Ibland som journalist vet man inte vem det är man träffar. Detta är ett sådant tillfälle. Allt jag vet när jag knackar på dörren för att möta Natale Orlich är att många säger att han är en bra konstnär, att han bor i Stockholm samt spenderar vintrarna i Marbella och så har jag naturligtvis besökt hans webbsida, där jag sett delar av hans konst.
Natale hälsar mig välkommen in i takvåningen i centrala Marbella. Här är det vitt och sobert, och stora fönsterpartier mot öster låter vardagsrummet med matsalsdel bada i förmiddagssolen. Han öppnar terrassdörrarna och visar terrassen med en soffgrupp perfekt för förmiddagskaffe. Sedan visar han vidare på terrassen, som sträcker sig runt knuten så att den även vetter mot norr, där Natale och hans fru Christina gärna sitter när solen gassar. Och nu kommer också Christina och hälsar. Hon tittar frågande på sin make över att han tar med mig på husesyn, men han förklarar att det hjälper mig att förstå vem han är.
Nästa plats i hemmet vi kommer till är Natales ateljé, med fönster mot norr.
”Det är mycket viktigt att ateljén ligger i norrläge. För starkt solljus får nämligen färgerna att framträda i andra nyanser än vad du ser dem inne i ditt hem”, förklarar Natale, medan vi står och ser på konstverken. På staffliet står en tavla som domineras av olika mörka, blå toner och runda former, men som har ett ljus av gula färger i mitten som får smilbanden att dra sig uppåt. På väggen hänger en målning av en kvinna med en måne i bakgrunden, täkt med bladguld. En annan tavla visar diffust Big Ben och ytterligare en tavla föreställer en gata där det står Alice på en av dörrarna. Gemensamt för dem alla är de där ljusa, gula tonerna, men motiven varierar kraftigt. Gemensamt är också att det vid signaturen står en liten tax.
”Taxen, det är Stella. Stella är alltid med mig. När jag skapar glömmer jag tiden, så när Christina är ute på sitt och inte är här för att påminna mig om att ta paus så är det Stella som gör det när hon vill gå ut, och då går vi och tar en kaffe”, berättar Natale. Och visst är lilla Stella med honom överallt vi går. Hon hälsade mig direkt vid dörren, hon följer efter oss där vi går och tittar på Natals tavlor som hänger på väggarna i bostaden och när vi sätter oss vid middagsbordet visar hon tydligt att hon vill upp i hans knä, där hon sedan sitter under resten av mitt besök.
Natale Orlich presenterar inte sig själv på sin webbplats, för den är för konsten. Inte heller lägger han mycket vikt vid det när jag frågar, men jag får veta att hans mamma kom från Italien, hans pappa från Österrike och att han själv är han född i norra Venedigtrakten.
”Varifrån man kommer är inte intressant. Många använder det för att sätta en etikett på andra direkt. Jag tycker inte om att sätta etiketter och jag dömer inte någon grundat på deras ursprung. I stället ser jag att vi alla är unika”, förklarar Natale. Hans ursprung klarar vi snabbt av i vårt samtal. Jag frågar i stället om han mer identifierar sig som europé, när han berättar att han varit bosatt i många olika länder, och det tycker han passar.
Sedan tio år tillbaka är Natale pensionär. Innan dess gjorde han karriär som marknadschef på Ricoh. Då, under yrkesåren, blev det inte mycket målande, men det blir det å andra sidan nu.
”Jag har egentligen målat sedan jag var barn. Jag har konstnärskap i familjen och fick lite hjälp ibland hur jag skulle göra men annars är jag autodidakt”, förklarar Natale, som arbetar i olja med palettkniv men mycket sällan med pensel. Där vi sitter hänger flera av hans konstverk, och vad jag speciellt lägger märke till är att många gömmer på platser som jag känner igen – som tidigare nämnda Big Ben, men även t ex La Sagrada Familia, Notre Dame, Golden Gate, Las Vegas, Cristo Redentor. Jag frågar om platser i världen är den röda tråden genom hans konst?
