Mulhacén – det högsta berget på den Iberiska halvön kan bestigas på en dagsutflykt

Mulhacén - det högsta berget på den Iberiska halvön kan bestigas på en dagsutflykt


 

Mulhacén är ett berg som med sina 3 483 meter är den högsta toppen på Iberiska halvön. Det är inte Spaniens högsta berg, för den äran har Teide, vulkanen på Teneriffa, med 3 718 meter.

Mulhacén har fått sitt namn från Granadas näst sista moriska kung, Muley Hacén, som regerade från 1463 – 1485. Han var far till Boabdil, den siste moriske kungen i Granada, som 1492 snällt fick lämna ifrån sig "stads-nycklarna" till det katolska kungaparet Isabel och Fernando för att därefter gå i exil. Det var han som "begrät som en kvinna det han inte kunde försvara som en man" och han gav namn till passet "El Suspiro del Moro" (morernas suck), det sista stället varifrån man kan se Granada innan man drar ner mot kusten.

Legenden berättar att Muley Hacén är begravd på berget som senare kom att bära hans namn. Han ville ligga på ett ställe där han kunde se ut över sitt rike och där han kunde ligga ifred. Ingen vet idag riktigt säkert var kungens grav ligger. Det sägs att de som bar hans lik upp på berget fick halsen avskuren så snart de kom ner igen så de inte kunde röja hemligheten. I likföljet var också Muley Hacéns kristna hustru Zoraya, som alltså också fick sätta livet till.

Mulhacén ligger i El Parque Nacional de Sierra Nevada och man får inte köra med privatbilar i parken. I gengäld är det upprättat en busstur från Capileira som kör besökarna in i parken och sätter av dem vid foten av berget, närmare bestämt vid El Alto del Chorillo som ligger på 2 721 meters höjd. Det är fyra bussavgångar på lördagar samt även helgdagar (ring till 958 763 486 eller 686 414 576 för upplysning om avgångstider samt reservera plats i bussen). Vi (Erik och jag), valde att ta bussen som går från Capileira klockan 11.00. Bussen går från ett litet hus på huvudgatan i Capileira med det fina namnet "Servicio de Interpretación de las Altas Cumbres de Sierra Nevada,". Det är Junta de Andalucia som har upprättat bussturen och det med interpretación (tolkning) som ska tas helt bokstavligen. För det är nämligen en guidad tur, som för de 7,70 € som tur- och returbiljetten kostar, måste sägas vara värd alla pengar.

Vår guide heter Conchi, och under den timme som färden upp till foten av Mulhacén tar, blev vi utfrågade och kategoriserade som om vi var tillbaka i grundskolan. "Vilka klimatzoner passerar vi på vägen från kusten och upp till nationalparken? Hur har Sierra Nevada uppstått? Vad är typiskt för dess vegetation? Hur många endemiska arter finns det? Vilka djurarter finns i parken? Vad består berggrunden av? Hur stor är parken? Vad är skillnaden på en nationalpark och en naturpark var några av de frågor som Conchi ställde till oss. Det var både lärorikt och informativt och då vi klev av bussen frågade Conchi som en bekymrad mamma, "Har ni mat och vatten med er? Har ni varma kläder med er, kom ihåg att ta på solkrämen, jag hämtar er klockan 18,45. Kom ihåg att komma i tid!".
Vi blev avsatta vid El Alto del Chorillo klockan 12.10. På vägen hade vi gjort ett kort stopp vid El Puerto de Molina, varifrån man i klart väder kan se åtskilliga av topparna på Rifbergen i Marocko och där det är finns skyltar som berättar om hur landskapet blivit till och vilka djur som fanns här i forna tider.

I dag är vädret inte tillräckligt klart nog för att vi ska kunna se Afrika, molnen kommer och går. Men då vi börjar på vår uppstigning till Mulhacén är vädret klart och stigen är bra och helt snöfri. Berget är bäst att bestiga under tiden från juni, då snön har smält, fram till cirka mitten på november innan den första snön faller.
Det tar omkring 3 timmar att komma upp på toppen av Mulhacén från El Alto del Chorillo och det är 762 höjdmeter man ska övervinna. Stigen har emellertid det mesta av vägen en snäll stigning, så turen är i sig själv inte speciellt ansträngande. På vägen såg vi både bergsgetter och kungsörnar samt en massa sommarfåglar och några stora välnärda skalbaggar liknande insekter med ett långt spröt baktill. Efterhand som vi kom högre upp blev växterna mer och mer sällsynta och till sist fanns det varken mossa eller lav på stenarna, utan man går på en riktig stenmark.

Som det är med många berg ser man på vägen upp först en "fusktopp" och när man når dit och tror att nu är man framme, ser man till sin besvikelse att det fortfarande saknas nästan en halv kilometer och åtskilliga höjdmeter innan man är på den riktiga toppen, vilken man inte kan se förrän allra sist. När man når fram till "fusktoppen" börjar effekterna av den tunna luften att infinna sig. När vi hade passerat 3 200 meter började vi båda att få symptom på höjdsjuka, yrsel och illamående. Men med viljestyrka och kraftansträngningar kom vi upp till toppen.

Toppen låg badande i sol och det fanns lä nog så vi kunde äta vår medhavda matsäck däruppe. Men nedanför toppen låg molnen, vilket gjorde att vi inte fick se något speciellt av utsikten (i nordväst kan man vid klart väder se Granada långt nedanför en). Förhållandena är hårda och oblida uppe på toppen och bara en tok har inte respekt nog för dessa höjder. En iskall vind svepte in från väst och även om vi visste att det var kallt hade vi ändå inte fått tillräckligt med kläder med oss. Denna oktoberdag när det var 22 grader nere vid kusten klockan 9 på morgonen, var det 10 grader vid El Alto del Chorillo och omkring 5 grader + vindfaktorn på toppen. Man ska ha vindjacka, mössa, halsduk, handskar och en ylletröja med sig. Det enda vi frös om under uppstigningen var händerna (vi hade glömt handskar), för under ansträngningen fryser man inte, men på väg ner frös vi och saknade en ylletröja att ta på.
En annan sak vi saknade var en kompass. Vi hade kanske inte behövt använda den just i dag, men om man överraskas av dimma (sannolikheten är stor då molnen kommer och går hela tiden) kan det vara svårt att se stigen och då kan en kompass vara till stor hjälp. Nedstigningen tar runt 2 timmar och vi nådde fram till busshållplatsen i god tid innan Conchi kom tillbaka för att hämta oss. Vi var tillbaka i Capileira lite innan åtta, bra trötta men med en stor naturupplevelse rikare.

Av Else Byskov

Dela

Kanske gillar du även

© 2009-2019 En Sueco – Norrbom Marketing.
Designed and developed by yummp.

Sök på En Sueco

Planerat underhållsarbete: Lördagen den 5 augusti 2023 från kl. 08.00 kommer det att göras uppdateringar på ensueco.com. Under tiden som underhållsarbetet utförs kommer sidan att vara otillgänglig och detsamma gäller för En Suecos app. En Sueco ber om överseende med detta.