Veteran på Costa del Sol - Lisbeth och Charles Morback

Vad har Saab, banracing, reseledare, 1973, hajfiske och Nueva Andalucía för gemensamt? Jo, det blir paret Lisbeth och Charles Morback.

"När vi kom till Spanien upptäckte vi rätt snart att våra namn var ett problem för spanjorerna att uttala. Inte minst efternamnet. Vi hette Mörbäck men tog snart bort prickarna över ö:et och ä:et. Då blev det enklare”, säger Charles Morback, känd för flera svenskar genom sin bilverkstad i Nueva Andalucía.
Året var 1973 då paret Morback flyttade till Spanien med sina två barn. Nueva Andalucía i början på 1970-talet gav verkligen känslan av "landet" och alla kände alla. Det fanns inga importerade varor eller kyl- och frysdiskar i affärerna.
"Tänk den gången jag skulle köpa ägg på bondgården som låg här i närheten. De förklarade för mig att äggen var varma. Varma ? Jag förstod inte vad de menade. Jo varma, fortsatte bonden. Jag köpte sex varma ägg men var fortfarande lite konfunderad, tills jag kom utanför affären. Äggen var nykläckta!"
Lisbeth Morback skrattar själv åt episoden och tillägger:
"Än idag går jag och handlar hos samma slaktare som jag gjorde när vi flyttade hit."

Många resor
Att bryta upp från det "gamla livet" och ge sig iväg med familj och företag till ett land som man inte vet så mycket om och börja om från börja kräver en nybyggaranda.
"Ska man göra en förändring i livet och ge sig ut på äventyr ska man inte vänta tills man blir gammal. Då är det för sent”, säger Charles.
Han om någon vet vad ordet äventyr innebär. Under flera år var han tävlingsförare i banracing och körde både SM och i Europamästerskapet. Under några år blev det många resor i Europa.
"Jag körde PV och hade ett tag Skandinaviens snabbaste Volvo. Men trots alla resor kan jag inte påstå att jag har sett så mycket av Europa. Antingen jobbade jag eller tävlade".

Och själva resandet följde med paret under 1970- och 80-talet. Men så var det inte tänkt från början. Efter flytten till Spanien trodde inte Lisbeth Morback att hon skulle ha så mycket att göra förutom att ta hand om barnen, Roger och Elisabeth. Hon såg sig själv göra långa vandringar på stranden, vara en ”strandletare” och kanske göra något av alla fynden hon hittade.
"Det var lätt att tro att man skulle bli sysslolös med tanke på min spanska på den tiden”, säger hon och skrattar åt det första språkminnet. "Innan vi flyttade gick jag på 12 spansklektioner på ABF för att lära mig lite spanska. Och man vet ju själv hur mycket man lär sig på 12 lektioner. Vi kom till Spanien med färja från England och lade till i Bilbao. Jag hann knappt gå i land förrän jag hörde de första spanska orden, och jag förstod dem! Coche nuevo, sade en man och pekade på vår bil. Familjen blev imponerad av mina språkkunskaper, men sen dröjde det innan jag förstod fler ord!"
Men snart började Lisbeth som reseledare och arbetade i huvudsak med transfer på kusten. Under flera år arbetade hon för dåvarande Trivselresor.
"En sak jag aldrig slutade förvåna mig över var turisternas klagan på övervikten. När man svarade "Du har ju själv packat" brukade de lugna ner sig."
Flytten till Spanien och de många resorna har knutit familjen samman och stärkt sammanhållningen.
"När vi flyttat hit sade jag till barnen, som var 7 respektive 13 år, att nu har vi ingen annan att luta oss mot. Nu är det bara vi”, förklarar Lisbeth.
Båda barnen är idag gifta med spanjorer och bor på Costa del Sol.
"På så sätt har vi ena foten inne i den "spanska familjen" och visst märks de spanska influenserna. Men det är också intressant att se hur spanjorerna i vår familj har tagit till sig det svenska. Vi gillar olivolja och gazpacho medan de har fastnat för sillen och ansjovisen."

