Små korkar i stora lass - Tapones Solidarios

Insamlandet av platskorkar i spanska hem har blivit näst intill en vardagssysselsättning för många och gör man en googlesökning på ”Tapones Solidarios” får man upp tusen och åter tusen träffar. En del informativa nyhetsartiklar, andra leder till sidor som Tapones Solidarios para Nacho eller Una sonrisa para Aitana. Det handlar om insamlingar som direktöversatt till svenska blir ”solidariska korkar” vilket innebär insamlingar av platskorkar för välgörande ändamål. Och många gånger är ändamålen att samla in pengar till barn som behöver vård utöver den hjälp de kan få från Seguridad Social.

Till Málaga för tre år sedan

Ett av de första Tapones Solidarios-projekten i Málagaprovinsen började för drygt tre år sedan när Isabel Olea, mamma till Jorge – en pojke, i dag elva år, som lider av Louis-Bars sjukdom, som varken har bot eller behandling, inspirerades av AEFAT:s (föreningen för familjer drabbade av Louis-Bars sjukdom) kampajer i andra provinser, började samla in plastkorkar för vård till sin son samt till forskning kring sjukdomen i Sydspanien. Trots att liknande insamlingar redan fanns i andra delar av landet var projektet i Málaga trögstartat. Inte på grund av brist på hjälp med insamlande av plastkorkar utan snarare då hon fann det svårt att hitta återvinningscentraler som var intresserad av att köpa plastkorkarna och betala ett pris som gjorde det värt besväret med att samla in dem. Men hon lyckades och efter hennes initiativ har många andra insamlingar följt.

Återvinningscentral bidrar på sitt vis

På Replasur i Málaga, som är den återvinningscentral som Isabel Olea till slut fick ett samarbete med, arbetas det i dag med 35 familjer som samlar in platskorkar och säljer dem till återvinningscentralen, för 15 cent per kilo (aktuellt pris vid manusstopp för detta nummer). Men det är inte vem som helst som kan åka till återvinningscentralen och sälja dem plastkorkar. På Replasur, som har arbetat med plaståtervinning i drygt 30 år, är man mycket noga med vilka man samarbetar med. Som återvinningscentral är det ett vinstdrivande företag och i fallen med Tapones Solidarios bidrar de till insamlingarna genom inte själva ta ut någon vinst efter att kostnaderna för arbetet med att vidaresälja plasten, efter att korkarna tvättats och krossats till plastpellets, täckts. Det ger dessa familjer ett bättre kilopris på plasten de lämnar in jämfört med andra. I gengäld vill Replasur se bevisa på att det ligger ett verkligt fall bakom orsaken till insamlandet, som t ex läkarutlåtande eller liknande.

Korkar, korkar och lock

Att det är just plastkorkar och även lock som efterfrågas beror på att plasten i de flesta korkar och lock i hushållsförpackningar är av bättre kvalitet än mycket annan plast och plasten har inte använts till andra produkter tidigare. Vidare innehåller denna plast ämnen som är mindre hälsovådliga än annan plast, varför den passar bra till återvinning och kan återvinnas upp till sex till åtta gånger. Korkar och lock är dessutom mindre skrymmande än hela förpackningar, även om de är tillverkade i samma material, och t ex korken på en vattenflaska – som det förbrukas stora mängder av i hushållen i Spanien – har vanligtvis tjockare plast än självaste behållaren, varför den också väger mer jämfört med ytan den tar upp. Ytterligare en faktor är att plastkorkar och lock ofta har mindre rester av innehållet som det varit med och skyddat jämfört med behållaren i sig.

Dessa plastkorkar och lock skulle från början sorteras efter plasttyp, vilken man kan se på triangelmärkningen med en siffra som finns stämplad i plasten. Men i dag har Replasur ett system som tillåter dem att återvinna alla plastkorkar och lock i samma process. Dessutom har de lyckats upprätta ett samarbete med en köpare i Málaga för produkten som blir av plastkorkarna och locken – plastpellets. För den som är nyfiken kan det sägas att denna köpare tillverkar fruktlådor.

Och på frågan om vilka plastkorkar och lock som kan samlas in till dessa ändamål är Replasurs svar enkelt: alla plastkorkar och lock som inte varit i kontakt med giftiga ämnen.

Här hittas en närmare beskrivning över vilka platskorkar och lock som kan återvinnas, med en utförlig och lättöverskådlig lista: https://www.uam.es/servicios/ecocampus/especifica/descargas/RecogidaTapones.pdf

Ett ton värt 150 euro

För att få ett perspektiv på hur mycket en familj behöver samla in för att få ihop 150 euro kan det räknas på att en vanlig kork till en standardvattenflaska väger ca 2 gram. Det betyder att det går åt ca 500 000 korkar för att nå ett ton. Och kilopriset för plastkorkar hos återvinningsföretaget i Málaga, Replasur, är 15 cent per kg. Vilket i sin tur innebär att ett ton korkar ger 150 euro. Priset kan tyckas skrattretande, speciellt när man lägger till kostnaden för att familjerna själva måste ha plats att förvara korkarna tills de samlat ihop tillräckliga mängder för att åka till återvinningscentralen, och väl där måste familjerna packa upp de påsar som människor samlat korkarna i, för att sedan väga dem och tillslut få ut pengar för dem. Men ingen skulle gå igenom allt detta arbete om det inte vore värt det. I många fall räknas varje liten cent för att hjälpa ett barn.

