What to do, Dear Europe

När jag ser på det ser jag britternas EU-exit som det mest egoistiska, osolidariska och ohållbara beslut som en europeisk nation fattat sedan andra världskriget. Det är som om historian glömts bort, varifrån vi kommer och allt som vi européer skapat tillsammans.

Det är som om britterna bara ser EU som en marknad. Men Europa är mycket, mycket mer än så. Vi kan visst ha en gemensam marknad men om vi inte har gemensamma drömmar har vi ingenting. Och EU är en gemensam dröm om gemenskap, förtroende och om att kunna leva i fred och tolerans efter en tragisk historia. Europa är symbolen för fria val i Spanien, Grekland och Portugal. Europa är Berlinmurens fall och slutet på kommunismen. Europa är välfärd, demokrati och rättigheter. Har vi fullständigt glömt bort det? Och kan vi och britterna sätta allt detta på spel för att komma ifrån en marknad? Det pratas så mycket om vad Europa är skyldigt oss – kanske bör vi i stället tänka på vad vi är skyldiga Europa. Vi bör i alla fall hålla ihop, minst.

 

Med Putins stridsvagnar i öster, Trumps handelsmur i väster och ett hittills osett flyktinghot från söder står Europa i dag mer isolerat än någonsin. Den bästa medicinen borde vara sammanhållning men det verkar som om vi inte vet det – eller som om politikerna inte förmår att förklara det för oss. Globaliseringen bör annars visa oss att ett samlat Europa är det enda alternativet. I stället står vi nu med ett osammanhängande Brexit, som tydligt visar hur skröpligt Europa dessvärre har blivit. Den framgång, tillväxt och ökade livskvalitet som alla européer vant sig vid allt eftersom under det senaste halvseklet kan snabbt komma att förändras.

Jag hoppas innerligt att Europa och de gemensamma illusionerna kan klara av det. Britterna drar sig ur – på ett eller annat sätt. Men skulle de en dag ångra sig så är jag den första som sträcker ut min hand och säger Welcome Home.