Andalusien - romantiskt byliv eller avbefolkade småbygder?

Folk säger ofta att de som bor på landet har högre livskvalitet, men är det alltid så?

Det är lätt att romantisera livet i småbyar, speciellt för dem som inte bor där. Under pandemin och lockdown har många stadsbor känt sig instängda och längtat efter ett enklare liv på en mindre plats. Att bo på landsbygden har helt klart sina fördelar: mindre föroreningar, mindre trafik och mer trygghet för både barn och ungdomar (även om de senare kan tycka att det är tråkigt…), bättre kontakt mellan grannar, större trädgårdar och närmare till naturen, för att nämna några.

Men livet på den andalusiska landsbygden 2021 är inte bara guld och gröna skogar.

Livet på landet, i en liten by, förlorar en del av sin så kallade charm när man inte längre har basala tjänster som t ex tillgång till sjukvård, bank eller skola. Vad händer om en person drabbas av en hjärtinfarkt i en stad som inte längre har någon vårdcentral och det tar mer än en halvtimme för ambulansen att komma fram (om den inte är ute och kör i en annan nödsituation)? Barn måste åka skolbuss långa sträckor, ofta på slingrande, farliga vägar, för att komma till närmaste skola och föräldrar måste ta sig till en annan kommun för att ta ut eller sätta in pengar på banken.

Enligt Andalusiens institut för statistik och kartografi (IECA) har befolkningen i Andalusiens 785 byar minskat tre fjärdedelar det senaste decenniet. En av tio byar sägs dö ut. Andalusierna på landsbygden fortsätter att söka sig till större städer och kustområden, där det finns fler skol- och jobbmöjligheter samt alla offentliga tjänster. Utan att räkna provinshuvudstäderna har andalusiska städer med en befolkning på över 20 000 sett en nästan fördubbling av befolkningsmängden sedan 1996. För 25 år sedan bodde 2 miljoner människor i dessa medelstora städer medan det nu är 3,4 miljoner. Under tiden avbefolkas regionens byar och bygder som aldrig förr.

Enligt en undersökning gjord av Valencias ekonomiska forskargrupp IVIE år 2019 hade 28 av Málagaprovinsens 103 kommuner inte ett enda bankkontor. 74 av kommunerna hade inte vårdcentral, bara en mottagning som var öppen några timmar i veckan. 16 av kommunerna hade ingen grundskola och 28 hade ingen gymnasieskola. Alla kommuner hade dock minst ett tillgängligt klassrum, men många saknade lärare.

Trots att människorna i storstäderna längtat efter landsbygden under lockdown har inte pandemin hjälpt avbefolkningstrenden. Byarna har inga vapen att bekämpa avbefolkningen med när de inte ens kan erbjuda de mest grundläggande tjänsterna. Studien visar att småstäder hamnar i en allt mer sårbar position när viktiga tjänster försvinner en efter en. Och kvar finns den krympande och allt äldre lokalbefolkningen, som tvingas resa minst 20 minuter för att komma till närmaste vårdcentral och 45 minuter för att komma till närmaste sjukhus.

19 000 málagabor har inte tillgång till banktjänster där de bor varför de måste bege sig till grannkommunen för bankärenden, och ofta saknar kommunen också regelbunden kollektivtrafik. Sedan 2008 har hälften av bankkontoren i Málagaprovinsens stängt – de flesta av dem i småstäder där människor inte har något annat bankalternativ.

Representanten för avbefolkningstrenden i provinsen, Nataja Rivas, förklarar att bristen på tjänster bara är ett av problemen som gör det svårt för småkommuner att locka nya invånare. Arbetsmöjligheter är ännu viktigare för att få människor till landsbygden. Finns det arbete flyttar folk dit, och om befolkningen ökar kommer så småningom servicetjänsterna tillbaka. Tillgång till bredband eller vanlig internetuppkoppling och förbättring av infrastruktur är också viktigt för att göra småkommuner mer attraktiva. Detta är något som provinsmyndigheterna säger att de undersöker. Men för byborna som står utan många av de viktiga servicetjänsterna råder de ingen tvekan – de föredrar färre studier och fler vägreparationer, utökad busservice och små bankfilialer.

(Källor: El Mundo, SUR in English, Diputacíon de Málaga, IECA, IVIE och Junta de Andelucía)