Vill du komma i kontakt med någon som samlar in korkar för ett välgörande ändamål är det lätt att googla: Tapones Solidarios + din ort, så fås ofta resultat i din närmiljö.

Lucas operationer betalas delvis med plastkorkar

Av Sara Laine

Francisco García, Lucas och Rocío Narváes.

En av de aktuella Tapones Solidarios-insamlingarna i Málagaprovinsen kallas Camina con Lucas. Lucas, liksom andra barn till vilka olika insamlingsprojekt pågår, lider av en ovanlig sjukdom. I hans fall handlar det om Klippel-Trenaunay, vilket är en medfödd, obotlig sjukdom som kännetecknas av hudförändringar, kärlmissbildningar i blod- och lymfkärlsystemet, förstorade stödjevävnader samt skelettförändringar med begränsad utbredning. Lucas, som bor i Mijas, föddes 2008, och redan vid födseln kunde läkarna konstatera att han hade symptom på sjukdomen i vänster ben, från foten till bäckenet, även om diagnosen inte säkerställdes förrän drygt fyra år senare. Lucas hade även två ytliga hemangiom, intraabdominell vätskeansamling och cutis marmorata. Vid åtta månaders ålder upptäcktes dessutom en mesenterial cysta som vägde hela 800 gram, som trängde undan alla funktionella organ som njurar, lungor, magsäck m.m. åt sidorna, och han opererades akut, med bra resultat, förutom några små delar av cystan vid urinblåsan som fortfarande behöver behandlas.

Men det mest akuta och den vård som Lucas nu behöver är att stoppa utvecklingen av Klippel-Trenaunay, vars utveckling teoretiskt ska gå att hejda, men dock ej bota helt. Familjen sitter dock i en trängd situation då Seguridad Social i Andalusien inte har medel eller kunskap för vård och privat sjukförsäkring inte täcker ovanliga medfödda sjukdomar som Klippel-Trenaunay. Det innebär att all vård måste bekostas av familjen själv, dvs. mamma Rocío Narváes, 34 år och podiatristuderande, och pappa Francisco García, 36 år och lokalpolis samt kriminologistuderande. 

Tysk specialistläkare på egen bekostnad

Genom egen efterforskning har familjen lyckats komma i kontakt med en professor i pediatrisk kärlkirurgi i Tyskland och hittills har Lucas genomgått fyra operationer, med en kostnad av drygt 17 000 euro styck. Går läkandet som förväntat efter fjolårets två operationer, resultat som familjen nu spänt väntar på, återstår ytterligare minst två för att lyckas paralysera utvecklingen av sjukdomen. Lucas Klippel-Trenaunay är aggressiv och påverkar hans liv, och utan operationer riskerar han att tvingas leva med längdavvikelser i benen vilket påverkar höfter och rygg m.m. på grund av bland annat ojämn näringstillförsel i det ojämna venösa systemet, vilket i sin tur leder till smärta, som i hans fall räknas kräva amputation när smärtan blir för stor.

För att bekosta vården för att lyckas paralysera sjukdomsutvecklingen arbetar alltså Lucas föräldrar med insamling av pengar genom olika kanaler. Bland annat genom att sälja jullotter, arrangera välgörenhetsevenemang, insamling av donationer samt plastkorkar.

Mycket arbete men välkomna pengar

”Att samla plastkorkar känns ofta som mer jobb än vad vi får ut av det. Men varje cent räknas. Det kräver mycket av familjen. Vi har ett förråd för alla korkar tills vi med hjälp av våra familjer kan köra till Replasur. Där hjälper de även till med arbetet på plats med tömning och vägning. Vanligtvis tar det en hel dag. Men vi har inget val. Lucas är vårt allt. Varje minut av våra liv går till att göra hans liv och framtid så bra som möjligt. Om det innebär att jag arbetar dagar och nätter för familjens överlevnad i vardagen, studerar kvällar och eftermiddagar för vår framtid och samtidigt samlar in medel för Lucas operationer, och naturligtvis går och simmar med honom efter skolan tre gånger i veckan – den bästa träningen för honom, så gör jag det, även om jag bara får fyra – fem timmars nattsömn”, berättar pappa Francisco.

Hopp och drömmar om framtiden

Det är tydligt att familjen lever på knappa medel med ett enda mål – att Lucas sjukdom inte ska påverka hans framtid, även om det påverkar föräldrarnas vardag med stress, penga- och tidsbrist. Men bägge är måna om att de ska lyckas samla ihop tillräckligt till de återstående operationerna. Föräldrarna är helt klara över att inte dela deras oro med Lucas, som fortfarande kan leka och springa med de andra barnen, om än att han blir trött ganska snabbt. Samtidigt är de noga med att förklara för honom vad sjukdomen innebär, i lagom mån. Och Francisco, han planerar att i framtiden starta en organisation för insamling av medel för barn med ovanliga sjukdomar. 

Så, har familjen några drömmar? Ja, förutom att stoppa utvecklingen av sjukdomen som i dag påverkar hela delas liv, drömmer Rocío om att ha tid och pengar för en weekend, bara en kort semester, vilket de inte har haft på flera år.