € per person. Priset är inklusive frukost men utan 7 % moms.
Hotellet ligger vackert på en dalsida med en vacker utsikt ner mot Ronda. Landskapet påminner om Toscana och det är en viss italiensk dekadens över platsen. Hotellet är smakfullt inrett och i vår svit fanns både himmelsäng och öppen spis.
I det hela var det fint, men det var som om duenden (den rätta känslan) inte hade följt med från trollskogen. Stämningen var lite matt och om det beror på att hotellet var sparsamt belagt, att sviten var ouppvärmd, att värdarna var lite för omfamnande, eller att maten var ljummen kan jag inte säga. Vi var eniga om att ge stället 3 av 5 möjliga "Duender". Se även på www.hotellafuente.com.

Lite norr om Ronda ligger en av Spaniens mest speciella byar, Setenil de las Bodegas. Bodega betyder ju en förrådskällare och det är dessa naturliga "källare" eller hålor som givit byn en del av sitt namn. Byn ligger vid en klyfta skapad av floden Trejo. Jordens beskaffenhet är sådan, att floden har kunnat gräva bort jordlager och lämnat kvar stora överhängande partier som har används som tak. På ett ställe är klipputhänget så stort, att det har användas som tak för två rader av hus.
Byns historia går långt tillbaka i tiden, men man tror det har bott människor här i minst 25 000 år eftersom grottorna har varit optimala som primitiva bostäder. Romarna har varit här och därefter kom araberna och kastade ut dem. Tornet från den arabiska fästning tronar fortfarande över byn och turistkontoret håller till i ett av de mindre tornen som under morernas tid användes som en slags tullplats, där man blev visiterad och måste lämna sina vapen innan man fick tillstånd att komma in i fästningen. Byggnaden har ett mycket vackert tak, som trots sina drygt 500 år, är synnerligen välbevarat.
Eftersom Setenil föll till det kristna kungaparet Isabel och Fernando 1484, tillfogade de en fris under taket som prisar den kristna tron och ger den äran för morernas fall.
Byn ska ses till fots och det är en lätt stigning upp till arabernas torn som ligger högst upp, men där uppe är utsikten över staden helt enastående. Sen kan man ju passande avsluta sitt besök i Setenil med att släcka törsten i en av bodegorna som ligger nere vid floden.
Setenil är helt klart värt ett besök och man kan läsa mer om det på: www.setenil.com.