Mor & dotter

Stor eller liten, temperamentsfull eller lugn, yngre eller äldre, impulsiv eller reflekterande, harmonisk eller nervös. Det är bara några ord som kan beskriva en person. Så hur kan det se ut mellan mor och dotter? Kan några egenskaper gå i arv? Är yngre generationer mer rastlösa än äldre och äldre klokare än yngre?

Harriet Nilsson och Robin Marr är mor och dotter. Harriet beskriver sig själv som en annan person jämfört med för tio år sedan. Livet har bjudit på utmaningar och olika skeden som format henne till den hon är i dag. En för henne ofrånkomlig och naturlig utveckling. “Om vi inte växer med de utmaningar som bjuds i livet så stagnerar vi som människa. Det är dig själv du måste hitta och hålla tag i när det är full storm där ute”, säger hon. Från att hon förr jagade den perfekta bilden av hem, familj och arbete har hon genom processen efter livs förändringar blivit mer jordnära, och i stället för sin tidigare fotograf- samt inredningskarriär har hon i dag sadlat om och arbetar som lifecoach med andlig förståelse för livets faser. Hon lägger vikt på att hitta den inre kraften och vägleder med healing och meditationer. Den kreativitet som tidigare uttrycktes i fotografier och inredning uttrycker hon i dag i sin konst, som hon periodvis hänger sig åt.
Robin å sin tur läser företagsekonomi på gymnasiet i en engelsk internationell skola. Hon ser att hon ofta hon delar sin mammas livsbalans och passion för saker, om än i kombinationen med en tonårings funderingar och otålighet. Till skillnad från Harriet förklarar Robin sig dock ha fallenhet för praktiska ämnen samt debatt, och hon tycker att det är viktigt att följa med i ekonomi och politik. Och samtidigt som hon känner att hon förändras mycket och snabbt tänker hon på framtiden – vem hon är och vem hon vill bli – med två ledord som kreativ och framgångsrik.

I ett internationellt hem som ert, Harriet från Sverige, Robin halvkanadensare och halvsvensk och så bor ni i Spanien, vad talar ni för språk?
Harriet: Robin pratar helst engelska så det blir mycket av det. Jag ser klart att det är mitt ansvar att hålla hemspråket levande men ärligt talat blir det alltmer engelska. Men vi påminner varandra om att vi måste prata mer svenska och viljan finns!

Hur är er relation till varandra?
Robin: Vi är en mix av vänner samt mor och dotter, och i det är vi väldigt mycket vänner. Vi gör saker som vänner – går på bio m.m. Men när det kommer till att städa rummet så är hon mamma.
H: Jag är naturligtvis mycket mamma men vi blir nog alltmer vänner med åren. Allt efter mognad och tillit.
R: Mamma har lärt mig att vara öppen och optimistiskt, tack vare att hon själv är det.

Så vem är Robin?
R: En tonåring. Mamma kan bli irriterad när jag inte reagerar direkt på sådant som hon ber mig om. Själv gör hon saker på en gång. Sedan har hon inte samma humor som jag så ibland när jag säger någonting på skoj kan hon ta illa vid sig. Men det är småsaker.
H: Robin har landat efter ett och halv års tonårsfasoner med gränstestande och tonårsmotsträvighet till att göra det som förväntas. Hon har alltid varit duktig med t ex skolarbete men plötsligt gjordes bara det som absolut krävdes, inte mer. Men det är en naturlig fas av att bryta sig loss och växa upp och om vi inte gör för stor affär av det passerar det snabbare och smidigare. Hon har en naturlig positiv inställning till livet. Ett exempel är när hon var liten och öppnade fönsterluckorna och ropade ’God morgon världen, jag älskar dig och du älskar mig!’ Det är en härlig egenskap. Sedan är hon stökig, vilket kan driva mig till vansinne!
R: Nej mamma, jag är inte stökig, men jag vet att om jag inte gör det rätt så gör du om det så snart du ser det.
H: Det är normalt och jag vet att om jag vill ha det på mitt sätt så är det mitt ansvar. Det finns en förståelse för att vi har olika syn på vad som är städat, fast perfektionisten i mig skriker.
R: Men egentligen spelar det ingen roll för vi kommer bättre överens nuförtiden!

