Vi svenskar är verkligen några riktiga fegisar och ynkryggar. Vi, som en gång tronade på minnen från fornstora dar, vi som en gång stolta kunde ära vårt lands namn och vaja vår blå-gula flagga. Vi som kunde stoltsera med ett modernt samhälle i framkant med yttrandefrihet, jämställdhet, teknik, utveckling, affärssinne, rättvisa m.m.
Hallå? HALLÅ???
Inget svar?
Nej, för det Sverige och de stolta rakryggade svenskarna är ytters sällsynta.
Majoriteten av alla svenskar tillhör strömmen av en grå skara som vaknar om morgonen, duschar, klär på sig och ger sig iväg till jobbet. Sedan jobbar de sina åtta timmar för att efter dagens slut åka hem. På hemvägen händer det att de svänger in på Ica eller Hemköp och handlar någon liter mjölk, ägg, köttfärs m.m. oj, vi får inte glömma bananer och Gevalia. De står i kön bland andra trötta gråisar och skrikande barn för att tillslut mötas av en uttråkad kassörska ”Är det bra så… 78,50… kvitto?…”. Sedan åker de hem, stirra på Idol, Wallander och Beck för att slutligen krypa ned i bingen, för att vakna till ytterligare en grå dag.
Det är sådana vi är. Intetsägande. Och vi säger inte heller någonting. Jo, egentligen gör vi det, men aldrig rakt ut. Vi pratar gärna bakom ryggen på människor, snackar mer än gärna skit, skvallrar, klagar på allt och alla, säger sällan att någonting är bra. Men allt detta till bara våra närmaste, för hua om fler skulle få reda på mina åsikter, då urskiljer jag mig ju från det gråa – då blir det ju mig alla pratar om.
Sverige är mellanmjölkens land och vi svenskar är lagom-människor våldtagna av Jante.
Jag trodde att jag när jag flyttade till Costa del Sol skulle träffa andra svenskar, svenskar med lite mer färg – jag menar svenskar som vågar lite mer – alla svenskar här nere har ju trots allt vågat lämnat Sverige. Jag hoppades på att träffa människor som vågar stå för sina åsikter samt säga vad de tycker och tänker. Men ack. Ständigt möter jag granitgråisar som skvallrar bakom ryggarna på varandra med orden ”Men säg inte att det är jag som har sagt det” eller ”Jag tycker ju egentligen såhär och såhär, men du behöver väl inte nämna mitt namn”.
Vad är det för idé att tycka alls om vi inte vågar stå för det?!
Sverige har som sagt ett rykte om sig att ligga i framkant, att vara modernt, jämställt, tekniskt, you name it och har kunnat stoltsera med yttrandefriheten. Yttrandefriheten är också någonting som svenskar ofta skryter med. Och visst låter det fint: i Sverige har vi friheten att tycka och uttrycka oss som de vi är. Men vad gör vi med det? Ingenting. Vi tiger ihjäl oss. Vi tiger ihjäl det som våra tidigare svenska generationer har kämpat stenhårt för. Förutom på sociala medier, där skrivs det hej vilt, men följs ett inlägg av mer än två kommentarer tappar vi tråden och börjar kasta ordskit på varandra för att vi tycker olika istället för att respektera det och lära av varandra. Vilket återigen leder till att vi tiger. Vi tiger ihjäl vår egen rätt. Och vi har till och med ett namn på detta tigande – Jantelagen! Och jantelagen använder vi oss av som någon slags ursäkt för vårt tigande. Fy usch och blä!
Vi svenskar behöver en Janne Carlzon, ni vet han som framgångsrikt rev pyramiderna. Men denna gång en Janne Carlzon som river jantelagen. Jantelagen kväver oss.
Så tala, eller rättare sagt TALA! Ta vara på din rätt, ta vara på din personlighet, ta vara på yttrandefriheten. Ta vara på det som så många människor i världen drömmer om. Om du har tankar och funderingar eller någonting som du reagerat på, säg det! Säg det till dina nära och kära och till dem du möter. Kanske har de samma funderingar, och om inte kan det ju leda till mycket intressanta diskussioner som bidrar till att bredda allas vyer.
Eller varför inte maila mig med dina åsikter. Jag lyssnar gärna! Jag älskar människor som tänker, funderar och har åsikter att dela med sig av. Men till sakens natur hör ju att lika lite som att jag är anonym vill jag ju inte heller ha anonyma samtal eller mail. För det handlar ju om att stå upp för den du är och ta vara på vårt svenska arv, begrav Jante och låt oss än en gång kunna vara stolta över vår yttrandefrihet.
