Cuenca – staden som inte är som andra

Cuenca är en alldeles speciell stad i centrala Spanien, närmare bestämt i regionen Kastilien-La Mancha, ca 600 km från Málaga. Det speciella med just denna stad är att den ligger på en klippa mellan två floder – Huécar och Júcar. Dessa två floder har, under miljontals år, grävt en vild och djup ravin på varsin sida av en mäktig klippa, och på denna klippa har staden Cuenca anlagts. Det är en perfekt placering om man behöver försvara sig, och staden anlades också just som en fästing av araberna på 700 talet. Resterna av denna fästning, som araberna kallade Kunka, går fortfarande att se än i dag. I långsam takt växte sedan en stad fram bakom fästningen, men fortfarande på klippan, där det fanns tillräckligt med plats.

Vi ska nu se närmare på denna pärla, som finns med på Unescos Världsarvslista.

Las Casas Colgadas.

När man besöker Cuenca är det lätt att välja hotell, för här SKA man bo på Paradoren, som är ett ombyggt kloster. Detta hotell, som man alltså SKA bo på, byggdes på 1500-talet och ligger på andra sidan av floden Huécar med den vilda och djupa ravinen mellan sig och staden. Det har byggts en gångbro från Paradoren till staden och det är verkligen en spektakulär upplevelse att gå över denna. Och precis där, där bron slutar på stadssidan, ligger Cuencas mest berömda sevärdhet: Las Casas Colgadas – de hängande husen, som byggdes på 1500-talet. Dessa hus hänger bokstavligt talat ut över den lodräta bergsväggen, vilket är en syn som inte går att se i någon annan stad. Första gången jag besökte Cuenca låg det en restaurang i ett av husen, så där fick man lov att komma in, men när jag denna gång är i staden, för denna utflykt, pågår restaureringsarbeten av husen. Så jag får inte komma in i något av dem. Dock får jag komma in i en källare, där det ligger ett museum för nutidskonst. Det är ganska intressant och inträdet är gratis. 

Husen är dock finast utifrån med sina träbalkonger som hänger ut över stupet.

Paradoren har över 70 rum, så det är sällan problem att få plats. Ett fint rum kostar ca 100 euro, lite beroende på vilka erbjudanden det finns för tillfället. Är man över 55 år finns det allting någon form av rabatt under Días Doradas (gyllene dagar)-programmet. Att jag rekommenderar denna parador är dels på grund av läget och dels på att byggnaden är vacker med en fin klostergård i mitten, som nu för tiden används till servering under sommaren. Men även matsalen inomhus är mycket fin med ett enastående tak från klostertiden. Här på paradoren känns det som man färdats till en svunnen tid, och det tycker jag om.

Kväll på Plaza Mayor med domkyrkan i bakgrunden.

På paradoren har vi fått en karta över staden och nu ska vi ut och upptäcka den, så naturligtvis går vi över järnbron, El Puente de San Pabli, som är en attraktion i sig, och det är långt ned – så har jag fått det sagt. I slutet av bron ligger alltså las Casas Colgadas och härifrån går vi in till centrum. Det märks tydligt att detta är en gammal stad för de flesta hus är gamla stenbyggnader och för att komma in till torget i centrum, Plaza Mayor, går man längs smala gränder. På centrumtorget ligger stadens vackra katedral: Nuestra Señora de Gracia. Denna är mycket vacker även på insidan med mängder av fina statyer och religiös konst. I ena änden av centrumtorget ligger stadens kommunhus och precis bakom ligger turistkontoret. Dit går vi, för jag har läst att det har grävts ut några tunnlar som användes under inbördeskriget som skydd för dem som Franco inte tyckte om. Inne på turistkontoret får vi veta att vi kan besöka tunnlarna kl. 19, då det kommer att hållas en guidad tur som är ”teatralizado”, som alltså visas som teater med skådespelare i kostymer. Jag köper snabbt biljetter men får veta att det måste vara minst sex personer för att de ska sätta upp föreställningen. Och så förklarar de att jag kan ringa eller komma förbi kl. 18.30 för att få veta mer.

