Alhama de Granada – en pärla till liten stad

Alhama de Granada har så många spännande aspekter att det är svårt att lista dem alla men låt oss börja med läget. Denna lilla stad, med drygt 6 000 invånare, ligger på kanten till ett imponerande naturfenomen: en 100 m djup ravin, med lodräta klippväggar på båda sidorna, och denna heter El Tajo. Staden är gammal och i närheten av den finns flera grottor på bergssidorna, och i vissa av dem har man hittat lämningar efter stenåldersfolk. Norr om staden finns det några varma källor, som till och med romarna badade i. Här har vattnet en temperatur på 47 grader och det strömmar upp ur jorden med över 80 liter per sekund, och det har det gjort i över 2 000 år. Det är dessa varma källor som en gång i tiden gav staden namnet ”Al Hamman” – De varma Baden. Källan i sig är ett slags mirakel, för sedan romartiden har det varma vattnet oförtröttat sprutat upp ur marken. Här kan man så bada i det varma vattnet, både inne i ett badhus och ute i floden. Här finns också flera historiska byggnader från morernas tid, och även från senare, så följ nu med till Alhama och upplev allt detta.

Från Vélez-Málaga är det 47 km till Alhama och 50 km till Granada. Att köra dit från just Vélez-Málaga är en upplevelse i sig. Vägen går nämligen via El Boquete U, det stora hålet i bergskedjan Sierra de Alhama, där staden Ventas de Zafarraya ligger. Vägen där uppe slingrar sig fram som en orm och bjuder på en mycket vacker utsikt upp mot La Maroma och de andra topparna i bergskedjan. Ventas de Zafarraya är en stad därifrån det transporteras många grönsaker, som odlas på slätten som ligger bakom staden. Slätten är en gammal sjöbädd och därmed helt platt. Här odlas i synnerhet kronärtskockor, paprika, tomater och sallad, vilket många av de skulpturer som står längs vägen skvallrar om. De föreställer nämligen just dessa grönsaker. Vi kör över slätten och snart kommer vi fram till Alhama.

I dag har vi bokat en guidad visning genom Alhamas turistbyrå, och turen börjar kl. 12. Att vi väljer detta alternativ, och inte går runt i staden på egen hand, beror på att många av de historiska byggnaderna här bara kan ses med guide, då de annars är stängda.

Det finns guidade turer från kl. 12 till kl. 14 på tisdagar, torsdagar, lördagar och söndagar, och dessa leds av mycket duktiga och kunniga guider, dock bara på spanska. Priset är 4 euro. Ring 958 36 06 86 för att boka tid för en guidad tur. Turistbyrån ligger mittemot den röda muren som står på torget i mitten av staden. Muren visar var morernas gamla borg en gång i tiden låg. Av den moriska borgen finns det ingenting kvar och hela området är omgivet av den röda muren, då området i dag är privatägt. Detta såldes nämligen någon gång i tiden, så nu får man inte komma in där. Rykten säger att det finns planer på att bygga ett hotell där – den som lever får se. Som det har gjorts i många andra gamla städer har de historiska byggnaderna rivits ner sten för sten, varefter byggmaterialet har använts till att bygga nya hus på andra platser i staden.

Guidad tur i den gamla moriska stadsdelen

Precis när vi kommer ut från turistbyrån svänger vår guide till höger och vi följer efter. Här kommer man till en plats varifrån man har en fantastisk utsikt ner i ravinen. Ravinen är resultatet av kraften i floden Alhama, vars vatten har grävt sig ner och fram genom årtusenden. Förr låg det flera vattenkvarnar som malde mjöl utmed floden, men när man byggde en damm här på 1960-talet, förlorade floden sin kraft och kunde inte längre driva kvarnarna. Nu ligger kvarnarna kvar i ruiner längst ner i ravinen.