Första svenska bilverkstaden
Paret Morback flyttade till Nueva Andalucía och öppnade den första svenska bilverkstaden på Costa del Sol. Dessutom var Charles den enda officiella Saab- mekanikerna söder om Madrid.
"Den amerikanska militärbasen, Rotabasen, utanför Cadiz köpte Saab-fordon men saknade en bilmekaniker som var specialiserad på bilmärket. Så förutom min egen verkstad arbetar jag under flera år på Rotabasen."
Även om Charles slutade tävla aktivt fortsatte han inom sporten med att bland annat trimma tävlingsbilar.
"När vi kom hit i början av 70-talet var Spanien lite av ett u-land när det gällde racing. Men de lärde sig fort. De tittade på hur vi gjorde, kopierade och snart var de ikapp."
Men det blev mer racing för paret Morback. Sonen Roger, som i princip är uppfödd på tävlingsbanorna, började själv köra med bra framgång och blev bland annat 2:a i det spanska mästerskapet.

"Lära sig att alla är lika"
"När vi kom till Nueva Andalucía bodde det många arbetare i området. Om man skulle bo så kallat fint var det Guadalmina som gällde. Men redan då präglade golfen Nueva Andalucía. I första hand var det Las Brisas och Alohas golfbanor. En greenfee kostade för boende 50 pesetas och för gäster 150 pesetas”, säger Lisbeth som själv aldrig spelat golf.

Men under en tid på 70-talet var det inte populärt att var svensk. Svenskarna fick ett tag smeknamnet "los palmeros".
"Under Francos tid blev några ETA-medlemmar dömda till döden. Olof Palme gick då ut och sa att spanjorerna var "jävla mördare." Och det väckte en enorm reaktion här i Spanien och då var det inte så populärt att vara svensk."
Både Lisbeth och Charles har träffat mycket människor under sina år på Costa del Sol.
"En sak jag tycker är viktig”, fortsätter Lisbeth, "är att lära sig att vi alla är lika. Visst finns det kulturella skillnader men i grund och botten har vi mycket mer gemensamt än vad som skiljer oss åt. Det är inte vi eller dom."
Charles som sett många "lycksökare" på kusten och de allra flesta som kommit har också rätt snart försvunnit.
"Man får ett visst öga för olika typer av personer. Det är rätt lätt att urskilja de som kommer hit för att ta för sig och ska göra snabba pengar. Flertalet åker hem igen med svansen mellan benen. Man gör inte snabbare pengar här än i Sverige, om man inte har en produkt eller företagsidé."

En fena på hajfiske
Under några år arbetade Charles Morback med hajfiske. "Det hela började med att några vänner hade en båt men saknade en kapten. Så jag ställde upp och vi gav oss iväg. Det var blåhaj vi fiskade”, berättar Charles.
Blåhajen, eller Blue shark som den allmänt kallas, blir normalt 1,8 – 2,4 meter och väger mellan 60 – 80 kilo.
"Det är stora bestar och man får se upp så man inte blir biten. Blåhajen går vanligtvis inte på människor, men den hugger omkring sig så det är lätt att få sig ett bett."
Blåhajen är den haj det fiskas mest av i världen. Den är intressant att fiska då så gott som hela hajen kan användas. Köttet torkar, röker eller saltar man. Skinnet används som läder, av levern tillverkas olja och fenorna gör man hajfenssoppa.
"Sen fortsatte jag hajfisket med vår egen båt som låg i Estepona, men efter ett år tröttnade jag och sålde båten."
Lisbeth Morback rynkar på näsan åt minnet.
"Usch, det var ingenting för mig. Jag var aldrig med och fiskade. Det närmaste jag har kommit hajen var när vi skulle föreviga fångsten och för att visa storleken fick jag står bredvid fisken som en sorts måttstock."