Och vem är Harriet?
H: Jag är artistisk, men det konstnärliga går i vågor. Just nu är det på uppgång och jag är passionerad i skapandet igen. Materialet till min konst samlar jag själv ute i naturen, och när jag är i den här perioden sprider jag lätt ut mig över vardagsrummet med mina material. Robin å sin sida är mycket konstnärlig men mer skolad. Hon är inte bara naturligt kreativ utan lär sig rätt tekniker för att teckna och måla, Jag är kreativ utan varken tanke eller kunskap om hur man bör göra. Jag älskar också se mina barn utvecklas, förutom Robin har jag två äldre barn också, en dotter och en son.
R: Mamma är mycket andlig, det påverkar hela hemmet, och jag blir själv mer öppensinnad genom det. Hon är också duktig på att lyssna, som när jag t ex berättar mina tankar kring hennes konst och kommer med originella idéer. Rent konstmässigt är mamma mer minimalistisk än mig.
H: Och jag lyssnar gärna och tar till mig, men tillslut är det alltid mitt uttryck som ses i mina konstverk. Men det är också viktigt att Robin tycker om det jag gör. Det betyder jättemycket för mig.

Går tankar och åsikter som t ex politik, omvärldssyn, musiksmak m.m. i arv?
R: Nej. Mamma tittar inte på nyheter men jag följer med i omvärldsfrågor för skolans skull. Och jag är intresserad med starka politiska åsikter! Mamma bör nog vara mer insatt.
H: Jag tittar på nyheter tillräckligt mycket för att veta det man behöver veta. Men jag vill inte ha negativitet i mitt liv, det gör mig inget gott så mitt tv-/nyhetstittande är minimalt. Inte heller gör det någon gott att tala om politik varje dag. Det är nog det ämne som folk kan vara mest oeniga om och bli mest upprörda över. Jag hoppar gärna över det!

Var går gränsen för vad ni pratar om tillsammans?
R: Vi pratar om nästan allt. Det tycker jag om. Jag kan fråga saker och mamma ger mig en vuxen åsikt samt syn på det, vilket inspirerar, och det tycker jag om. Men mina frågor är nog mer allmänna än personliga. Jag kanske inte skulle berätta om jag kysst någon.
H: Men jag skulle självklart, som nyfiken mamma, fråga om jag misstänkte att hon har kysst någon eller har en pojkvän. Även om jag vet att hon inte vill svara.
R: Jag skulle också fråga mamma om jag misstänkte att hon träffat någon.
H: Och jag skulle berätta. Jag har alltid trott på att barn förstår och klarar av ärlighet. Försöker man förvrida verkligheten tror jag att barnen skapar sin egen bild, som sällan överensstämmer med verkligheten. I Robins och min relation tycker jag att det är viktigt att vara ärlig. Jag delar inte direkt med mig av alla detaljer men jag visar känslor och berättar, och hoppas på så sätt att hon lär sig visa och prata om saker på ett öppet och naturligt sätt.
R: Jag känner att jag kan fråga mamma nästan allt och det är nog därför som vi är så goda vänner.

Lånar ni ur varandras garderober?
H. Haha, jag lånar inte riktigt från Robins garderob men hon lånar mina saker. Jag tycker att man ska klä sig efter sin ålder och helt ärligt, jag kan inte låna hennes kläder, min ’crop tops tid’ är förbi.
R: En del av mammas saker tycker jag verkligen om, men jag tar inte bara, jag frågar alltid… eller nästan alltid i alla fall.
H. Det är okej att Robin lånar så länge det alltid hängs tillbaka – vilket inte alltid görs. Robin har bra stil och ibland önskar jag att jag kunde ha hennes kläder. Hon gillar mycket av mitt men kanske inte alla mina långa svepande sommarklänningar. I olika åldrar tycker man om lite olika stilar.

Ser ni mycket av er själva i varandra?
R: Jag är nog mer som pappa i mycket men mamma och jag reflekterar varandras kreativitet, öppenhet och förmåga att vara tacksamma i livet.
H: Jag tror att de saker som irriterar oss i varandra är det som mest reflekterar oss själva. Och liksom Robin ser jag definitivt vår kreativa sida. Jag ser Robin som ett ”natur” barn, hon är den hon är och hon står för den hon är och jag respekterar henne för det.
R: Tack mamma!