Vi fortsätter rakt fram längs gatan Llana, där guiden pekar ut de få originalfasader som fortfarande finns kvar. Sedan svänger vi till höger där det finns en skylt mot Mazmorra på höger sida. Mazmorra betyder fängelsehåla och grottorna vi nu ska se grävdes ut av morerna redan på 700-talet. Först användes grottorna här som silor för lagring av spannmål, men senare fungerade de som ett fängelse. Dessa ska vi nu besöka, och usch, här kan det inte ha varit roligt att sitta inspärrad. Rummet vi besöker har ett stort valv med ett hål i taket från vilket ljus och luft strömmar in, så det är åtminstone inte bara ett svart hål.

Vi går ut igen och går nu förbi ruinerna av en gammal kyrka: La Iglesia de las Angustias. Jungfru Angustias är stadens skyddshelgon och dagen till hennes ära firas varje år i slutet av mars och lockar många besökare.

Nu fortsätter vi runt den gamla moriska delen av staden, som är ganska välbevarad. Vi fortsätter med ett besök på det gamla sjukhuset: Hospital de la Reina, sedan går vi förbi det gamla ”pósito” (sädesmagasinet) och upp till Plaza de los Presos, där kyrkan Iglesia de Santa María de la Encarnación ligger. Kyrkan byggdes av Isabel och Fernando ovanpå resterna av den tidiga moskén. På torget låg också fängelset, och det ska vi titta på senare. Vi går nu förbi inkvisitionens hus och kommer fram till det som i dag är stadens kyrka: Iglesia del Carmen. Här går vi in för att se denna stora katolska kyrka. Snart måste vi dock skynda oss tillbaka till fängelset, för guiden står nämligen och väntar på oss. Hon är mycket angelägen om att visa oss byggnaden, som invigdes som fängelse 1674. Från början utgjorde byggnaden dock bostad åt en rik morisk familj. På ytterdörren kan man se ett foto av en fånge med texten: ”Ingen vet varför jag sitter här.”

Klockan som fördömdes

Först hör vi den sanna berättelsen om den stora, stygga kyrkklockan. Klockan hängde utanför kyrkan och en dag, när en bonde och hans åsna stod vid ett vattentråg under klockan, föll den ner med en smäll och dödade både mannen och djuret. Det kunde man ju inte låta passera ostraffat, så klockan dömdes till två års fängelse. När den hade tjänat sitt straff hängdes den upp i kyrkan igen och kunde fortsätta sitt ringande.

Den gamla fängelsebyggnaden används i dag som Centro de Interpretación de Alhama, och här finns det fina affischer som bjuder på mycket information om staden, som den pratglada guiden förklarar. Vi tittar också in till en fånge som sitter i en liten fängelsehåla. Här kunde han sitta till dess att hans familj köpte honom fri. Gjorde de inte det, kunde han sitta där och dö av hunger.

I källaren finns det en kort tunnel, som också användes som fängelse, och när vi kommer upp till första våningen får vi höra om stadens stolta karnevalstradition, då alla klär ut sig och deltar i festligheterna. Detta är en mycket viktig festlighet för alla barn i staden, så när det vankas karneval går alla man ur huse, och det både dricks och dansas in på småtimmarna.

Den guidade turen är satt till två timmar, men det slutar med att den håller på i tre timmar. När den är över och vi äntligen släpps ut ur fängelset är vi helt slut i huvudet och håller nästan på att dö av hunger. Som tur är finns det gott om restauranger på torget, så det är inga problem att få hungern stillad.

Genom ravinen

Känner man inte för en guidad tur utan i stället vill ha lite motion och en härlig naturupplevelse, så rekommenderar jag följande. I stället för att köra in till Alhama, sväng höger 1 km före staden och styr mot Arenas. Här ska man fortsätta ett par kilometer till dess att man kommer fram till hotellet och restaurangen El Ventorro. Där äter man gott och man kan också övernatta i grottor som har grävts ut ur lerjorden. Hotellet har också ett mycket trevligt hamam (arabiskt bad).