Nu fortsätter vi med det som är mest populärt i Cuenca; vi går en tur längs med bergssluttningarna (hoces) och detta kan rekommenderas. Detta är säkert stadens populäraste attraktion, och det är både vilt och vackert. Vi följer nu kanten runt hela staden. Först går vi längs med La Hoz de Huécar och fram till ”spetsen” där det finns en liten anläggning därifrån man har en fantastisk utsikt över det gamla Cuenca och ned mot slätten söderut, där den nya staden ligger. Cuenca blev nämligen för litet för uppe på klippan så med åren har det vuxit fram en ny stad ”la parte baja”. Den gamla delen kallas ”la parte alta” av de lokala. I dag har staden 57 000 invånare.

Från ”spetsen” tar vi nu den motsatta sidan, den som skapats av floden Júcar. Det första vi möter är en skylt som berättar om vandringar i botten av ravinen, och jag är verkligen sugen på en tur, men det har vi inte tid med denna gång. Nu fortsätter vi och ser resterna av den gamla arabiska fästningen, och den är fin. Vi följer La Hoz de Júcar, som skiljer sig från Huécar-sidan då den har mer spektakulära kanter, och så är det vatten i floden där nere, det var det inte i Huécar. Det har byggts en utsiktsplattform därifrån man kan se och fotografera detta spektakulära naturfenomen.

Las Casas Colgadas, från järnbron.

På vägen runt på Júcar-sidan ser vi en minnessten till ära för Spaniens stora författare Camilo José Cela – han som skrivit Los Santos Inocentes (bok och film). Han har uppenbarligen besökt Cuenca och skrivit om detta: ”När den resande går igenom Cuenca växer det plötsligt ut vingar på hans själ. Han upplever okända världar”. Och det är så sant som det är skrivet, för ett besök i staden är någonting som man inte får missa, för här upplever man verkligen en annan värld.

Och nu har våra själar fått vingar och på dem flyger vi tillbaka till turistkontoret för att höra om det sålts tillräckligt många biljetter till teater-guidningen i tunnlarna. Men icke. Vi var tyvärr de enda två nyfikna, så vi får tillbaka våra pengar varefter vi vemodiga går tillbaka till paradoren och vilar benen. Och när man en gång har satt sig ned är det svårt att komma upp igen. Vi hade annars planer på att äta nere i ”la parte baja” där det finns spännande restaurangen, men bekvämligheten fick oss att äta på paradoren. Annars brukar vi inte äta paradormat, men här i Cuenca utgör maten dock ett undantag och vi serverades fina vegetariska rätter på den fina pation, så allt var bra.

Erik på den gamla järnbron. Han ser lite fundersam ut, för det är långt ned.

Det ska sägas att till Cuencas sevärdheter hör även ”La Ciudad Encantada” (den förtrollade staden) som ligger ca 30 km från Cuenca mot nordost. Det är en liten naturpark med eroderade klippformationer, som man kan gå runt bland längs en 3 km lång stig. Jag har besökt denna plats två gånger och kan absolut rekommendera en avstickare dit. Gå in på: 

www.ciudadencantada.es/es/home för att se foton av formationer som fått namn efter djur eller andra saker som de med lite vilja liknar. Detta är ett speciellt och unikt ställe som man inte bör missa.

En annan sevärdhet i närheten av Cuenca är ”El Nacimiento del Río Cuervo”, som Erik och jag besökte för några år sedan. Denna plats är mycket vacker och källvattnet, som porlar ned över klipporna, är fantastiskt. Allt är verkligen en fröjd för både ögon och själ.

På väg norrut från Cuenca kör vi genom La Serranía de Cuenca, som verkligen överraskar mig med sin vackra natur och vildhet. Detta är verkligen vackert. Hit får jag lov att komma en annan gång.

PS. Jag känner till och har besökt två andra städer som byggts på samma sätt: på en klippa mellan två floder: Minerve i södra Frankrike (Occitanien) och Cuneo i nordvästra Italien (Piemonte). Känner någon annan till fler?