”De visar min relation till världen”, svarar Natale, varefter han ropar: ”Honey?”, och hans fru Christina svarar. Han frågar henne frågan jag just ställt honom. ”Mamman och barnet, är det inte så?”, svarar Christina från rummet intill, och så kommer hon ut till oss, funderar lite och säger att ja, så är det nog, och så lämnar hon oss igen.
”Mamman och barnet”, svarar Natale och ser leende på mig. Jag svarar med en undrande blick. ”Jo, kanske är det katolicismen. Mamma är mamman, ursprunget till allt, och när mamman är borta så är det dottern som blir mamma…”, filosoferar Natale och tillägger: ”Jag är född katolik men jag är inte troende.” Så tittar han ut över taken i Marbella, liksom för att fundera ett tag, och så säger han: ”Jag vill inte analysera för mycket, inte ge mig in i det omedvetna, då tror jag att man tillslut blir galen. Motiven i min konst kommer till mig naturligt.”
Jag tittar runt, och visst visar några motiv mor och barn. En tavla visar tre systrar, det är döttrarna. Tavlan till höger om eldstaden föreställer en kvinna med fjärilar. Denna tavla förklarar han heter ”Ipanema”, som på den brasilianska ursprungsbefolkningens språk betyder ”Flickan som man drömmer om”.
”Jag får bilderna i huvudet. Ibland kan det också vara musik som inspirerar som i fallet med tavlan Alice från ’Living next door to Alice’ eller mina Ted Gärdestads-målningar: Jag vill ha en egen måne, För kärlekens skull, Sol vind och vattensamt Jag ska fånga en ängel. Dessa fyra kom efter att jag hade en av sångerna i huvudet i flera dagar till dess att jag bestämde mig för att måla dem. En annan sång som inspirerat många målningar är ’All you need is love’.”
Alla upplevelser i hans liv, alla människor han mött, har självklart påverkat honom. Mitt intryck av Natale är att han är världsvan, lättsam och trygg, och Christina förklarar att hennes make även är mjuk och kärleksfull samt en mycket positiv person. De två träffades 1978 i Stockholm, dit Natale hade flyttat redan som 19-åring. Då bägge arbetade hårt, ville de finna en plats där de kunde koppla av med bra klimat samt ljus även vintertid. Valet föll på Costa del Sol, först på Calahonda, där de köpte hus 1987. Det passade dem medan barnen bodde hemma men då bägge är stadsmänniskor köpte de senare takvåningen i Marbella, där de nu haft sin spanienbostad sedan våren 2001. I dag är det således Stockholm och Marbella som är hemma för dem, och det är också på dessa två platser som Natale haft sina vernissager. Och det är under dessa vernissager som han förstått hur omtyckt hans konst faktiskt är.
Vid min senaste Stockholms-utställning 2017 (de senaste två åren har jag ställt ut i Marbella), hade jag vernissagen en lördag och på söndagen var alla verk sålda. Det kom ungefär 150 besökare. Det kom till och med några konstkännare, som uttryckte sig överraskade över mitt breda spektrum – att jag inte valt en genre. Det är ljuset som människor tycker om, säger de. Och ljuset, med värme, hittas även i de fåtal tavlor som jag skapat med kalla färger”, förklarar Natale.
Namn: Natale ”Natte” Orlich
Född: 1945 i norra Venedigtrakten
Bor: I Stockholm med vinterbostad i Marbella
Gör: Pensionär och konstnär
Familj: Maka Christina Hoffman-Orlich, 4 barn och barnbarn, och hunden Stella
Intresse: Ta bilen och ”sticka iväg” för att upptäcka nya platser, och så spelar han golf. Dessutom älskar han att laga mat och bland vännerna är han känd för sin gambas al pil-pil.
För den som är nyfiken på Natale Orlichs konstverk håller han sin nästa utställning 18-24 september 2020 på Södermalm i Stockholm, närmare bestämt på Galleri Movitz. Vernissagen hålls den 19 september.
Se mer på: www.konst.se/natte
Centro Idea
Ctra. de Mijas km. 3.6
29650 Mijas-Málaga
Tlf.: 95 258 15 53
norrbom@norrbom.com
PUBLICERAD AV:
D.L. MA-126-2001