Man parkerar mittemot restaurangen och går cirka 50 m längs samma väg som man kom. Sedan korsar man vägen där det finns en skylt med: Monumento Natural. Här börjar ravinen, som efter cirka 4 km leder upp till staden.

Först går man längs en kanal men snart kommer man till en bro som leder över floden och så är man inne i ravinen på riktigt. Här finns det mycket att beundra, för här är bergssidorna verkligen imponerande, och det är hisnande vackert. Snart når vi fram till en liten helgedom (ermita), som har grävts in i berget. Denna är tillägnad Jungfru María, och det finns en historia som berättar följande: En gång under Medeltiden kom en rik man ridande nära ravinen på väg till Alhama. Plötsligt slingrade en stor orm fram precis framför hästen, som fick panik och hoppade över kanten till ravinen. Mannen, som fortfarande satt på hästen, bad som besatt till Jungfru María om att skona hans liv. Det måste hon ha gjort, för mannen överlevde fallet, och detta trots att hästen dog. På en stor sten precis innan man kommer fram till ermitan kan man se (om man har lite fantasi) ett avtryck av en hästhov. I tacksamhet för hans mirakulösa räddning lät mannen uppföra helgedomen som tack till Jungfru María. Man kan titta in och se madonnan, och där inne finns också ett ljus som aldrig slocknar. Lite längre fram ligger det en liten bostad, som liksom ermitan har huggits ut ur berget. Faktiskt ser det ut som om någon bor där, för utanför finns en liten trädgård.

Snart kommer vi fram till den första vägen som leder upp till staden, och den kan man ta om man vill, men jag föredrar att fortsätta lite till, till dess att man kommer fram till de övergivna kvarnarna, för där finns det också en stig, och den leder rakt upp till centrum.

De varma baden

Fortsätter man stigen ner till botten av ravinen kommer man efter cirka 3 km fram till platsen där man kan gå till de varma baden. Här finns det en väg som svänger av till vänster, precis innan en liten romersk bro som går över floden. Efter cirka 1 km kommer man fram till baden. Har kan man bada i floden, ute i det fria och helt gratis. Det har gjorts en cementkant runt den plats där vattnet från källan rinner ut i floden, och även om vattnet först har passerat genom badanläggningen är det fortfarande varmt och skönt, och här kan man sitta så länge man har lust.

Man kan också besöka badhuset och betala för sitt bad, och det finns flera olika alternativ att välja mellan. Själv har jag testat ”baño termal”, och det var helt klart värt pengarna. Här visade damer in mig till ett litet rum med ett litet kar, som påminde om en sarkofag, och där får man så ligga och småkoka i 42 graders vatten i 20 minuter. Det var på gränsen att jag klarade av det, rent temperaturmässigt. När man har blivit genomkokt (när man inte klarar av det längre) är det dags att kylas ner till sin normala temperatur. Det ska se långsamt och inte genom att dricka kall öl. Kom ihåg badtofflor, för inne i badhuset är det inte tillåtet att gå runt barfota. Det är en intressant upplevelse.

På 1960-talet byggdes det ett hotell ovanför baden. Det handlar inte om någon fin byggnad. Den ger snarare intryck av statskontrollerade byggrestriktioner, sådana där som kunde upplevas i DDR före murens fall. Det är mycket ospanskt. Vintertid är hotellet stängt, men resten av året kan man inne på hotellet se fundamentet av de romerska baden och de vackra arabiska bågarna. Se: balnearioalhamadegranada.com

Går man hela vägen hit från El Ventorro, får man en mycket trevlig vandring på cirka 8 km tillbaka till genom ravinen, så då har man klarat av både motion och bad den dagen.

Vill man i stället köra till baden följer man bara vägen mot Granada från stadens centrum och kör därefter enligt skyltarna till Balneario.