Smärta och sjukdomstillstånd är symptom på konflikt i kroppen – den mentala eller den fysiska, väldigt ofta en kombination av båda.
”Man kan inte lösa problem med samma verktyg som man använder till att skapa dem”, sa Einstein en gång. Och det låter mycket klokt. Utmaningen är dock att det inte är så enkelt ändå. Ta nu bara smärta. Det är vårt tankemönster som avgör graden av smärta. Vår upplevelse av smärta. En gång lärde vår mamma oss vad som är varmt och kallt, och därför har vi olika uppfattningar om vid vilken temperatur vi bränner oss. Det är vår smärttröskel som skapas här. Smärtupplevelsen är verkligenhet för den enskilda, men medvetenheten om den bidrar samtidigt till att hålla fast personen i smärtan. Utan möjlighet att släppa den så att läkningen av orsaken kan ske blir smärtan värre och värre, och utvecklas kanske till det som vi kallar kronisk.
Ofta får jag höra mina klienter säga: ”Varför har jag ont? Jag vill ju så gärna vara frisk!” Ett komplicerat nät av fysiska, miljömässiga, ärftliga och emotionella faktorer kan spärra in orsaken till smärta. För att skapa en bild av detta kan vi tänka oss en gummibandsboll. Den studsar, och varje gång man tror att man lyckas fånga den studsar den iväg igen. För att finna orsaken ska man först fånga bollen och därefter ta av ett gummiband i taget – eller många på en gång, beroende på situation, tills bollen är helt upplöst och smärtorsaken borta.
För att det ska ske använder jag medvetandeskifte. Först hos mig själv, för om jag fokuserar för mycket på en sak – den aktuella smärtan som klienten har, ser jag inte den stora bilden. Genom att skifta medvetenheten kan jag se andra och fler än de symptom som klienten uppsöker mig för. Det ger mig en möjlighet att se in i klienten och inte bara se ”en pratande varelse i en röd tröja”.
När jag kan se hela nätet av det som pågår i klienten kan ytterligare ett medvetenhetsskifte behövas. Nu hos klienten, för att få denne att släppa taget tillräckligt länge för att låta läkningen börja. En del gånger räcker det med en millisekund, andra gånger pågår skiftet i flera månader, medan kroppen bearbetar orsaken till smärtan eller sjukdomen.
Vårt sätt att uppfatta saker och ting på har stor betydelse för vår hälsa. Låt oss ta smärta en gång till. Som nämnts tidigare uppfattar vi graden av smärta på olika sätt beroende på vad vi har lärt oss (föreställ dig vad som är möjligt om vi inte hade lärt oss det…), men för i stort sett alla uppfattas smärta som någonting negativt, någonting som är ångestframkallande. Sticker det till i hjärtat tror vi att det är en hjärtinfarkt på intågande. Har vi ont i magen är det kanske cancer. Vi prenumererar på konsensusrealiteten då den representerar trygghet. Tillsammans med alla andra gör vi samma sak – även om det inte är lämpligt. Likadant är det med smärta.
Det är inte all smärta som representerar någonting negativt. Smärta är ett meddelande från kroppen, en livsnödvändig konflikt, men inte nödvändigtvist någonting ont och farligt. De flesta av er har säkert gett allt ni har i idrottshallen, på gymmet eller i skidbacken efter ett alltför långt uppehåll. Följande dag gör musklerna ont på grund av ansamling av mjölksyra. Stolt och tillfreds med sig själv stapplar man vidare på stela ben. Men rädd är man inte. Även om smärtan uppstår för att det pågår en nedbrytning av muskelfibrerna så att musklerna måste börja med en reparationsprocess är vi okej med det. Paradoxalt, och samtidigt ett bevis på att smärta inte alltid är ett uttryck för någonting dåligt utan till att göra oss starkare.
I BodyTalk behandlas inte symptom eller sjukdomar, utan hela människan.
Av Helle Espensen, auktoriserad BodyTalker
